Krönika: Vad behöver och vad kan bli bättre?
Mikael Bergstrand skriver om hur Djurgården ska ligga steget före på planen även 2004.
"Onekligen skulle den Ouden må bra av att ha lite bollkontroll och snabbhet och det senare bör han ha fått mer av i och med försäsongsträningen han just nu underkastar sig."
Förra säsongen var onekligen lyckad och Djurgården spelade den bästa fotboll någon sett dem gör på mycket länge. Det andra raka SM-guldet bärgades och trots att Champions League-äventyret tog slut i andra kvalomgången får detta kval ses som en framgång med tanke på hur bra laget stundtals spelade. Den enda plumpen i protokollet är utträdet ur Svenska Cupen efter 0-4 mot Assyriska, men på det hela taget var 2003 en fantastisk säsong.
Något DIF:s tränare har varit noga med att påpeka är att man inte ska luta sig tillbaks och slappna av när man har nått toppen och alla i laget lär sträva efter att bli ännu bättre, även denna säsong. Frågan är då vad som kan och vad som sannolikt måste förbättras för att DIF ska kunna snuva allas guldfavoriter MFF på Lennart Johanssons pokal.
Framförallt har jag tänkt mig att hålla mina funderingar kring spelarna, då spelsystemet redan fungerar bra. Visst kan det fortfarande kritiseras och debatteras kring, men att det är ett vinnande spelsätt råder det ingen tvekan om och Zoran gör ingen hemlighet av att det inte kommer att förändras till denna säsong.
I mål kommer 2004 års upplaga av DIF ha Andreas Isaksson i målet. Andreas är Allsvenskans bästa målvakt och är för tillfället given i landslaget (huruvida Hedman kommer kunna konkurrera med honom igen är enligt mig mycket oklart). Det som imponerade mest på mig från Andreas 2003 var hans snabbhet. Var backlinjen för trög var han där och agerade libero och på frilägen kom han nästan alltid nära spelaren och gjorde sig stor. Även hans reaktionssnabbhet är imponerande och en hel del fina räddningar bjöd han på. Kan Kjell Frisk fortsätta att nöta på Andreas reflexer kommer han vara en komplett målvakt och en säker sista utpost.
Oskar Wahlström vet jag ännu ingenting om och det är svårt att avgöra vad han behöver bli starkare på, men det mesta lär behöva slipas. Han bör dock tas på allvar, Andreas Isaksson kanske inte är så given förstemålvakt om ett halvår, vem vet?
I försvaret har vi två mittbackar som kompletterar varandra väl. Hur Markus Karlsson skulle kunna bli bättre är faktiskt svårt att se, hans snabbhet och tuffhet gör honom till en av de bättre mittbackarna i Allsvenskan. Hans kollega, Toni Kuivasto har under sin korta tid i DIF imponerat med ett lugn och en säkerhet i försvarsspelet som gör att man förstår varför han är finsk landslagsman. Vad jag anser att Toni, efter en granskning av års-DVD:n 2003, behöver förbättra är tuffheten. Han har lite för ofta varit den förlorande parten i närkamper.
På ytterbacksplatserna har vi framförallt tre spelare som konkurrerar. Fredrik Stenman är given som vänsterback, men är inte på något sätt komplett. Fredrik är stundtals en smula eldfängd och bör kanske lugna ner sig lite om han inte ska dra på sig onödiga avstängningar. Så länge han använder ilskan på rätt sätt, det vill säga till att elda upp sig själv och bli ännu bättre, är den dock en tillgång. En annan svaghet, som speciellt uppdagades under Champions League-kvalet, är hans svaghet i en-mot-en-situationer. Sasa Ilic kom förbi honom lite väl enkelt några gånger, då det främst var Stenmans acceleration från stillastående som var långsam. Är detta månne ett problem en försäsongsträning kan råda bot på?
Som högerbackar har vi i år Niclas Rasck och den nye Matias Concha. Concha är det få djurgårdare som har koll på, men att döma av vad MFF-fansen säger om honom är det främst den mentala biten han behöver bli starkare på. Rascken är mer än tio år äldre än Concha och det börjar märkas, inte minst med tanke på att han allt oftare får vila på grund av småskador. För att kunna hålla Concha på bänken måste han, förutom att vara hel, förbättra defensiven. Rascks tvåfotsdribblingar och anfallsvilja låg under 2003 bakom fler mål än man tror och offensivt är han kanske Allsvenskans bäste högerback, Men liksom Stenman har han det svårt man mot man och slarvar ofta i tilltrasslade situationer i försvaret.
Reserver i försvaret är Elias Storm och Richard Spong. Elias största svagheter är att han är långsam och har svårt med snabbheten i spelet i Allsvenskan. Det finns mycket att bli bättre på, men Elias är en kompetent back-up. Spong, däremot, är jag mer tveksam till. Ung och valpig, säger många, och jag måste hålla med. Richard är även han en ganska kompetent back-up-spelare, men behöver tid på sig (och en utlåning?) för att kunna utvecklas. Även här kan det mesta förbättras.
[> Fortsättning i Del II]
