Naurins sista blogg!
Stjärnmålvakten Tommy Naurin skrev igår kväll sin sista blogg där han förklarar fredagens händelser (idag är fredag).
Soon it will all be over...
Vi är nu inne på slutspurten på vår resa och sitter här och väntar på att få åka hem. Ska börja med att pilla in lite från igår som inte jag hann med under frikvällen. Nr 1 var ju det jag berätta med Kenneth och kepsen. Glömde nämna den sköna kommentaren han drog av när han hittade det blå kortet som Sjögge tappat. "Jaha, var det där den var. Tur att den e blå, jag som är moderat och allt". Nr 2 var den lätta inkilen som Robin G åkte på. Han var först och främst tvungen att leta upp två madammer som var villiga att sitta ner och käka middag med han. Detta löste han i sista minut. Med tända ljus skulle han få reda på lite info gällande donnornas privatliv och även sjunga en snutt för dom. Men det var inte bara för deras öron det gällde. Utan hela församlingen i matsalen tystnade då han dammade av "det vackraste jag vet"... Fantastiskt! Inte ett öga torrt efter allt garv denna förde med sig.
Idag vaknade vi upp så sent vi kunde, strax innan nio steg jag upp medans mina roomies på 213 låg kvar och susade. Frulle som vanligt och sedan bar det ut på solterrassen. Där stekte solen på bra i ca 45 min innan gubben där uppe stängde butiken och pissa ner på oss. Så fortsatte dagen plus att han skickade på oss en hel del monsunvindar. Vi tränade ett lite tuffare pass i denna extrema motvind. Fem mot fem i tempolir med straff (armhävningar) per mål man släppte.
Med tanke på motvinden och gårdagen så fick jag och mitt lag en hel del uppumpade tuttar. Nåväl hem igen och hitta på aktiviteter. Jag, Garne, Farfar (Vougt), Tillman, Jessen, Nemo (Englén) valde att åka till Side ca 15 min här ifrån och leta shoppingställen. Hittade inget speciellt där och det var rätt så dyrt. Vi fick förklaring till detta, "better fake than real this year". My ass säger jag. Hittade ett par glassiga dojor som var målade med någon kritfärg. Skrapa man på ytan så fick man fram en annan färg... Coolt tyckte Turken men tror inte det var nått original i det. I motvind kämpade vi oss till något ställe att äta men som överallt så hade strömmen gått och vi fick leta upp en portabel kebabbagare som snabbt kunde rulla ihop sex rullar till oss. Tillman var ovän med dom flesta försäljare, Nemo kände sig lurad på sin fångst, farfar köpte dyra klockor och vi andra var bara bihang. Allt var som vanligt med andra ord. Men var gör det när vi skulle åka tillbaka till vårt kära Grand Aqua Hotel. Där väntade servitörerna med ett leende på sina läppar, läsken flödar och kockarna svettas för vår skull. Nu är det inte lång tid kvar, vi sitter några på Rallan och Mackans rum och bara garvar. Mackan är något övertänd eller så har han flygnoja. Just nu leker han speaker för Frölunda Indians. Föreställ er detta, Nr 71 Tooomiii Kaaaaliiioooo. Nr 23 Ronnie Sundin åker ut 2 min för roughing mm. Det har spårat ut kan man säga.
Vi här på redaktionen vill tacka för visat intresse under detta läger. Ha det gott och på återseénde.
MVH Tommy Naurin
