Krönika: Trelleborgs FF och Malmö FF- Älskade hatade. Del 1: Så lika, men ändå så olika
På söndag är det dags igen, ”Skåne darrby” mellan Trelleborgs FF och Malmö FF. Av någon anledning så finns det en djup rivalitet mellan de här två klubbarna. En rivalitet som går djupt i själen och som satt sina spår hos fans på båda sidor. Hur har det kunnat gå så här illa?
Det är inte så mycket som skiljer oss åt egentligen, ett T och ett M, 3 mil motorväg och en nyans av blått. Fast om man ser till förutsättningarna är skillnaderna enorma, MFF är en av nordens rikaste klubbar med 14 SM-tecken, 14 cup guld och man spelade dessutom final i Europacupen 1979. TFF:s meriter begränsar sig till en allsvensk fjärdeplats, ett SM-guld i innefotboll och så slog man ut Blackburn Rovers ur UEFA-cupen 1994. Samma år som Blackburn vann Premier league bör väl påpekas.
Vad är det egentligen som hänt på vägen?
Micke Danielsson jublar. 3-1 mot MFF våren 1999.
The early years
Under många år samexisterade TFF och MFF utan några som helst problem. Skilda serier och skilda världar gjorde att man kunde stå ut med varandra. Det var regel snarare än undantag att fd. MFF:are begav sig till TFF vid ålderns höst för att trappa ner. Ett exempel på detta var att den store MFF-legenden Bosse Larsson avslutade sin karriär med en säsong i TFF och han är långt ifrån den enda bör poängteras. Den meste a-lagsspelaren genom tiderna i MFF, Krister Kristensson, var dessutom framgångsrik tränare i TFF under 80-talet.
Fast den oskuldsfulla samvaron försvann abrupt i samma stund som TFF gick upp i allsvenskan för andra gången 1992. Första gången som TFF var uppe i allsvenskan (1985) gjorde klubben inte mycket väsen av sig, men den här gången gick det bättre. I både grundspel och mästerskapsserie kom TFF före MFF i 1992 års tabell. Så även 1993, när TFF hamnade på fjärdeplats och MFF på en tiondeplats. Kan anledningen till MFF-fansens hat mot TFF ligga i det enkla faktum att TFF under två år faktiskt var bättre än MFF?
Inte en chans säger jag. MFF placerade sig avsevärt bättre än TFF under de följande fem säsongerna (94- 98). TFF fick till och med kvala två gånger under den här tiden för att få stanna kvar i allsvenskan. Det måste finnas något annat, mer spektakulärt att peka på..
Fansen
Det har berörts i en tidigare krönika, att publiken på Vångavallen på många sätt skiljer sig från fotbollspubliken i övriga Sverige. Skillnaderna är väl dessutom kanske som störst mellan TFF:s och MFF:s fans. När TFF:s publik sitter still och klappar vid en hörna vrålar MFF:s, inte bara klacken utan även sittplats. Skillnaderna mellan TFF:s laidback-stil och MFF:s over the top-attityd är helt enkelt enorma. MFF:s fans arrangerar flaggmarscher, de skriver pompösa hymner och samlar in hundratusentals kronor till tifo-arrangemang som får Nordkoreas första maj-firande att framstå som amatörernas julafton. Misstolka nu inte detta som en oreserverad hyllning till MFF:s fans, för det är det inte. Min erfarenhet av MFF-fans, och den är mycket lång, är att de i de många fall är så fanatiska och enögda att man ibland kan få för sig att de blivit hjärntvättade av någon slags ultrakonservativ, religiös sekt. Den genomsnittlige TFF:aren är mycket mer avslappnad och kan kosta på sig både humor och självdistans rörande sin klubb. Oengagerade kanske någon skulle säga, med en hälsosam inställning till verkligheten skulle jag då vilja replikera.
Fast det är klart att det bland TFF:s fans även finns de som är lite mer extrema i sina åsikter, som till exempel när True Blues ordförande uttalade sig i Expressens Allsvenska bilaga inför årets säsong och sa något i stil med att ”vi ska pissa Fotbolls-Sverige i ansiktet”. Det uttalandet får stå för honom själv. Personligen föredrar jag att använda en vanlig toalett när jag är kissnödig, det känns bättre. Fast vi kan väl i alla fall vara överens om att skillnaderna mellan TFF:s fans och MFF:s fans inte bara är stora utan rentav enorma?
Fast den stora grejen är väl just derbymatcherna, det är här som motsättningarna kommit fram som allra tydligast.
Derbyfeber
Derbymatcherna mellan MFF och TFF har alltid varit något speciellt. Även om TFF långt ifrån alltid, om ens någonsin, har blandat sig i allsvenska toppstriden så har man alltid lyckats tända till lite extra i matcherna mot MFF. TFF är inte och har aldrig varit de ”6 säkra poäng” som MFF:are så ofta försöker hävda. För TFF har faktiskt, tro det eller ej, plusstatistik mot MFF. Om vi ser till seriematcherna mellan TFF och MFF från 92 och framåt så har de båda lagen mötts 22 gånger. Av dessa matcher har TFF vunnit 10, MFF vunnit 7 och 5 har slutat oavgjorda (Observera: 1992 möttes lagen 4 gånger). Många MFF:are har förmodligen därför med åren insett att TFF inte är något ängagäng trots allt. MFF har historiskt sett haft svårt för att slå TFF och traditionens makt är ju, som bekant, stor i fotbollen (min favoritklyscha i idrottsvärlden för övrigt).
När vi nu ändå är inne på ämnet derbymatcher så är det kanske lika bra att vi tittar lite extra på den incident som tände det riktigt svarta hat som än idag förtär många MFF:are inifrån: Det mytomspunna derbyt den 18/10 1999. Matchen som enligt uppgift beseglade MFF:s allsvenska öde. Jag kan erbjuda en unik inblick i vad som egentligen hände hos MFF-fansen under matchen eftersom jag av olika skäl stod i deras klack(!) som TFF:are.
Fast den godbiten sparar jag till del 2.
