Hungriga vargar jagar bäst
Först tog han Anders Svensson i hand, sedan sparkade Daniel Andersson sönder en plaststol och skrek ut sin frustration så att det ekade i spelargången.
Vad som hade hänt?
- Man vill vinna, säger Malmö FF:s lagkapten till GP.
Ibland tänker jag på George Bush, jag är inte speciellt intresserad av någon politisk diskussion så jag lämnar den biten därhän. Som amerikansk president så lär man bli ihågkommen av historieböckerna. Med sju år bakom sig och ett år kvar så är det inte mycket han kan göra för att förändra den dom historieböckerna kommer att ge honom. Det måste vara en ganska bitter känsla att historiker och samhällsvetare här i USA redan har börjat tala om honom i termerna av den sämsta presidenten genom tiderna. Liksom Nixon lär det förfölja honom resten av hans liv.
Från Vita Huset till Kulan är det långt på alla sätt och vis. Men i MFF finns det just nu tre spelare som kämpar för hur deras namn ska kommas ihåg av MFF-historien. Daniel, Anders och Yksel har haft fina idrottskarriärer, det finns väldigt många som har haft bättre, oändligt många fler som har haft sämre. 1997 var trion en del av Frank Thijssens MFF som då kallades Allsvenskans mest underhållande lag och var, som de flesta sett i första Blådårar, någon enstaka målvaktstabbe ifrån att vinna Allsvenskan. Anders Andersson gick till hårdsatsande Blackburn, på den tiden en engelsk storklubb, Daniel och Yksel gick till Serie A. Alla tre har fört en ganska anonym tillvaro i fotbollseuropa, långt ifrån de stora rubrikerna, men ändå spelat matcherna de flesta fotbollspelare drömmer om att få göra, EM- och VM-slutspel och matcher mot några av världens bästa spelare i de allra största ligorna. Men ändå kommer de förmodligen att kommas ihåg för hur de avslutar karriären i MFF. Klubben står inför en enorm förändring de närmaste åren, ekonomin är fantastisk och med den nya arenan kommer MFF att försöka ta nästa steg i utvecklingen. Daniel, Anders och Yksel kan bli ihågkomna som hemvändartrion som var ryggraden i detta nya MFF eller bli spelarna som bortsorterades lagom till den nya arenan var färdig efter att MFF haft 3-4 mellansäsonger.
De har kallats trötta och mätta, förlöjligats av journalister och supportrar, mig inkluderat. Allra mest av mig kanske. Huruvida de verkligen varit trötta och mätta kan jag inte svara på, kanske har det funnits andra problem, men med landslagsrutin, spel i Serie A och Portugal så förväntas man vara den som tar ansvar för laget.
I premiären mot Elfsborg så sprang den forna lyxliraren Yksel mest av samtliga spelare på planen, Anders dominerade som mittback och Daniel slog sönder en plaststol efter en match där MFF hyllas unisont av landets samtliga sportjournalister. Oavgjort med mersmak borta mot svenska mästarna räcker inte. Daniel, Anders och Yksel kämpar för att få fortsätta sina fotbollskarriärer, de kämpar för sitt eftermäle som fotbollspelare och de vill bli ihågkomna som vinnare.
Daniel, Anders och Yksel har blivit hungriga igen!
