16 guld, 16 spelare, 16 frågor: Jeffrey Aubynn
Himmelriket pratar dåtid, nutid och framtid med Jeffrey Aubynn. Han berättar om klubbar som han har tackat nej till genom åren och han säger att han inte är förvånad att Erik Hamrén är populär bland spelarna. 16 guld, 16 spelare, 16 frågor är framme vid spelare nummer 15 i ordningen.
1. Detta blir ditt fjärde år i Malmö FF. Så länge har du inte varit i någon klubb sen du lämnade Gunnilse IS 1997. Känns det bra?
– Det är riktigt, jag har aldrig varit så länge i någon förening tidigare, och det känns mycket bra. Med tanke på att jag hade andra alternativ känns det extra gott att jag nu är kvar här. Både att jag ville vara kvar och att Malmö ville ha kvar mig.
2. Vad var det för andra alternativ du hade?
– Det var bland annat en allsvensk klubb, som jag inte tänker säga namnet på, och en i USA. Kansas.
3. Hur tänkte du när du tackade nej till amerikanska ligan?
– Prio ett har hela tiden varit Malmö. Jag gillar att vinna fotbollsmatcher och med MFF får jag den möjligheten. Sen trivs jag väldigt bra här och känner också att jag har en roll i laget som jag tycker om. Som jag sa var Malmö min främsta prioritet och när vi sen kunde mötas och komma överens var det inte svårt för mig att förlänga kontraktet.
4. Förutom Champions League-kvalet i sommar ska det också fokuseras på att guldet ska försvaras. Hur gör vi det?
– Det krävs att vi är lika hungriga och sugna på att vinna igen. Jag sa i en intervju inför förra säsongen att det känns i hela truppen att vi vill vinna, att vi är hungriga på att vinna ett SM-guld. Och det var vi verkligen. Jag hoppas att vi kan bibehålla den hungern, då tror jag absolut att vi klarar det. För kvaliteten har vi i truppen. Omedvetet tror jag att det är möjligt att man går ner några snäpp när man nått framgångar – där är många rykten om övergångar och familj, vänner och alla runt omkring säger att man är bäst i världen. Och så där, du förstår vad jag menar. Då är det väldigt viktigt att hålla fötterna på jorden. Tappar man fokus på det som är viktigt blir det svårt. Det får vi inte göra.
5. Har du några planer vad du kommer att syssla med den dagen då fotbollen inte är ditt levebröd?
– Självklart har jag det, men de är väldigt lösa. Jag älskar fortfarande att spela fotboll och det är det jag vill hålla på med, det är det jag brinner för. Jag har väl inte funderat jättemycket på vad som händer när karriären är över, men självklart vill jag arbeta inom fotbollen på något sätt. Det är det jag har gjort i hela mitt liv och det är här jag känner att jag har saker att bidra med.
6. Vilket lag kommer tvåa i Allsvenskan 2011?
– Jag har sett den frågan, men jag gillar inte den. Jag tycker att man ska vara ödmjuk för jag tror att man förtjänar tur. Och man förtjänar framgångar. Man ska inte vara nedvärderande mot andra lag, så den frågan vill jag inte svara på. Jag hoppas bara att vi kan vara tillräckligt hungriga för att vilja vinna ytterligare ett år.
7. Vilket lag är roligast att besegra?
– Det måste ju vara Helsingborg, självklart. Det är en sån rivalitet mellan klubbarna och det är vårt derby. Men jag älskar som sagt att vinna fotbollsmatcher så när vi vinner mot till exempel Gefle blir jag också väldigt, väldigt glad. Att vinna är huvudsaken, motståndet spelar faktiskt mindre roll.
8. Du har haft en del tränare genom åren. Vem har satt minst respektive störst avtryck på dig?
– Den frågan vill jag inte heller svara på fullt ut, men en som har gjort väldigt stort avtryck på mig är Erik Hamrén. Det tror jag beror mycket på i vilken fas jag var i min karriär när han blev min tränare. Jag lämnade Halmstad för Eriks ÖIS, och många undrade varför jag inte ville förlänga med HBK när det var kval till Champions League och allt. Jag kände mig emellertid lite låst i sättet som Halmstad spelade på, det var förklaringen. Erik Hamrén menade att man fortfarande måste göra grundjobbet, men han gav mig också den friheten som jag behövde. Det är samma frihet som många i dagens MFF-trupp behöver för att lyckas, för att kunna spela ut. Det var exakt vad Erik gav mig och som Rolle ger dagens yngre spelare.
9. Du är alltså inte förvånad att Erik Hamrén är populär som förbundskapten hos spelarna?
– Absolut inte. Han är en oerhört kompetent och skicklig tränare. Jag kan bara svara för hur jag kände mig då jag hade honom, och han är en tränare som man inte vill göra besviken. Den egenskapen tror jag är jätteviktig, alltså om du kan få din spelartrupp att hela tiden vilja jobba för dig. Och det är Erik duktig på.
10. Du och jag pratades vid i höstas när du hade spelat någon enstaka match som innermittfältare. Då undrade vi bägge om du kanske faktiskt har en framtida karriär som sådan. Nu får man nog se dig inte längre som ytter utan som central mittfältare, eller?
– Ja, jag vet inte riktigt. Men jag hoppas på det i alla fall, för som jag har sagt tidigare känns det som en roll som jag kan hantera. Som en roll som jag kan lära mig att hantera ännu bättre om jag får träna på det ytterligare. Inte minst känns det stimulerande att testa på en ny position.
11. Nästa steg blir kanske att du gör en Daniel Andersson och tar klivet ner som mittback?
– Nej du, det tror jag inte kommer att ske. Man ska aldrig säga aldrig, men jag har väldigt svårt att se mig nere i försvaret.
12. Finns det något som du ångrar att du har gjort eller inte har gjort under din karriär?
– Ja, det finns det. Jag ångrar att jag inte gick till en mindre klubb när jag stack ut i Europa (1997, reds. anm.). Även om jag inte är en person som ångrar så mycket, för jag tycker själv att jag har haft en bra karriär, som i och för sig kan bli ännu bättre med Champions League och vem vet vad, så kan jag i dag se tillbaka och ångra just det beslutet. Jag borde nog ha gått till en mindre klubb än Bayern München.
13. Fast vem tackar nej till Bayern München?
– Exakt. Och det var just orden, de påtryckningarna, som jag fick från min omgivning. Jag kan önska att jag hade lyssnat på min egen magkänsla som sa nej. Det var svårt, det var det. Hamburg hade kommit med ett bud tre månader innan dess och det tackade jag nej till. När Bayern kom med ett kontrakt undrade folk om jag var dum i huvudet och skulle tacka nej till två sådana klubbar.
14. När du säger mindre klubb, vad menar du då?
– Mindre än Bayern alltså. Espanyol i den spanska ligan är en sådan, som visade intresse för mig innan jag stack. Real Zaragoza lade också ett bud, samt ytterligare några andra lag. En liknande klubb hade nog varit bättre för mig då. Man ska komma ihåg att när jag gick till Bayern München var de i Champions Leaguefinal. Det var världens bästa lag jag kom till. Det var tufft och det var svårt.
15. Tillsammans med Ulrich och Daniel Andersson betraktas du som lagets pappa. Är det någon gång tillsammans med alla ungdomarna som du känner dig gammal?
(Skratt) - Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag känner att jag är ungdomlig av mig och ganska barnslig så det är ingen fara.
16. Vad skulle du välja att sätta på för musik i omklädningsrummet inför en match om du får bestämma?
– Det skulle bli något med Magic System. Det är en grupp från Elfenbenskusten som jag gillar.
