Gästkrönika: Stadionkänslan
"Rent konkret infinner sig stadionkänslan från det att jag satt min fot innanför grindarna. Allt du ser och känner omkring dig bidrar till känslan. Alla kroppens sinnen bearbetar denna känsla. Doften av korv, öl och framförallt gemenskap och förväntan ligger i luften..."
Blåsippor. Pollen. Knoppar på träden. Och givetvis Hammarby bandys totalt obegripliga kollaps på Studenternas. Dessa klassiska vårtecken i all ära, men en stadionpremiär är stadionpremiär. Och en stadionpremiär är vårens allra största kännetecken. En stadionpremiär i 2 minusgrader, snö i luften och tjäle i marken ger fortfarande den där härligt underbara vårkänslan.
Nu skriver jag inte med anledning av vädret och våren, även om jag faktiskt inte kan förbise det fantastiskt fina sommarvädret som erbjöds stora delar av södra Sverige just denna dag. Vad jag hade tänkt mig, i denna så kallade gästkrönika, är att mynta ett nytt begrepp i Djurgårdsfamiljens ära - stadionkänslan. Och visst, vädret är på sitt sätt en del i just denna känsla, men det känns som att jag tuggat klart om vädret för denna gång.
Stadionkänslan är inget som beskrivs i ord, utan den infinner sig helt enkelt allt starkare ju närmre tiden lider mot en hemmamatch. Denna känsla grundar sig på tidigare upplevelser och erfarenheter på Stockholms Stadion och jag vill påstå att ju längre man varit med, desto starkare blir denna känsla (även om jag alltid välkomnar nya ansikten och bekantskaper på Stadion).
Rent konkret infinner sig stadionkänslan från det att jag satt min fot innanför grindarna. Allt du ser och känner omkring dig bidrar till känslan. Alla kroppens sinnen bearbetar denna känsla. Doften av korv, öl och framförallt gemenskap och förväntan ligger i luften. När jag går på Stadion vill jag ha min korv. Min öl. Jag vill känna gemenskapen och vara del av stämningen. Jag vill ha min speaker, "Sjung för gamla Djurgår’n" innan och kullerbyttor efter match. Det är vad jag med ord kan beskriva som min stadionkänsla.
Märk då att jag till min hörsels stora förvåning bemöts av en ny röst vid mikrofonen. En ny speaker!? Och samma sak för ett par år sedan när smaken av korven inte alls var som innan. Jag talar om förändringar. Stadionkänslans värsta fiende. Förändringar rubbar våra sinnens behandling av känslan. Jag vill ha min gamla speaker som funnits så länge jag gått på stadion. Jag vill inte ha en ny, föryngrad version som är lika entusiastisk när Henke Larsson gör mål på storbilden som när han presenterar mitt lags startelva. Jag vill ha min stadionkorv i det gamla polarbrödet med mängder av french hot-dog sås och rostad lök. Inte i vanligt, tråkigt, "svensson-korvbröd".
Förändringar sker dagligen i vårt samhälle. Det vore naivt att tro att dessa inte följer med in på Stadion. Dessa behöver inte heller alltid vara till det negativa. Jag tror knappast att jag behöver förklara konsekvenserna av DIF Fotbolls närmast revolutionerande förändring 1999. Dessa förändringar var absoluta motsatsen till negativt. En annan positiv förändring på Stadion är självklart medlemstältet innan och efter match. Eller varför inte införandet av SFGD som hymn innan avspark?
När vi ändå talar om förändringar väntar kanske den största inom en överskådlig framtid. Vår lilla 116 åring håller på att bli vuxen, vill frigöra sig och flytta hemifrån. Snart kommer vi inte spela på Olympiaborgen längre. Givetvis en förändring som behöver komma till stånd för föreningens ekonomiska välmående och grundläggande för framtida sportsliga framgångar.
Där kommer en ny känsla byggas fram med tiden. Nya traditioner. Nya rutiner. Ny korv. Ny speaker. Och vem vet, kanske accepterar jag då att vi har en ny speaker.
