Klassiska lag i allsvenskan - del 1 - en statistik odysée
Lagen som kämpat länge och tappert.
Medan tipsen om lagens placering i den kommande allsvenskan nu strömmar in blickar Himmelrikets gästskribent Harald Perby på den allsvenska fotbollens kultur och tradition med maratontabellens hjälp och försöker i tre krönikor besvara frågan:
Vilka är de klassiska lagen i allsvensk fotboll?
Kontentan är: Traditionens makt är stor inom den allsvenska fotbollen. Allsvenskan är tradition, tradition och åter tradition (och en uppstickare från revolutionens år 1968). Bland lagen med tradition finns på sitt sätt de som kämpat länge och tappert, men kanske inte alltid så väl.
Allsvenskan började spelas säsongen 1924/25 och det är frapperande att se att flera av dagens storlag var med redan då. Det finns en historia innan dess med Svenska serien, men den behandlar jag inte här även om det är slående hur många av topplagen i den som fortfarande finns i fotbollens finrum.
Om vi ser till topplagen i maratontabellen, hur många de nu än är, ligger samtliga antingen i allsvenskan eller i superettan. Först på sjuttonde och artonde plats i maratontabellen hittar vi Sandvikens IF och IK Brage som båda numera huserar i division 2 norra Svealand. Visst har både Örgryte och Helsingborg i någon gång i mannaminne sjunkit rätt djupt men regeln är: de klassiska lagen ligger högt uppe i seriesystemet och de har nästan alltid gjort det. Det finns tradition i klubbarna och det finns ett väldigt starkt stöd på hemorten. Och det stärks av det faktum att alla seriesegrare utom en ligger i allsvenskan eller superettan. Undantaget är 1938 års vinnare IK Sleipner som nu huserar i division 2 Mellersta Götaland med totalt 16 säsonger i allsvenskan och på tjugonde plats i maratontabellen.
Även Superettan är mycket allsvensk tradition. Det är bara Bunkeflo, Falkenberg och Sylvia som inte prövat på hetluften i allsvenskan.
Nu går berättelsen underifrån mot toppen för att försöka lista ut hur många de klassiska allsvenska lagen egentligen är. Är det 12 lag som serien var länge, eller dagens 14 eller nästa års 16 lag?
En stark klättrare – med det räcker inte!
Nr 15 och 16 i maratontabellen är Degerfors och Kalmar med 29 respektive 19 säsonger i serien. Degerfors är helt klart ett legendariskt lag men något klassiskt allsvenskt lag är det knappast. Kalmar klättrar starkt i tabellen men det är en jättelik poängklyfta till lag 14, 386 poäng. Med nuvarande trend är det dags att klättra in bland de 14 omkring år 2015 för att några år senare bli bästa Smålandslag om lagen pinnhålen ovanför håller sig kvar i superettan. Med Nanne Bergstrand som tränare de närmaste femton åren verkar inget omöjligt, de rödvita har flyt och toppfotbollen i Småland tycks ha flyttat österut från att tidigare ha legat Österut. Och i år nämns Kalmar FF av seriösa bedömare som en av de verkliga guldfavoriterna!
De som nått 1000 poäng eller nära på
14 lag stämmer väl med en brytpunkt i maratontabellen. Tretton har nått upp till magiska 1000 poäng och Landskrona Bois, nummer 14, är bara en tämligen knackig säsong från den gränsen.
Öster, nummer 13, är värt ett eget kapitel. Laget har gjort minst antal säsonger (32) av de fjorton i toppen, två färre än BOIS men hela 111 poäng före! Öster är det lag som avviker mest i maratontabellen. Av de nio vinnarlagen (de med positiv statistik, fler vunna än förlorade och fler gjorda mål än insläppta) ligger Öster längst ner i tabellen vilket beror på att de senast etablerat sig i fotbollens verkliga elitskikt. Av de tretton övriga lagen i maratontabellen fanns alla utom två i allsvenskan redan på trettiotalet. Djurgården och Örebro dök upp under fyrtiotalet.
Dessutom tog Öster guld debutåret 1968, vilket inget annat lag lyckats med utom premiärsäsongens segrare GAIS. När Elfsborg vann 1961 var de nykomlingar, men inte debutanter. Östers poängsnitt är hyfsade 1,42 i trepoängsystemet och det är bra med fyra mästerskap, lagen nedanför dem i maratontabellen har sammanlagt tre (ett till Sleipner och två till Åtvidaberg).
Lagen med minst hälften av säsongerna
Om vi kräver av de klassiska lagen att de ska ha spelat minst hälften av de allsvenska säsongerna är lagen elva till antalet. Örebro på tolfte plats får hålla sig kvar fyra år på raken för att räknas in i gänget. Det är också numera det lag som ligger längst upp i maratontabellen utan att ha tagit guld.
På platserna nio till elva ligger GAIS, Halmstad och Hammarby. Att vara supporter till dessa lag har ofta inneburit ständiga nära-döden-upplevelser i nedflyttningsstreckets omedelbara och obehagliga närhet. GAIS hade sin verkliga storhetsperiod så långt tillbaka som på 1920-talet och med senaste seriesegern 1954. Hammarby har bara en serieseger på 43 säsonger. Halmstad har fyra och det från och med 1976.
Supportrar till dessa lag har dessutom fått se favoriterna förlora oftare än de har vunnit, de har klar minusstatistik när det gäller vinster eller förluster och lagen har släppt in fler mål än vad de gjort. Det är trots det imponerande att städer som Örebro och Halmstad har en lång och stabil allsvensk tradition när de flesta medelstora städer knappt har synts i allsvenskan. Tänk på Uppsala och Linköping, man får dyka långt ner i maratontabellens botten för att hitta dessa förhållandevis stora städers tillfälliga gäster i högsta serien. Traditionens makt i allsvenskan är som sagt stor.
Lagen som jag behandlat i denna krönika har kämpat länge men med undantag för Öster inte alltid så väl. Med frekventa men oftast korta undantag har de utgjort allsvenskans komplementlag som storlagen SKA betvinga. Om de lagen och maratontabellen blir det två krönikor.
