Himmelsblå legender: Sven Hjertsson
Himmelrikets altmeister presenterar Sven Hjertsson - spelaren som sänkte Milans Gunnar Gren. Och visade rumpan i Brasilien. Bland annat.
”Men en svårare uppgift förestod oss nu – Malmös i en lång, lång rad matcher obesegrade Fotbollsförening. Vi visste att en svår match väntade oss. Eric Perssons lag hade besegrat Milan året förut och hade väl snarast ökat än minskat i slagkraft sen dess. Första halvlek gav inte så värst mycket näring åt våra förhoppningar om den revansch som ledningen enträget bett oss söka utkräva. Ideligen blev vi fast i skåningarnas listiga offsidefällor och vi fick snarast vara tacksamma att situationen inte var värre än 1-1 i pausen. Men efter halvleksvilan kom ett nytt Milan ut på planen. Vår kedja hade behövt 45 minuter för att finna den s.k. stilen och började till obehaglig malmöitisk överraskning att behandla MFF-försvaret särdeles respektlöst. Sven Hjertsson hade redan i första halvlek ådragit sig en mindre smickrande uppmärksamhet för sitt obalanserade spel och sitt skränande. När ungefär en kvart var kvar av speltiden inträffade den händelse som blivit mycket omskriven i svensk press. Milan tilldömdes en frispark och vår vänsterhalv slog bollen i en lyra mot mål. Själv rusade jag fram för att möta den dalande bollen. Hjertsson ägnade för ögonblicket sin uppmärksamhet åt Nordahl, men när han såg min manöver släppte han Gunnar och tog sats mot mig. Jag kände kollisionen med malmöcenterhalvens bastanta lekamen och hann uppfatta att jag snurrade runt ett halvt varv och tog emot smällen med bakhuvudet, men sedan blev allt dimmigt."
Detta var ett utdrag av min sönderlästa bok Med GreNoLi i Italien, skriven av Gunnar Gren. Episoden hämtad från AC Milans turné i Sverige, och själv minns jag den matchen som i går. Regnet öste ner. Gunnar Gren landade cirka 20 meter framför mig. Det fanns en annan liten Malmöpåg på IP den dagen. En knatte som hade fått följa med en släkting på sin allra första match i livet. Inte vet jag vilka intryck han tog med sej, men många år senare bjöd han en spelare vid namn Claes Cronqvist på en lufttur som inte var mindre spektakulär än den som drabbade Il Proffesore.
Var då Sven Hjertsson en våldsfixerad buse? Inte på något sätt. Enligt Eric Persson fanns knappast en snällare människa. Men hans kärlek och känsla för sin klubb tillsammans med ett hett temperament och en stark fysik kunde kanske ibland bli en olycklig kombination. Svens förhållande till Malmö FF var som en moders till sitt barn.
Sven var också känd för att verbalt psyka sina motståndare. Men ingen kan beskylla honom för att rädas någon konkurrens på det området, när han till och med gav sig på "slängakäftekvilibristen" Tumba, då med efternamnet Johansson.
Den här i MFF-kretsar mycket kända historien har väl alla hört i något olika versioner. Djurgårdens IF är på besök i parkernas stad med ishockeylegenden Tumba i laget. (Det var mycket vanligt att bollspelare uppträdde i olika bollsporter på den tiden.)
Hjertsson går fram till Tumba: ”Tjena Tumba! Var har du klubban nånstans?”
Nu bar det sig inte bättre än att "Tumba" råkade göra mål och var på Tumbaianskt manér inte sen att replikera: "Kul spel det här, Sven! Va sa du att det hette?"
Även domarna fick sin beskärda det av Hjertssons engagemang. När Sven gick bort skrev en insändare på MFF-forumet: "Nu skäller Sven på domarna i en annan värld."
Och fasen vet, när man ligger och dåsar i solgasset en varm sommardag med en kall öl inom bekvämt räckhåll och tittar upp mot den härligt MFF-färgade himlen, om man inte då tycker sig höra en välkänd domarkritiserande röst som gör att man känner sig förflyttad många år tillbaks i tiden till Malmö och underbara Gamla IP.
Sven Hjertsson var yngst i den brödratrio som tillsammans med Anderssönerna från Bjärred är den familj som betytt mest på planen för MFF. Broder Arne är och förblir (om inte regelverket förändras radikalt) den spelare, som tillsammans med Gunnar Nordahl, gjort flest mål i en allsvensk match med sina sju gjorda mot HBK.
Kjell Hjertsson är nu den enda från vårt första guldlag som är i livet, och som glädjande nog, fortfarande syns i olika MFF-sammanhang. Sven var i högsta grad en spelande mittback, en spelare som på den positionen förebådade framtiden. Ibland fick vi åskådare hjärtat i halsgropen när han kallt dribblade nästan på egna mållinjen. Han kunde likt en Bosse Larsson användas på så gott som alla platser i laget om så behövdes.
Sven Hjertsson fick spela 13 A-landskamper och särskilt i en match mot Danmark lär han ha varit formidabel. Det påstås att han var något av en förebild för MFF:aren Jan Malmsjö, när denne suveränt tolkade rollen Danskdödaren i TV-serien NP Möller.
Sven spelade 319 matcher och gjorde 30 mål, blev svensk mästare fyra gånger i vår tröja och var en av de tongivande i det fantastiska lag MFF hade då.
Det hände sig år 1949 att Malmö FF som första svenska lag hedrades med en inbjudan från Brasilien. Jag kunde knappt sova på nätterna i väntan på att morgontidningen skulle göra sin bullersamma entré i min brevlåda. Hur jag slet upp sportsidorna för att i feta olycksdoftande rubriker läsa: Palmeiras-MFF 5-0! Nästa match Sao Paulo-MFF 6-0. Vad hände? Hela min trygga tillvaro rasade ihop. Mitt eget Malmö FF som spelade fotboll en kilometer från där jag sov, gjorde läxor (nåja) och åt min mat. Mitt eget oslagbara Malmö FF förnedrade! Inte begrep jag då att turnén utfördes när vi hade vinter och brassarna var mitt i säsongen. Inte begrep jag då att underlaget på planerna var helt annorlunda och att MFF dittills aldrig spelat i elljus. Inte begrep jag då att brassarna, till skillnad från oss, hade kommit på det där med att använda mycket lättare fotbollsskor. Inte begrep jag då att domarna var inhemska och ofta hemmagynnande. Inte heller förstod jag något när jag en morgon slog upp tidningen och läste: "Sven Hjertsson chockar brasilianarna."
Aha, tänkte jag. Nu har han gjort en stormatch precis som hemma i Malmö. Läser sen att flera av åskådarna kände sig tvungna att bikta sig efter matchen mot aristokratins Fluminense. Vad hade hänt? Jo, Svens byxor sprack och vad var naturligare än att byta? Och ingen speltid fick förspillas genom att uppsöka omklädningsrummet för att utföra denna naturliga åtgärd. Glöm inte att Sven alltid satte MFF:s väl i första hand. Detta oerhörda etikettsbrott hände alltså under nittonhundratalets mitt då Sven Hjertsson i det katolska Brasilien blottade en skånsk välformad rumpa för allmänheten. En sådan barbarisk attack mot moralen blev för mycket för invånarna i det land där karnevalen och stränderna runt Rio visar mer hud än vad som döljs.
Dubbelmoralen är märklig men Sven Hjertsson blev kändis i kvällstidningsklass. Samtliga tidningar i landet slog upp helsidor om händelsen. I dag skulle man väl skrivit på löpet Nakenchock av känd svensk fotbollspelare.
(Nämnas bör att MFF spelade två oavgjorda matcher i Brasilien. 4-4 mot Corinthians och samma siffror mot folkets lag, Flamengo. Inte illa under rådande omständigheter.)
Hur skall vi då minnas Sven Hjertsson? Ja, inte som jag kommer att bli "munnen". Mitt yrkesliv har ägnats musiken inte utan viss framgång. Men jag vet att den musikaliska gärning som mina bekanta kommer att bevara mest är när jag råkade välta ett piano. Jag vet också att om ett antal år förstoras detta piano upp till en flygel. Om ytterligare några år var det med vidhängande pianist. Kanske var det till och med Tollarparen som fick syna golvet, för att förstärka den atletiska prestationen.
Sven skall naturligtvis främst bli ihågkommen som den begåvade fotbollspelare han var. Men en del väljer kanske att tänka på Sven Hjertsson för incidenten med Gunnar Gren, eller hans verbala framfart, eller som en tidig moonare. Möjligen har jag själv bidragit till detta i och med denna presentation av honom.
Mats Weman tog tillsammans med FV ut ett "All star team" i boken "Blått ett lag". Där sitter med all rätt, som reserv till Krister och Patrik på mittbacksavbytarbänken, Roy Andersson. När Louis Armstrong begravdes lär prästen ha sagt följande: "Maka på dig Gabriel. Här kommer Satchmo."
Jag säger till Roy: "Maka på dig lite Roy! Lämna lite plats för den skånska rumpan som så generöst exponerades en dag för längesedan i Rio de Janeiro".
