Fans i Fokus: Pernilla Olsson
Fans i Fokus rullar vidare och stafettpinnen har hamnat hos Söderst@dions Pernilla Olsson. Johan Niklasson från Alltid Blåvitt står för frågorna.
Hur kom det sig att du började skriva på SvenskaFans och vad har gjort att du blivit kvar i redaktionen genom åren?
– När säsongen 2002 var slut sökte Söderst@dion skribenter för att sidan skulle kunna överleva. De som då var aktiva hade delvis tappat sugen och behövde hjälp. Jag hade innan dess bidragit med en del träningsrapporter som lagts upp på sidan. Jag kände mig manad att bidra till att hålla sidan vid liv, då jag tycker att konceptet ”av supportrar för supportrar” är helt lysande. Jag tycker att det är roligt att skriva om Hammarby. Det känns som att det vi gör är viktigt för många supportrar. Framförallt för de som bor utomlands och inte alls kan följa laget på det sätt de kanske önskar. Det känns bra att kunna bidra med lite bajenglädje åt folk i exil.
Hammarby är den enda klubb i allsvenskan (vad jag vet) som har en stor utländsk delägare. Vilken betydelse har Anschutzs inträde haft och hur det märkts?
– Betydelsen är enligt Hammarby enorm. Enligt vår VD, Henrik Appelqvist, så är det knappast troligt att klubben överlevt om inte Anschutz klivit in och köpt aktier. Som supporter märker jag dagligdags väldigt lite av att vi har en amerikansk delägare. Laget åker till USA på träningsläger, det är väl ungefär det jag märker. Däremot tror jag att folk som arbetar inom aktiebolaget Hammarby Fotboll AB märker av samarbetet mer. Jag tror att Anschutz bidrar med goda idéer och erfarenheter. Det är i alla fall den känslan jag har. Nu är det väl så att vi kommer att få se mycket mer av våra utländska ägare när beslut kring vår nya arena är fattade. Där tror jag att de kommer att bli betydligt mer drivande.
Hammarby har genomgått en process från att varit svajig klubb (både på och utanför plan) med bohemstämpel till att bli ett stabilt allsvenskt lag som satsar på att vara med i toppen varje år. Hur har det påverkat livet som supporter?
– Man supportar ju klubben oavsett tabellplacering eller divisionstillhörighet. Åren i division ett har varit jobbiga, samtidigt har jag många ljusa supporterminnen därifrån också. Självklart är det mycket häftigare att klubben varit stabil i allsvenskan. Det är ju i allsvenskan jag vill att klubben ska spela. Men jag vete fan om mitt supporterliv är lättare, det är ju fortfarande lika jobbigt att närma sig matcher. Att vinna matcherna är ju lika viktigt i allsvenskan som i ettan.
Vilket är ditt största ögonblick som Bajen-supporter?
– Det är ju enkelt att svara på. De fem dagarna där i oktober 2001, från det att vi bärgade guldet på Söderstadion i näst sista omgången till dess att bucklan delades ut är de häftigaste dagarna i mitt liv. Jag svävade på små moln. Direkt efter slutsignalen var jag bara helt tom. Jag stod där på läktaren och såg hur ett myller av människor tog sig in på innerplan men själv valde jag att stå kvar, betrakta med ett leende och efter en liten stund kände jag hur stora tårar rullade nerför mina kinder. Det var en enorm känsla. Jag får fortfarande rysningar och våta ögon när jag tänker tillbaka på den där stunden. Hela den kommande veckan var sen bara en eriksgata av lycka. Jag minns att jag bjöd kollegorna på grönvitt kaffebröd på måndagen. Jag hoppas förstås att jag får göra det igen inom en överskådlig framtid.
– Ett annat starkt bajenminne är från 1989. Jag gick jag första året på gymnasiet. Inför den sista omgången i division 1 låg jag på sjukhus. Doktorn hade precis plockat bort min blindtarm och jag låg där nyopererad på mitt rum och lyssnade på sportradion med en sådan där liten kudde, som då fanns på sjukhusen, med radio i. När Niclas Jönsson gjorde 6-0 på övertid och det stod klart att Bajen skulle lira allsvenskan året efter så skrek jag högt rakt ut. Sårstygnen smärtade något fruktansvärt minns jag. In kom en sjuksyster rusande som förmodligen trodde att jag höll på att dö. Men vad hon fann var en överlycklig patient som sken som en sol!
Och den andra sidan av myntet, vilken är den värsta stunden du upplevt som Hammarby-fan?
– Jag har tre matcher mot Djurgården som är avskyvärda. Dels den där 9-1-förlusten 1990 som jag såg tillsammans med farsan på hedersläktaren på Råsunda. Första och enda gången jag sitter där kan jag säga. När Kim Källström gjorde 2-1 på straff i den 86:e minuten 2002 mådde jag så fysiskt dåligt att jag kräktes utanför Råsunda efter matchen. Helt nykter. Sen måste jag nämna höstens bisarra uppelvelse på Söderstadion, där vi blev slaktade på planen av Djurgården. När det sen blev som det blev med raketer och folk inne på plan och matchen fick brytas var ångesten total. Om jag avskyr Djurgården mest av alla allsvenska lag? Gissa själv.
Alla har vi våra rutiner på matchdagen. Hur ser en typisk matchdag ut för din del?
– Jag går omkring och är smågrinig hela dagen. Jag är inte samma positiva, glada typ som annars. Jag är betydligt mer stingslig och helt ofokuserad på jobbet. Jag är alltid på plats inne på Söderstadion en timme före avspark. Gärna än lite tidigare om jag hinner. Att se spelarnas entré och uppvärmning är för mig ett måste. Jag tar gärna en öl med polarna innan om tid finns men på vardagskvällar blir det ju oftast att åka direkt från jobbet.
Redan innan säsongen börjat har det varit mycket snack om er nya tränare och resultaten har varit svaga, vad är bilden bland Hammarby-supportrar av Tony Gustafsson och den kommande säsongen?
– Jag kan ju inte svara för alla supportrar men jag själv tror på Tony. Det jag sett av hans träningar och hans sätt att närma sig människor tilltalar mig mycket. Spelarna verkar också tillfreds vilket får mig att vara ganska lugn. Jag håller alla tummar jag har för en bra start på säsongen. Jag är inte säker på att det finns sjöar med tålamod att ösa ur om det kommer dåliga resultat.
Vad är statusen på er framtida arena och vad kommer den innebära för klubben? Finns det plats / behov för tre nybyggen i Stockholmsområdet?
– Jag hoppas och tror att Hammarby är den klubb i Stockholm som har en ny arena först. Att AIK och SvFF gör något slags gemensamhetsprojekt i Solna är väl väntat. Jag vet faktiskt inte om området grejar tre nybyggda arenor. Jag har nog svårt att se det, men samtidigt så är alla tre klubbarna och deras supportrar värda att få bättre arenor. På något sätt måste det gå att ordna. Om det är något jag önskar så är det ett positivt beslut i arenafrågan. Hammarby behöver verkligen få bygga nytt för hur mycket jag än älskar Söderstadion så har den sett sina bästa dagar.
Alla lag har väl spelare vars storhet aldrig uppskattats utanför den egna supporterskaran. Vem är det i Hammarby och varför?
– Jag tror att Björn Runström är en sån kille. Vi älskar honom – alla andra hatar honom. Nu är han ju inte längre kvar i klubben men vi räknar honom självklart som Bajare, eftersom killen är en sann grönvit hjälte. Att andra supportrar inte gillar Björn kan jag faktiskt ha viss förståelse för. Han drar sig inte för att säga vad han tycker om allt och alla, dessutom säkert rätt provocerande på plan. Vi älskar dock Björne!
Vilken allsvensk spelare skulle du helst vilja se i en Hammarby-tröja och vilken spelare har du svårast att tåla?
– Jonatan Johansson. Jag menar, han är väl egentligen vår? Herregud, Malmö kliver in och tar först Litmanen, som varit ett stående Bajenrykte i alla silly season-tider. Därefter går Jonatan Johansson, som även han varit aktuell för Hammarby i alla bajensupportrars drömmar, och skriver på för MFF. Snacka om trauma.
– Jag har tidigare i år fått frågan om vilken spelare jag tål minst och insåg att det inte var helt lätt att svara på. Flera av de jag avskytt genom åren har ju antingen slutat (Mild) eller flyttat utomlands (Källström). Min röst förra gången gick till Mats Rubarth. Han kan få den nu med. Dels spelar han ruskigt ovårdat men mest för att han gjort så oerhört snygga mål mot oss. Det avskyr jag.
- - - - - - - - - -
Pernilla Olsson skickar vidare stafettpinnen till Mathias Hägglund på Gnagarforum - "den redaktionsmedlem som varit med längst i gamet".
