Gästkrönika: Kaptenen utan bortförklaringar
"...Sedan kom han. Kaptenen. I en intervju på FanTV. Inga lögner. Inga bortförklaringar. Istället, ärlighet. Öppenhet. Och det var då det kom. Orden. Precis det jag behövde i min miserabla, bittra situation omsvärmad av självömkan..."
Allsvensk premiär. Revanschens år. Äntligen en chans att motbevisa belackarna. Djurgården stiger in på planen och man känner hur håret reser sig på hela kroppen. Knappt har det hunnit lägga sig till rätta igen längs huden innan BP gör mål. Allsvensk premiär. Revanschens år. Pang! Vad hände med chansen att motbevisa belackarna?
Alla tar vi förluster olika. Vissa skämtar bort sin ilska i någon sorts ironi över spelarinsatsen. Vissa slår sönder det första som kommer i ens väg. Vissa skyller ifrån sig och påstår att de inte bryr sig. Vissa tar det med en klackspark på ett nästintill läskigt sätt och ser med optimism fram emot nästa match. Alla har sin egen terapi. Själv går jag in i mig själv, utesluter omvärlden. Pratar inte med någon, låser in mig och försöker sova bort smärtan i hopp om en bättre morgondag. Ni vet, efter regn kommer solsken…
Fast samtidigt kände jag denna enorma ilska. Varför gjorde Siggi inga tidiga byten? Varför får Arneng och Sjölund fortsatt förtroende trots att de underpresterar match efter match? Varför köpte jag det där förbannade säsongskortet? Jag var så enormt frustrerad.
Efter ett år med Kjell Jonevrets rena lögner om "nya Djurgården" och "bra träningar" varvat med bortförklaringar som "vi blir bättre när gräset blir grönare" och "allt är bara bajs" hade jag hoppats på ett Djurgården som hade förändrats. Inte bara i spelet på plan, utan även i sitt agerande vid sidan om. Inga fler lögner. Inga fler bortförklaringar. Bara öppna kort.
Vad jag fick efter premiären var inte öppna kort direkt. Siggi kändes förvånansvärt lam och började skylla ifrån sig med att nykomlingar är svårast att möta i premiären. Frustrationen steg. Jag tänkte än en gång på det där säsongskortet. En sådan självklarhet innan säsongen. Och nu, bara efter en omgång var jag villig att riva det i tusen bitar. Varför?
Sedan kom han. Kaptenen. I en intervju på FanTV. Inga lögner. Inga bortförklaringar. Istället, ärlighet. Öppenhet. Och det var då det kom. Orden. Precis det jag behövde i min miserabla, bittra situation omsvärmad av självömkan.
"De som vill vara med, de följer med. De som inte vill vara med, de hoppar av"
Det var då det klarnade. Varför jag hade köpt säsongskortet. Jag är den som följer med. Jag vill vara den som följer med. Jag KOMMER vara den som följer med. Tack Mackan för de upplysande orden.
Allsvensk (hemma-)premiär. Revanschens år. Nu jävlar tar vi chansen att motbevisa belackarna. Följer Du med?
