Fans i Fokus: Johan Niklasson
SvenskaFans är den mest angelägna supporterportalen på den här sidan halvklotet, och Alltid Blåvitts Johan Niklasson har varit med helt sedan starten. Således en helt naturlig första kandidat till den intervjustafett vi nu drar igång.
Mina damer och herrar: Vi presenterar Fans i Fokus och Johan Niklasson!
I en del fall är kärleken till ett lag något vi insuper via bröstmjölken. I andra fall är det ett val vi gör lite senare i livet. Hur kom du fram till att IFK Göteborg var ditt lag?
Ärligt talat minns jag inte riktigt, det var nog ingen specifik händelse som låg bakom det hela utan det föll sig bara naturligt när jag växte upp.
Alla har vi våra rutiner på matchdagen. Hur ser en typisk matchdag ut för din del?
Den enda återkommande rutinen är jag alltid köper 50-50-lotter och att jag aldrig vinner…
Jag brukar inte värma upp ute på stan om det inte är någon större match där folk som vanligen inte går på fotboll också skall med. Jag bor rätt nära Gamla Ullevi, så jag brukar alltid komma iväg rätt sent och väl vid arenan är det in på ståplats och sedan till det vanliga stället vid mittlinjen vid sidan om klacken där jag och några bekanta brukar stå. För bortamatcher har det de senaste säsongerna gällt att en samlingsskiva med Blåvitt-låtar skall gå på repeat i bilen. Fast nu har inte det receptet fungerat så bra så till den kommande säsongen kan nog Jim Jidhed äntligen läggas åt sidan.
IFK Göteborg är en av de riktiga stora bjässarna i svensk fotboll, med idel segrar och ett efterhand ganska fullknöckat troféskåp. Vilken är din största upplevelse med laget?
SM-guld är ju alltid trevligt men tyvärr blev man så van vid dem där ett tag att de inte firades tillräckligt. Det skulle vara skillnad om det kom ett till nu. Sett till enskilda matcher så har hemmamatchen mot Barcelona 1994 fäst sig i minnet, först en tyst minut på ett fullsatt Ullevi för att hedra Estonia-offren och en match där IFK vände och vann efter ett sent mål av Jesper Blomqvist. Segern mot United samma höst var inte heller fel. Även om det inte precis var på samma fotbollsmässiga nivå, så var vinsten mot Hammarby borta i näst sista omgången 2002 också härlig att uppleva på plats och som gav hopp om förnyat kontrakt när det såg som värst ut.
Men framgång är ibland också motgång. Vilken är din största besvikelse som IFK-supporter?
De senaste tio åren har det funnits en hel del besvikelser, att gå från att följa ett lag som brukade kunna konkurrera på allvar i Europa till att stundtals vara nära att ramla ur är ingen höjdare. Den allsvenska säsongen 2002 var tung som supporter, en enda lång mardröm även om vi till slut lyckades kvala oss kvar. Om man ser till enskilda matcher kan jag tycka att hemmamatchen mot Roma 1999 var riktigt jobbigt, vi var helt chanslösa och jag fick den obehagliga känslan att en epok definitivt var över och att vi inte under överskådlig tid skulle kunna utmana igen internationellt. Något som senare cementerats med otroligt usla matcher mot lag som Zimbru Chisinau och Derry. De förlorade finalerna i Svenska Cupen år 2000 samt 2004 samt i Royal League-finalen 2005 var också tunga att uppleva på plats, när skall nästa titel komma?
Johnny Bråttom, Glenn Hysen, Torbjörn Nilsson, Glenn Strömberg, Jesper Blomqvist… Genom åren har mängder av stora profiler tjänstgjort i IFK Göteborgs randiga ställ. Vilken är den största spelare du upplevt i Blåvitt?
Den bäste under den tid jag gått på matcherna (från säsongen 1988 och framåt) är nog Stefan Pettersson. Begreppet ”en komplett spelare” används alldeles för ofta men för ”Steff” passar det perfekt. Teknik, styrka, spelintelligens, passningsspel, skott, han hade allt. Jesper Blomqvist var också enormt bra och jag tror de flesta IFK-supportrar fäste sig emotionellt vid honom. Här följde vi hans karriär utomlands, försvarade honom för de svaga insatserna i landslaget och våndades över alla hans skadebekymmer och sedan går han till en av våra värsta konkurrenter. Det var svårt att ta.
Fotboll är i första hand glädje, men ibland slår det också gnistor om fansen – i synnerhet när det är dags att tampas mot de värsta rivalerna. Vilka är IFK:s värsta rivaler som du ser det? Vilka bland motståndarna tycker du mest illa om, och varför?
Ser man allmänt bland supportrarna så är det väl Gais och AIK som väcker hetast känslor. Själv har jag rätt svårt för nästan alla andra lag, det blir bara värre år för år faktiskt. Fast extra svårt har jag alltid haft för Elfsborg och HBK. Boråsarna för att de alltid gnällt på hur vi spelat samtidigt som de själva backade hem och kontrade med en snabb pannbandslirare. Nu sedan de fått sin skokartong till ny arena och lite framgångar är de ju ännu jobbigare. HBK för att det stundtals verkar som om deras enda skäl till att existera är för att gnälla på Blåvitt och alla spelare vi tagit från dem (dvs som de frivilligt sålt till oss för dyra pengar) och för att vi alltid haft så förtvivlat svårt på Örjans Vall. Som tur är har vi äntligen börjat vinna där de senaste åren så det är möjligt att boråsarna nu gått om dem för gott.
I Göteborg är det ju rätt många lag som kämpar om uppmärksamheten, och ändå är väl IFK det lag som har den största publiken. Är det fortfarande så att IFK är ”folkets lag”, och vad beror det i så fall på?
IFK är fortfarande klart störst i Göteborg även om lystern runt namnet avtagit de senaste åren. Skälet att vi är populärast är väl främst våra framgångar och spelarprofiler genom åren och att de andra lagen de senaste decennierna åkt jojo mellan divisionerna.
Nu är en ny arena på gång i Göteborg. Vilken betydelse tror du den kommer att få för fotbollen i stan?
Det kommer bli ett lyft helt klart, Gamla Ullevi hade gjort sitt och blir nog saknad av få. Förhoppningsvis kan det bli lite mer drag runt fotbollen och det kommer gynna alliansklubbarna. Fast det gäller att inte slappna av och tro att allt löser sig bara för att man har en ny arena, den ger oss klart bättre förutsättningar för framtida framgångar men den innebär ingen automatisk succégaranti. I början får man mycket gratis bara genom intresset som en ny arena väcker men om det skall ge något på längre sikt så måste klubben måste också kunna ta vara på möjligheten.
Det har varit en del turbulens kring IFK Göteborg under de senaste åren, och tyvärr har fokus då ofta legat på klubbens lite skumma ekonomiska förehavanden. Hur har fansen reagerat på dessa ”affärer”, och på vilket sätt har de påverkat synen på laget?
De flesta har nog reagerat med förvåning och sedan med besvikelse. Totalt sett innebär det att det skepsisen runt hur klubben styrs har ökat. Allt känns så taffligt, smått och smutsigt och främmande för den klubb man identifierat sig med. I grunden bottnar det hela i att klubben inte själv hade råd med signing-feen för Peter Ijeh, och jag tror att de flesta med mig har svårt att förstå hur man kan riskera hela klubbens anseende och ekonomi för en miljon kronor och att en så stor klubb som IFK inte kunde få fram de pengarna på annat sätt utan problem.
Nu är det ju ett tag sedan IFK Göteborg plockade hem en titel. Hur bedömer du chanserna för årets upplaga av IFK Göteborg?
Allsvenskt guld blir nog svårt tyvärr. Det finns talang i laget och jag tror inte att det finns någon match som vi på förhand behöver vara rädd för, men samtidigt är truppen lite tunn och det kommer alltid skador och vi har ett ungt lag som kan hamna i svackor. Om vi skall ta något guld känns chanserna större i Svenska Cupen, någon gång skall vi väl kunna ro hem den igen?
Söndagens den 28 oktober klockan 15.00 blåser domaren till spel i den sista matchen säsongen 2007. IFK Göteborg spelar hemma mot Trelleborgs FF. Omkring 16.45 är matchen slut. Hur ser fortsättningen på dagen ut, tror du?
Mest troligt är att jag kommer hem och börjar knåpa ihop en lång och trist förklaring till varför IFK bara spelade 1-1 mot Trelleborg och därmed slutade sjua i allsvenskan, men förhoppningsvis har jag anledning till att ge mig ut på stan för att fira guldet.
Det börjar bli dags för det nu.
- - - - - - - - - -
Alltid Blåvitts Johan Niklasson lämnar därmed över stafettpinnen till Söderstadions och Kanalplans Pernilla Olsson. Mest för att veta hur ”söderborna ser på läget…”.
