Gästkrönika: Vilket är framtidens tråklag i svensk fotboll?
Det finns minst ett lag i varje land. Deras rykte är ofta oförtjänt men sitter så djupt stämplat i klubbmärket att det tar lång tid att bli av med det. Vissa klubbar har ryktet för alltid. Det är det utpräglade tråklaget jag syftar på. Vilket är framtidens tråklag i svensk fotboll? Låt det inte bli HBK.
Året är 1988. Det är FA-cupfinal på Wembley. Lawrie Sanchez, Nordirlands nuvarande förbundskapten, kommer högst på en vänsterhörna och nickar in 1-0 för Wimledon mot Liverpool. Dave Beasant räddar John Aldridges svagt slagna straff och skrällen är ett faktum, Wimbledon vinner FA-cupen. Några få jublar, de flesta sörjer.
Året är 2003. De norska ägarna av Wimbledon har i ett sista inslag av galenskap ryckt upp klubben med rötterna från sitt hem i London den haft sen 1889 och flyttat den till Milton Keynes. Wimbledon FC blir Milton Keynes Dons FC och de förtvivlade supportrarna bildar AFC Wimbledon och börjar om långt ner i de engelska amatörligorna. De flesta jublar, några få sörjer.
Wimbledon är det klassiska tråklaget i engelsk fotboll. Än idag får de flesta associationer till ett gäng stenhårda mittfältare, till exempel Vinny Jones och Dennis Wise, samt några långa nickstarka anfallare, typ John Fashanu och Marcus Gayle. Backarna var samtliga jordfräsar med glidtacklingar och tjongningar som specialitet. Ibland hittade tjongningarna från backarna de långa anfallarna som med nickskarvar och nickar fick in bollen i mål. Ingen gillade Wimbledon.
Norska landslaget i fotboll har försökt kopiera Wimbledons spelsystem i många år och lyckades också under Egil ”Drillo” Olsen till viss del med detta. Han blev ju till och med tränare i Wimbledon efter rollen som förbundskapten. Norska landslaget har också ryktet, just det, tråklag. I Italien är tråklagen så många att den här artikeln skulle bli alldeles för lång om de alla skulle beskrivas.
Örebro och Kalmar – traditionella ”tråklag”
Men hur är det ställt med tråklag i svensk fotboll? Rolf Zetterlund hade en tydlig och enkel fotbollsfilosofi, titta på Wimbledon ovan för en ungefärlig beskrivning. Efterträdaren Sven ”Dala” Dahlqvist hade av en ren tillfällighet just samma filosofi kring hur fotboll ska spelas. Tolv år i allsvenskan med det spelet och vips så satt stämpeln där, Örebro var det svenska tråklaget nummer ett. Stämpeln satt där nog redan efter år tre, de övriga nio cementerades den.
Och hur är det om vi frågar en slumpvis vald svensk fotbollsälskare vilket som är dagens tråklag i svensk fotboll? Svaret blir med största sannolikhet Örebro. ”Dala” Dahlqvist slutade som tränare i klubben 1999. Jag har nyligen sett Örebro spela 1-1 mot Elfsborg och de är inget tråklag längre. De spelar fin fotboll och kunde mycket väl vunnit den matchen. Men ryktet sitter så stenhårt att det kommer att krävas tio år av gladfotboll förrän det försvinner. Tyvärr för Örebro.
Kalmar är ett annat svenskt tråklag. Förlåt, de har ryktet som tråklag. Men när backlinjen för ett par säsonger sedan glatt poserar i centrala Kalmar och stolt(z) skryter med hur tråkiga de är att se på och att minsann ingen kan göra mål på dem och det bara behövs ett mål för att vinna om man heter Kalmar kanske det ryktet inte är helt oförtjänt. De backarna tyckte säkert de var häftiga när de fick vara med i TV och prata om hur defensiva Kalmar är men de 5113 som i strålande solsken såg hemmamatchen mot BP i söndags kanske hade önskat sig något annat. Bara kanske. Dessutom kanske klubbens sponsorer inte vill att Kalmar, och därmed de själva, ska vara tråkiga i resten av landets ögon. Bara kanske alltså. Vare sig Kalmar vill det eller ej så har de fått stämpeln som ingen vill ha. Tråklag. Troligtvis är det också felaktigt, men högst självförvållat.
HBK – ett blivande tråklag?
Halmstads BK inledde förra säsongen med (HBK först): 0-0, 0-0, 0-1, 0-0, 0-0, 0-1. Då var det inte kul att vara bollklubbare och varje samtal om fotboll med kollegor och bekanta inleddes med en diskussion om HBK och den uteblivna målproduktionen. Men defensiven är ju bra, försökte jag kontra. Efterhand blev det ju något bättre men inte bra. En gång är ingen gång och många har nu glömt förra säsongens hemska inledning av allsvenskan, även om jämförelsen med i vilken minut HBK gjorde första målet i år, minut nummer 49, i alla tidningar ställdes mot förra årets minut 11027 eller vad det nu var. Det kändes så i alla fall. Första steget för HBK mot att bli ett tråklag togs säsongen 2006.
Nu är det 2007 och allsvenskan är två omgångar ung. HBK har de senaste sex matcherna, fyra träningsmatcher och två i allsvenskan, presterat (HBK först): 0-0, 1-0, 0-1, 0-1, 2-1, 0-2. Det kanske inte låter så hemskt illa men tendenserna är ändå där, framförallt för de som sett de två senaste matcherna. En gång är ingen gång men om, jag säger om, detta fortsätter den här säsongen och kanske en säsong till så trycks laget obönhörligen in i ett hörn tillsammans med Örebro och Kalmar i tråkklubben. Det är ännu långt kvar dit men för varje insats som den mot Djurgården pratar några fler ute i landet om HBK och spelet och någon sportjournalist till skriver något negativt om HBK.
Jag vet att HBK gjort flest mål i allsvenskan de senaste åren men nu är det 2007 och gamla meriter när det gäller målskytte är de meriter som väger lättast vid en utebliven målproduktion för dagen. Det finns säkert massor med bra lösningar på problemet som andra kan beskriva bättre än jag, det enda jag säger är att de lösningarna helst snart ska fram i dagsljuset. Nej, inte snart. De ska fram nu direkt. Andra steget för HBK mot att bli ett tråklag tas i detta nu.
Förödande konsekvenser
Konsekvenserna av att vara ett tråklag kan bli förödande. Publiken tröttnar efterhand och publiksnittet stabiliseras på en alltför låg nivå. Sponsorer vill inte förknippas med bakåtsträvande och defensiv utan med fart, fläkt och offensiv. Mindre pengar där alltså. Stora offensiva talanger som normalt sett borde blomstra sitter fast i ett destruktivt spelsystem utan möjlighet att använda sina kvaliteter. Unga spelare stannar i utvecklingen, mycket beroende på att de saknar trygghet i den offensiva förvirring som råder. Pengar för försäljning av spelare ut i Europa uteblir helt, eller blir mindre än vad de annars skulle vara. Vad hade HBK fått för Gunnar Heidar Thorvaldsson efter förra säsongens inledning? Nada.
I förlängningen försämras klubbens rykte ute i landet, TV-kanalerna väljer bort lagets matcher från menyn och intäkterna minskar där. Antalet supportrar på distans minskar och intäkterna från souvenirförsäljning därmed likaså. Dålig ekonomi och degradering väntar, en degradering som i så fall berör de närmast sörjande. Det kanske värsta av allt är tiden det tar att tvätta bort ryktet som tråklag, det är faktiskt nästan omöjligt ibland. Allt detta kan alltså hända för tråklag, det händer såklart inte alltid.
Symptom
Utan att ha gjort någon vetenskaplig studie av tråklag vill jag ändå försöka summera vad som kännetecknar ett tråklag i några korta punkter. Sedan är det upp till alla supportrar ute i landet att bedöma era egna lag utifrån de punkterna. Punkterna är symptom på den allvarliga sjukdomen tråklag, när fler än hälften börjar stämma är det risk, över tio och det är kört. Är ditt lag framtidens tråklag i svensk fotboll?
1. Långbollar är främsta modellen för uppspel
2. Laget spelar ofta 0-0 borta
3. När laget vinner hemma är det oftast med 1-0
4. Det finns en liten men trogen hemmapublik, den stora massan tröttnar efterhand
5. Det är svårt att få supportrar ute i övriga landet
6. Tränaren berömmer ofta defensiven efter matcher, oavsett resultat
7. Tränaren är ofta nöjd med 0-0 även hemma, oavsett motstånd
8. Tränaren pratar ofta om att anfallsspelet kommer med tiden bara grundspelet (alltså defensiven) sitter där
9. Lagets offensiva taktik är och förblir en gåta, både för motståndare och egna supportrar (ibland också egna spelare)
10. Tränaren hittar positiva saker i spelet som ingen annan som såg matchen har lagt märke till
11. Det är inte rusning efter biljetter när laget spelar borta
12. Att laget är ett blivande tråklag förnekas först (läs HBK) men efterhand blir stämpeln tråklagets identitet och lyfts istället fram (läs Kalmar)
Nutid definierar framtid – HBK ett framtida tråklag?
Det är 10 maj 2017. Vi befinner oss i ett radhus i utkanten av Örebro. Kurt, 10 år, pratar med sin pappa Hannes, 32 år.
- Pappa, ska vi gå och se Örebro mot Halmstad idag?
- Nej Kurt, jag betalar inte 400 kronor för att se en 0-0-match.
Det kan finnas två anledningar till pappans svar. Den första är att Örebro inte har blivit av med sitt rykte som tråklag och pappan därför inte vill se matchen. Den andra är att HBK har tagit över ryktet som tråklag och pappan därför inte vill se matchen. Låt oss hoppas att det är det förstnämnda.
