16 guld, 16 spelare, 16 frågor: Guillermo Molins
Malmö FF:s mest omskrivna spelare den senaste tiden är hostig och fortfarande inte riktigt kurant efter Spanien-lägret. Om han mår bättre efter att ha blivit utsatt för Himmelrikets Magnus Johanssons 16 frågor vågar vi inte svara på. I en stor intervju berättar Guillermo Molins vad MFF behöver bli bättre på, att chivito är att rekommendera och vad han gjorde i mittcirkeln inför matchen mot Mjällby.
1. Vilket lag kommer tvåa i Allsvenskan i år?
– Det blir inte HIF i alla fall. Elfsborg borde väl ligga där uppe och kriga, men jag vill nog säga Djurgården. Jag tycker att så som de spelade mot oss på sin hemmaplan förra året… Kan de utveckla det spelet blir de farliga. Jag tycker faktiskt att de spelade lite som oss där.
2. Hur mycket bättre som fotbollsspelare är du idag jämfört med för ett år sen?
– Jag skulle vilja säga att det går framåt hela tiden. Exakt hur mycket bättre jag är vet jag inte, men bättre är jag. En sak jag utvecklade är målskyttet. Jag gjorde fler mål än vad jag gjort föregående säsonger, och det är något jag fortsätter att jobba med. För det är en viktig del hos en yttermittfältare nuförtiden att göra mål. Man kan inte längre bara vara den där klassiska yttern som slår inlägg och samlar assists. Att jag tidigare var anfallare kan säkert bidra till mitt målskytte, men samtidigt kommer man i helt andra lägen som forward än vad man gör som ytter. Som ytter kommer man väldigt ofta i lägen där det handlar om små marginaler och då gäller det att pricka rätt.
3. Finns det någon match under 2010 som du kan se tillbaka på när allting stämde, och som du anser vara din bästa match för säsongen?
– Nej, det gör det nog inte. Det fanns ingen match som jag upplevde att jag var hundraprocentig, där finns några som var bra till 98 procent.
Det kanske är du som har väldigt höga krav på dig själv?
– Ja, kanske är det så.
4. Jag tänker inte ställa några frågor om transferrykten som gått om dig…
– Så skönt. Tack för det.
Jag förstår det. Men jag undrar om det bara är roligt att vara uppmärksammad eller är det också stressande?
– Det är roligt till en början, men när det ringer folk varannan dag och ställer exakt samma frågor blir det jobbigt i längden. Sen när man är mitt i säsongen och vi har viktiga matcher framför oss vill man kanske inte att en journalist ringer tre timmar innan vi ska spela för att ställa frågor om det senaste ryktet. Där måste man försöka vara stark och filtrera bort allting som stör. Jag vet inte om det är svar på din fråga.
5. Absolut var det det. Jag är intresserad av att veta hur det känns att vara så omsusad och omskriven som du har varit. Mer det än vad som egentligen skrivs och vad det ryktas om.
– Man vänjer sig vid det. Dessutom har jag lärt mig att det blir väldigt tydligt vad vissa journalister är ute efter när de ringer. Man lär sig vilka som är vilka, och ibland håller man igen lite när det är vissa som vill prata med en. När jag precis hade kommit upp i A-laget sa jag i princip vad jag tyckte utan att tänka efter, det gör jag inte längre. Som sagt, man lär sig. Nu märker jag rätt snart om det är en vanlig intervju det gäller eller om personen är ute efter den stora rubriken. Typ när man får ledande frågor och det knappast är lönt att svara. Då är det nästan bara att säga ”inga kommentarer” och så får de bygga sina artiklar utifrån det.
6. Jag vet att du håller hårt på Inter. Det är förstås en dröm att en dag få spela på San Siro.
– Ja, det är det.
7. Även om det blir i Milans tröja, vilket i och för sig innebär att du i så fall får spela tillsammans med Zlatan?
– Ha ha ha, det skulle jag inte direkt tacka nej till om jag ska vara ärlig. Men Inter har jag hållit på sen (Alvaró) Recoba kom dit (1997, reds. anm.). Han är ju från Uruguay och en av Uruguays bästa spelare genom tiderna. Han hade en magisk vänsterfot som han kunde göra i stort sett vad som helst med. Så det blev som det blev och sen dess har det varit Inter.
8. På tal om Uruguay så funderar jag på att åka dit nästa år. Vad får jag inte missa? Jag ska vara där någon eller några veckor i så fall.
– Först och främst måste du åka till Punta del Este. Där är väldigt, väldigt fint och känns kanske inte riktigt som Uruguay. När du kommer dit förstår du vad jag menar. Det är ett rikt område med en massa yachter och oerhört vackra stränder. Direkt därifrån åker du till (huvudstaden Montevideos) gamla stan, Ciudad Vieja. Där får du se en helt annan bild av landet. Det var där jag bodde, hos min faster, när jag var på besök med min fru nyligen. De två ställena vill jag varmt rekommendera. Det finns också en strand som heter Playa Verde, den gröna stranden, som verkligen är jättefin. När du står i gamla stan och går eller kör längs kusten är det markerat var femhundrade meter. Och när du ser att du har kommit 16 kilometer är du framme. Det är inte många som hittar dit så där är väldigt mysigt och fint.
9. Vi leker med tanken att du och jag springer på varandra i Montevideo. Om jag betalar så tipsar du vilken mat vi ska äta. Vad blir det för något som är typiskt för Uruguay?
– Då blir det en chivito. Det är i princip en sandwich där du får allting inuti: du får kött, du får ägg, tomat, sallad, bacon, allting. Den är stor och jättetjock. Jag lovar att du kommer att bli supermätt. Chivito är typisk för Uruguay och Argentina.
10. Vem är lagets humörhöjare nummer ett?
– Det är nog rätt jämnt bland alla, vill jag säga. Och det är också det roliga, vilket märktes förra året, att alla i laget försöker dra sitt strå till stacken och påverka humören positivt.
11. I en intervju med Robert Åhman Persson förra året berättade han att förutom Elanga var det du som är lagets humörhöjare. Vad gör dig rolig?
– Jag försöker nog bara vara mig själv. Och jag tackar aldrig nej till att få folk att skratta. Men om jag är roligast vet jag inte, det är bättre du frågar någon annan om det stämmer.
12. I höstas såg jag en kille, en vuxen man rättare sagt, som bar en matchtröja och på ryggen stod det Molins. Blir du generad eller glad eller hur tänker du?
– Jag hade blivit väldigt glad om jag hade sett det. Där finns ju en del spelare att välja mellan så det är klart att man blir stolt. Som liten drömmer man ju om att komma med i tidningen, det är väl det första man drömmer om, och sen att bli känd, och att bli uppskattad för vad man gör som fotbollsspelare. Och det är väl en del av det att folk vill ha ens tröja, tänker jag. Tyvärr har jag aldrig sett någon bära ”min” tröja, men som sagt hade jag blivit jätteglad.
13. Det är ett oerhört spännande år som väntar Malmö FF 2011. Vad krävs för att det ska bli ett bra år?
– Vad som måste till är att vi fortsätter känna hunger, och inte blir mätta. Vilket jag inte tror är någon större risk att vi blir. Vi är en massa unga spelare som vill fortsätta att utvecklas och det blandat med de lite mer rutinerade blir en väldigt bra mix. Så det gäller att fortsätta vilja, och kanske våga framför allt.
14. Mot de bägge rumänska lagen under lägret nyss i Spanien kunde ni inte göra er riktig rättvisa med tanke på alla sjukdomar. Men om vi tar matchen mot Spartak Moskva; vad såg du hos det laget som MFF behöver bli bättre på?
– Det jag framför allt tänker på är att när de väl bestämde sig för att attackera och komma förbi så lyckades de i stort sett varje gång. Laget hade väldigt skickliga kantspelare och dessa hittades ofta av sina medspelare. Och när de bestämde sig för att komma förbi och slå ett inlägg så blev det så. Det var inga konstigheter. Den där bestämdheten de hade var imponerande. Jag tycker att vi har visat prov på det lite grand, men det kan bli bättre. Vi håller i bollen lite för länge emellanåt, i stället för att bestämma oss för att verkligen gå framåt.
15. Inför några matcher i höstas gick du ensam ut i mittcirkeln på Stadion medan dina lagkamrater var kvar i omklädningsrummet. Kan du berätta om det?
– Jag försöker hitta något som jag trivs med, och detta var under en period med mycket press på både laget och oss som individer. Då kände jag att jag behövde en stund för mig själv egentligen. Även om där var tusentals människor på läktarna kände jag att jag var ensam på ett positivt sätt och det var en väldigt skön känsla. Jag behövde det, så jag gick ut någon timme innan matchen och bad. I sista matchen mot Mjällby var det ju svårt att ta miste på hur mycket folk det var på plats, och det blev väldigt fint, för de respekterade min stund och blev tysta när jag gick ut i mitten. Sen när jag var klar blev det ljud på alla igen. Det var trevligt. Och häftigt.
16. Sista frågan handlar om vilken musik du skulle sätta på i omklädningsrummet inför en match om du får bestämma. Vad blir det?
– Om det just nu var match skulle jag sätta på Music and me med Nate Dogg.
