Återtåget: HÄB tippar Allsvenskan
Vem vinner, vem försvinner? Vem underpresterar och vem överträffar förväntningarna? HÄB kikar i kristallkulan inför årets allsvenska.
De av er som bara vill se tabelltipsen - scrolla ned redan nu, för den ligger sist. I stället börjar vi med en genomgång av alla lagen i serien, i den ordning de hamnade i fjol.
Elfsborg
De regerande svenska mästarna har fått behålla i stort sett hela guldtruppen, och har dessutom förstärkt med seriens mest eftertraktade anfallare, James Keene, samt en rutinerad och stabil vänsterback i Mathias Florén. På pappret har man helt klart en trupp som borde kunna spela hem klubbens andra raka ligatitel. Nu är det dock inte så enkelt. Den minnesgode erinrar sig att HBK hade liknande förutsättningar inför 2001 - en till största delen intakt trupp, där de bästa spelarna hade blivit ännu bättre och där man tätade eventuella läckor med lämpliga nyförvärv. Det slutade med en sjundeplats i tabellen medan mediokra Hammarby vann guldet. Anledningen till HBKs misslyckande var framför allt mättnad. Rimligen bidrog kvalspelet till Champions League och spelet i Uefacupen också. Elfsborg har allt det här framför sig. En viktig skillnad mellan HBK 2001 och Elfsborg 2007 är tränaren. Där Tom Prahl under sitt sista år i HBK hade sett och gjort det mesta i klubben har Magnus Haglund just fått känna på sin första verkliga framgång. Nyckelordet för Elfsborg i år blir "hunger".
AIK
Har liksom Elfsborg fått behålla fjolårets succélag och förstärkt där man anat luckor. Har en enorm fördel av att få spela 16 hemmamatcher i stället för 13 som de andra lagen. Trots det tror jag inte att AIK ens kommer att vara i närheten av att upprepa fjolårets bragd. 2006 chockade man Fotbollssverige. Ett lag från Superettan som slogs i toppen? I år startar man serien som tungt favorittippade silvermedaljörer, och kommer inte att få något gratis. Ingen kommer att underskatta AIK. Dessutom tycks man ohälsosamt snara att blåsa i sin egen trumpet. Förra året lyckades Rikarc Norling få många av sina spelare att höja sig över sin egen förmåga. Kan han verkligen lyckas att motivera dem så igen, när deras underdogstatus är bortblåst?
Hammarby
Turbulensen har varit massiv i Bajen, med ny tränare, avhoppad andratränare, stor spelaromsättning (där i stort sett hela försvaret försvann på ett bräde) och alldeles för mycket press för deras eget bästa. Hur ska t.ex. Charlie Davis kunna bli annat än en besvikelse? Han har beskrivit som en perfekt avvägd mix mellan Wayne Rooney, Thierry Henry och Jesus. Å andra sidan känner Bajen igen sig och, anar jag, trivs när man visar upp sina mer oseriösa sidor. Näärr allt går emot dem vinner de Allsvenskan i fotboll (och går till sin umptionde final i bandy). Nu tror jag inte att man kan upprepa 2001 års obehagliga triumf, men tvivlen på Bajen blir en perfekt yttre fiende för nye tränaren Tony Gustavsson att fokusera sina spelare emot. Bajen blir bästa stockholmsklubb i år.
Helsingborg
Liksom i Hammarby har spelaromsättningen varit stor, och diskussionen om Cotonouavtalet och de afrikanska spelarna har knappast bidragit till någon harmoni i klubben. Henke Larsson har nu spelat mer eller mindre oavbrutet sedan hösten 2005 och även om han gärna vill vinna ett guld med HIF tror jag att motivationen kan komma att tryta. Samtidigt är Helsingborg tillsammans med MFF det lag som har den högsta högstanivån i serien. Utmaningen för Stuart Baxter blir att forma sina spelare till ett lag. Pressen ligger lika mycket på de rutinerade klipporna Andy Jakobsson och lagkaptenen Daniel Andersson som på Henrik Larsson. Får man allt att stämma är man med och slåss om guldet, men man ligger egentligen redan långt efter schemat.
Kalmar
Chocken över att se Kalmar i topp har avtagit i Fotbollssverige och ersatts med fruktan. När jag inför 2005 tippade att de skulle ta hem guldet var jag i stort sett ensam utanför Kalmartrakten att ens ha dem med på tabellens övre halva. De slutade trea det året, och sedan dess har de egentligen bara blivit bättre och bättre. Man spelar fortfarande resursmedvetet och cyniskt - hugger hellre på motståndarnas misstag än för ett eget spel. Lustigt nog verkar det ha blivit populärt att förkasta den här mycket riktiga uppfattningen om Kalmar (se Fotbolldirekts krönika i frågan), men Nanne vet bättre än att försöka sig på dumheter som att göra laget "spelande". Somliga andra har rentav tippat Kalmar som en guldkandidat, vilket på sätt och vis är rimligt - med unge Ari i fortsatt god form och med mer rutin i försvaret (och ännu en Elm-broder i truppen), men det börjar bli dags att sätta frågetecken för det delvis åldersstigna försvaret.
Djurgården
Några av de tips som har figurerat i media de senaste veckorna har pekat ut Djurgården som en guldkandidat i utkanten, en dark horse. Men jag vet inte jag. Kanske är det min sunda naturliga skepticism emot fotboll i huvudstaden, men jag tror att det blir ett riktigt trist år för de bortskämda Difsupportrarna. Den nya tränarduon är relativt oprövad. Eller - de har gjort ganska dåligt ifrån sig i de prov de ställts inför. Jónsson har åkt ur isländska högstaligan och Lindholm har visat Bajenliknande disciplin inför de "Dif-regler" som ställts upp angående att smustkasta de egna spelarna i massmedia. "Dif-regler" är lite av nyckeln här. Det pratas vitt och brett om Dif this och Dif that - tyske Jan Tauers tveksamma start i klubben ska exempelvis ha berott på det "tryck" det innebär att spela i just Dif, till skillnad från de flesta andra klubbar i norra Europa. Självförhärligandet och distanslösheten äter klubben inifrån, och i år saknas de självklara stjärnor som kan backa klubbledningens stora ord.
Malmö
Jari Litmanen, Junior, Jonathan Johansson, Daniel Andersson, Ola Toivonen, Jimmy Dixon, Niklas Skoog, Christian Järdler, Jonas Sandqvist, Jon-Inge Höiland, Marcus Pode... det finns givetvis fler namn. Malmö har det bästa spelarmaterialet i Allsvenskan 2007, utan tvekan. De frågetecken som finns är försvarsorganisationen samt tränaren Sören Åkeby. Man har experimenterat med olika mittbackskonstellationer utan att hitta något entydigt svar, och på vänsterbacken har tidigare landslagsmässige Järdler petats av yttern Behrang Safari. Åkeby har varit ifrågasatt i MFF-kretsar sen dag ett, och det har ofta haft sina skäl. Anledningen till att jag tror på dem är att Malmö är fruktansvärt bra i medgång - när vinden blåser deras väg antar självförtroendet - och den egna förmågan - smått orimliga proportioner. Deras suveräna offensiv får resten av laget med sig av bara farten. Slipper dessutom ifrågasättas p.g.a. europaspel i år.
Göteborg
Efter förra sommarens turbulens med Arne ERlandsen har IFK nu tagit in ett par goa grabbar från den gamla tiden som tränare. Jag vet inte om det beror på att man är så nöjda med de katastrofala insatser den där andra goa grabben från förr har stått för som sportchef, men nog tyder det på någon sorts vilja att återgå till det gamla. Vilket ju på sätt och vis är exakt vad IFK har ägnat sig åt under de senaste tio, tolv åren, med gamla spelare på flera viktiga positioner. Blåvitt har varit något av ett mysterium ett tag nu. Flera år har man haft ett material som borde kunnat räcka för guld, men så har man harvat i mitten. Andra år har man slagits i toppen med en relativt harmlös trupp. Är det underdogperspektivet man har letat efter? I så fall kan det vara slagläge i år. De flesta är överens om att det finns en hel del talang i klubben (och en del rent geriatrisk rutin) men att de snarare kommer att hålla till i mitten. Kommer att kunna slå vilket svenskt lag som helst en bra dag, och jag tror att, om tränartrion undviker minorna, man kan komma att nosa på medaljplats.
Gefle
Har tappat två ordinarie försvarare till Örebro och AIK, och har ersatt dem med spelare från Brynäs och Timrå. Som vanligt när vi inte vet så mycket om spelarna hänvisar vi till tränarens insats för att förklara lagets prestation, men i Gefles fall stämmer det ganska väl - gamle HBKaren Pelle Olsson är slug som en räv och spelarna är ett formbart kollektiv som jobbar hårt för varandra och laget. Kryddat med vassa lirare som spelmotorn Mathias Woxlin och borne individualisten René Makondele kommer Gefle att fortsätta agera rött skynke för den svenska fotbollens centralismivrare. God bless.
Gais
Förlusterna av Keene och Stephenson är givetvis kännbara och tvingar fram vissa förändringar. Men de defensiva centralfigurerna finns kvar - Dime Jankulovski, Mattias Östberg, Rickard Ekunde och Fredrik Lundgren. Bland nyförvärven återfinns dessutom en intressant trio i Anatolij Ponomarev (minns ni killen som gjorde det sista målet på HBK 2005?), Sheriff Suma och HIF-lånet Tobias Holmqvist. Därtill har man lyckats behålla entertainern Bobbie Friberg da Cruz, trots locktoner från Blåvitt. Jag ser inte riktigt var Gais skulle vara så dramatiskt svagare i år. Det är förstås Det Svåra Andra Året för proletärromantikerna från Götet, men Rolle Nilsson vet att kväsa alla impulser till självövervärdering hos sina spelare. Slåss i botten, men med mersmak.
Halmstad
Skadorna har inte uteblivit helt - det har däremot målen gjort - men årets försäsong har ändå varit den klart bästa på tre år. Det finns en harmoni i laget som inte riktigt har infunnit sig sen 2004, och truppen är osedvanligt välbesatt och bereder Janne Andersson många alternativ. De senaste höstarnas mörka ångestklumpar i magtrakten ska vi slippa i år. Inför fjolårets säsong efterlyste en trist säsong i mellanskitet, där hemmasegrar mot topplag blandades med uddamålsförluster borta mot vilt kämpande bottenlag. Det låter antagligen galet i en fjortonårig Difares öron, men jag har lärt mig att man får ta en sak i taget. Och nu vill jag att mitt lag åter ska konsolidera sig i serien; finna sin plats och etablera baslägret inför klättringen mot toppen. Offensiven är fortfarande ifrågasatt, med rätta, men de här unga och grymt talangfulla killarna har haft tid att lära sig krypa och gå, och i år kommer vi även få se dem springa, sanna mina ord. Inte fågel, men inte helelr fisk. Och i nuläget känns det alldeles utmärkt.
Trelleborg
Hela Fotbollssverige tittar ned på, eller möjligen bort emot, stackars Trelleborg. Detta betyder också att laget har fått gå relativt obemärkta och obevakade genom försäsongen. Det finns kvalitet i TFF, som släppte in sensationellt låga 13 mål i fjolårets Superettan. Defensiven, med Yousef Fakhro, Linus Malmqvist och Fredrik "Fritz" Persson i spetsen är väloljad och lär ge TFF en del sköna poäng i år. Förlusten av Jonas Bjurström är tung, men man har fått in fin rutin i form av Hasan Cetinkaya och vår egen Magnus Andersson. Lär satsa vidare på det defensiva spel som gett hemmaarenan öknamnet Tjångavallen, och det gör de helt rätt i. Vi minns än när man skulle börja trilla boll och åkte ur med dunder och brak. Skomakare bliv vid din läst. Trelleborg kommer inte att få ett lätt 2007, men jag tror att deras defensiv håller dem ovanför jumboplatsen.
Örebro
Hemma i Allsvenskan igen för närkegrabbarna. Efter ett par säsonger i Superettan ser man ut att stå hyfsat rustade för återkomsten till toppen. Richard Richardsson, Magnus Wikström och Stefan Rodevåg är smarta värvningar som också signalerar att man tar en säsong i taget - Richardsson är revanschsugen efter att aldrig ha fått chansen i IFK, Wikström är van vid att slå underifrån med Gefle och Rodevåg var skyttekung i Superettan trots spel i blygsamma FFF. I övrigt kompletteras kulturbärare som Fredrik Jansson, Patrik Anttonen och Fredrik Nordback av duktiga killar som Glenn Holgersson, Joel Riddez, Lars Larsen och utmärkte Nedim Halilovic. Ett välbalanserat lag med lågande revanschlusta mot etablissemanget - jag anar ett framgångsrecept. Men det kommer inte att bli lätt. Tempot är högre, motståndarna avsevärt tuffare - men ÖSK kommer att spela i Allsvenskan även 2008.
Brommapojkarna
Min HÄB-kollega Jens tippar att BP slutar tia i tabellen. Jag är inte beredd att instämma. Brommapojkarna har visserligen gått sensationellt bra i träningsmatcherna, men försäsongen är - som Janne Andersson brukar konstatera - inte att förväxla med själva säsongen. Den senare kan komma att bli tuff för en klubb där endast åtta av tjugo spelare i a-truppen har någon allsvensk erfarenhet - och endast en har fler än femtio matcher i högsta serien i bagaget. BP saknar rutin, men har rejält med vilja och entusiasm. Den senare lär bära dem under första halvan av säsongen, men vinden kan vända fort och utan ett stabilt fundament av erfarenhet och rutin riskerar en nykomling att rasa som ett korthus. Ett lag som BP unnar man ju alla framgångar, men jag är rädd att deras första allsvenska sejour bara blir ettårig.
Sammanfattning
Under några år nu har den vinnande modellen i Allsvenskan bestått i ett solitt försvar där kollektivet alltid går före individen kompletterat med ett par, tre duktiga offensiva individualister utan behov att stila. För att övervinna dessa praktiskt lagda fotbollsrealister krävs att man har ett lag som verkligen kan övervinna dem med rent fotbollskunnande, och Allsvenskan innehåller fortfarande ytterst få sådana lag, även om de flesta gärna vill tro det om sig själva.
Nej, alla de som känt sig kallade kommer inte att bli utvalda. Malmö och Elfsborg, som möts i dagens premiär i Borås, kommer i höst att vara de som slåss in på mållinjen om segern. Om de kommer att kunna bygga vidare för att bli det där Svenska Topplaget som man har hört så mycket om sedan Blåvitt för sista gången försvann ur Champions League återstår att se. Spontant känns det som ett ja. Malmö har bättre rutin och organisation, medan Elfsborg åtminstone än så länge har en bättre självdistans. Båda har någorlunda realistiska ambitioner och fina förutsättningar, med stor publik och nya arenor.
Det falnande mediaintresset är spännande. Vad kommer att hända med hypelagen när Sportbladet inte längre bevakar varje steg, varje pisspaus spelarna tar på Kaknäs? Kommer det rentav att betyda ett uppsving för landsortsklubbarna? Just de här två företeelserna kommer i så fall rimligen att förstärka varandra. Personligen skulle jag mer än välkomna en sådan utveckling. Fotbollens charlataner har fått sätta agendan allt för längre. Det är dags att kasta ut månglarna ur templet. Och det är där lag som Elfborg, Kalmar, HBK och Örebro måste fungera som murbräckor.
Det fina med det hela är ju i slutändan ändå att vi just nu inte har en jävla aning. Allt vi har är teorier, och de flesta av dem kommer att ha malts till fint stoft av verkligheten långt innan slutomgångarna närmar sig. Ändå vill jag passa på att delge er, förutom de teorier ganska få av er antagligen har orkat ta sig igenom i sin helhet, mitt allsvenska tips. Ta det för vad det är och välkomna tillbaka att dissa mig på forumet allt eftersom orimligheten i det uppdagas. Tjo!
1. Malmö
2. Elfsborg
3. Kalmar
4. Göteborg
5. Hammarby
6. Helsingborg
7. AIK
8. Halmstad
9. Djurgården
10. Gefle
11. Örebro
12. Gais
13. Trelleborg
14. Brommapojkarna
