Återtåget: What's in a game?
0-0 mot Stabaek och återigen för lite tyngd i offensiven. Vad säger detta om HBK modell 2007?
Nej, jag var inte heller på plats i lördags. När Ajsel, Emra och Arvidsson stångade sig blodiga mot Stabaeks försvar gjorde jag detsamma mot mina medmänniskor på ett köpcentrum i förorten, i futil jakt på prima råvaror till kvällens middag. Liksom er andra fick jag nöja mig med matchrapporten - och den förmedlade en bild som kanske inte var vansinnigt förhoppningsingivande. Försvaret fungerar som det ska, men framåt tar det stopp. Har vi hört det förut? Nu är ju givetvis Stabaek ett mycket meriterat motstånd och 0-0 mot dem är verkligen inget dåligt resultat. Men tendensen med ett solitt försvar och en trubbig offensiv tar oss tillbaka till den magknipande våren 2006. Sällan har ett lag fått så dålig utdelning för så bra spel, och sällan har supportrar mått så dåligt som vi blåsvarta gjorde då. Jag tror att jag, utan att förhäva mig, kan säga att jag talar för oss alla när jag säger att vi inte vill uppleva det igen.
Vi vet att vi har ett riktigt bra försvar. Peter Larsson kommer att överraska fler än dåligt pålästa boråsare i år, samtidigt som våra veteraner knappast blivit sämre. Intressant att HBK lär ställa upp med samma ytterbackar i premiären som man använde sig av våren 1998... Underifrån kommer Tibor Joza och Jesper Westerberg starkt. De båda U21-landslagsmännen gynnas av sin mångsidighet i kampen om platserna - veteranerna är svårpetade, men Tibbe har visat att han kan spela på varje plats i försvaret medan Jeppe inte gör bort sig som högermittfältare. Och då har jag inte ens nämnt Emil och Texas. I försvaret finns helt enkelt både spets och bredd.
Då är frågetecknen fler för offensiven. På pappret har HBK ett mycket slagkraftigt lag. Vi har rutin i Magnus Arvidsson och hejdlös talang i Ajsel, Joel och Emra. Fribrock och Djuric är kreativa, offensiva mittfältare som hade tagit en plats i vilket allsvenskt lag som helst. På pappret. För rapporterna från Norge skvallrade knappast om något sprudlande anfallsspel. I stället var det tungt och fantasilöst. Emra slog en frispark strax över och Joel hade en boll som rensades undan på mållinjen. Den senaste meningen har jag copy-paste-at från de senaste fem matchrapporterna.
Som sagt - Stabaek är inte Häcken. Inte heller Öis eller Falkenberg. Men det är inte Helsingborg, Djurgården och IFK heller. På pappret har HBK definitivt förmågan att slå samtliga av de tre sistnämnda. Ändå har vi svart på vitt att något hindrar laget från att få ut den potentialen. Förra året tog man segrar mot Gefle (x2), Öster och Öis (x2). Ett direkt tragiskt facit. Mot lagen på tabellens övre halva tog HBK sju poäng. Sju lag, dubbelmöten - det blir 14 matcher och därmed 42 möjliga poäng.
Men det kan man ju diskutera i evighet. Konstateras bör ändå att HBK inte har slagit topplagen med någon regelbundenhet sedan 2003. Frågan man bör ställa sig är om detta är ett symptom på ett underliggande problem - eller om det är en bisak, något som inte rör laget längre. Om det bara är ett störande statistiskt faktum som inte lönar sig att fundera över. Den frågan är inte min sak att besvara.
Janne säger i Hallandsposten att en av orsakerna till det dåliga spelet mot Stabaek var att man tappade bollen för enkelt på mitten. Med en offensivare mittfältsuppställning än tidigare blir HBK mer beroende av ett säkert passningsspel. Vad händer om det inte sitter där när Allsvenskan drar igång? Med tanke på att de första fyra motståndarna i årets serie heter Helsingborg, Djurgården, Kalmar och IFK Göteborg gäller det att spelet sitter där från början, annars finns risken att man börjar som i fjol, med möjligen bra spel men utan poäng att visa upp för det. Och, som tidigare konstaterat, det är det ingen av oss som vill vara med om igen.
Kanske ser jag allt i svart. HBK har trots allt visat upp ett bra och stabilt försvarsspel, samtidigt som man i flera matcher har visat upp en fin och mångfacetterad offensiv - låt vara mot sämre motstånd. Under de ynka två veckor som återstår fram till premiären ska HBK möte Kalmar och Malmö - två rejäla värdemätare. Där och då får vi reda på var laget står så här långt. Det enda vi kan säga så här långt är ju egentligen att det fortfarande ser förbannat bra ut på pappret.
