Erling & Bengan: Blåvitt i nuet
Den andra delen av intervjun med veteranerna Bengt Andersson och Magnus Erlingmark.
- Han har fått laget att våga. Det var ett stort problem efter den perioden vi hade då.
Inför den stundande jubileumssäsongen tog Alltid Blåvitt tillfället i akt att prata med de Blåvita spelare som har varit med längst inom elitfotbollen. Det pratades om det framgångsrika 90-talet, vad klubbkänsla egentligen är och hur deras framtid som fotbollspelare ser ut. Den andra delen fokuserar på fotbollen just nu.
BA: Bengt Andersson
ME: Magnus Erlingmark
Vad ser ni för skillnader på klubben idag och när ni kom?
ME: Spelarmarknaden har ändrats en hel del i och med Bosman och så vilket gör att spelarna kommer och går i större utsträckning. Det finns mindre möjligheter att komma ut i Europa. De bästa länderna får ha med ännu fler lag i Champions League samtidigt som de mindre ligorna fått möjligheten krympt. Det är viktigt att komma ut och spela internationellt. Hade Djurgården spelat lite mer matcher lite tidigare hade de kunnat komma med i Champions League innan, tror jag. Det handlar om att komma upp i internationellt tempo och det gör man inte på en match utan det kan ta flera år.
Hur har träningen ändrats fram till idag?
ME: Det har blivit stegrande mängd varje år fram till Stefan Lundin.
Vissa klubbar, t.ex. Djurgården har otroligt mycket fyspass nu på försäsongen. Hur har det fungerat i Blåvitt?
ME: Vi har ganska gott om styrkepass. Tidigare hade vi inga fyspass med fria vikter, såkallad koordinationsstyrketräning som vi kör med nu.
BA: Vi började ungefär samtidigt som Djurgården med Stefan då. Med samma fysik och från samma tränare egentligen. Vi kör ju både här och där de Olympiska testerna med spänst, styrka, snabbhet och även lite på konditionssidan. Sen har Bosse gått in och tagit bort en del saker och lagt till några bitar i år då.
Hur mycket har Bosse betytt för klubben?
BA: Framförallt tycker jag att han är en stor ledare. Det är hans stora styrka.
ME: Han har fått laget att våga. Det var ett stort problem efter den perioden vi hade då. Efter det har han fått oss att våga göra saker ute på plan och tycka det är skoj.
BA: Anfallsspelet har ju varit att bollen ska till ett ställe och utefter det ska vi lösa det själva. Spelare som Martin och Jonas som behöver lite frihet har då fått den friheten. Det är inte fel att dribbla och köra sin grej när det är för laget och det har inte varit tillåtet tidigare. Han har plockat fram det bästa ur de, så att säga, kreativa spelarna.
Hur tycker ni konkurrensen i allsvenskan har förändrats under åren?
ME: Det är väl ingen större skillnad. Nu har Djurgården varit starka i några år. Innan dess har det varit något annat lag. Efter att vi missade i slutet av nittiotalet var det dock lite upp och ner med Helsingborg, Halmstad osv. Det visar hur små marginaler det är och hur svårt det är att nå ända fram. Det är svårt att satsa stort. Nu satsar Malmö rejält i år och man kanske klarar det men det kan också gå åt skogen med driftunderskott osv. som följd.
Hur tycker ni alla importer från Brasilien m.m. påverkar Allsvenskan som serie?
BA: Är de så bra att de höjer kvalitén såsom Öis och Hammarbys brassar gör så ser jag positivt på det. Publiken vill ju också se spelare som gör det lilla extra och gör många mål. Det tycker jag bara är positivt.
Borde Blåvitt satsa mer på samarbete liknande det Öis har nere i Brasilien?
BA: Jag tror man försöker få till ett samarbete och att man är på gång att komma in någonstans. Men det är bara vad jag hört då. Men Blåvitt har ju för det mesta gått sin egen väg och försöka hitta lösningar som är bra för Blåvitt.
ME: Mångfald är bra. Det är bra med utländska importer som kommer hit och skjuter lite annorlunda och har en annan teknik. Det jämnar ut spelet.
Hur skulle ni definiera klubbkänsla?
BA: Nu har jag varit ganska länge i alla klubbar jag spelat i. När man är i en klubb känner man inte för något annat än den klubben. Vi som är lite äldre kanske har en lite annorlunda syn. Nu har ju Magnus varit här länge, jag har inte varit här så pass länge.
ME: Man lever ju med de här spelarna i omklädningsrummet, dem lever man ju med hela dagarna. Man är ju bara ledig en dag i veckan. Det är klart det finns klubbkänsla. Men det är också kopplat till killarna i laget som man känner för.
Det kanske är mer lagkänsla än klubbkänsla?
ME: Ja, både och. Sedan har man ju favoritklubbar. Innan jag spelade här så höll man ju på Blåvitt.
Har spelarna någon skyldighet gentemot klubben, att man inte ska gå som Bosman osv? Är det rätt att våga tänka så idag?
BA: Det gäller generellt vad man än jobbar med, för vi jobbar ju med detta. Jobbar jag på SKF ska jag inte gå över till Volvo, det fungerar inte så längre. Nu flyttar man dit man kan få jobb. Förut var man anställd på ett företag, var snickare eller vad man nu sysslade med och då jobbade man ju där och åkte till det man tyckte var allra roligast, att spela fotboll. Nu är det lite annorlunda. Sen tror jag supportrarna får uppfatta våra problem och försöka tänka i våra banor.
ME: Problemet är alltid med de spelarna man vill ha, det finns inget problem med de spelarna man inte vill ha. Då är det inget gnäll, utan då kan man gå som Bosman utan att någon bryr sig. Bosman är det vi lever i idag, punkt slut. Klubbarna får ta större ansvar och skriva tidigare kontrakt om dem vet att det är en spelare man vill ha kvar. Det är ju många som drar i spelarna idag och även om transfermarknaden dämpats enormt det senaste året så fungerar det fortfarande att välja mellan spelare.
BA: Och det vi pratade om förut med klubbkänsla. Det kan vara spelare som börjat sin fotbollskarriär i klubben vid sex, sju år och sedan gått hela vägen upp där hjärtat verkligen är i föreningen. Om då kontraktet går ut och han tvingas gå som Bosman för att föreningen inte vill ha kvar honom så tänker inte folk på det. Han kanske är den man borde se efter.
Är det orealistiskt att förvänta sig att den här klubbkänslan som på det sätt supportrar resonerar ska finnas kvar, eller fortfarande finns?
ME: Supportrar är supportrar. Jag byter ju inte hockeylag, jag håller på ett hockeylag och kommer alltid att göra det. Men som spelare så är det ditt jobb. En stor del av hjärtat kommer jag alltid ha kvar i de klubbarna jag varit i. Ju längre tid man varit i klubben desto större är det. Man har inte den möjligheten att spela i en klubb i hela sitt liv, många gånger, som förr i tiden då många gjorde det.
BA: Man får göra som jag och gå i lite omvägar genom Gais och Öis, man kan inte styra det själv. Blåvitt har varit mitt favoritlag sen jag var liten och jag kommer ihåg kvalet i Kalmar från -76 då man följde och såg de gamla stjärnorna som Edström, Kindvall och Nordkvist. Bara för att jag vill spela i Blåvitt kan man inte knacka på där och säga att jag vill spela här, det fungerar inte så utan man får ta en del omvägar innan man kanske hamnar i föreningen.
Intervju: Andreas Kjäll och Patrik Hermansson. Renskrivning: Johan Lindström och Andreas Kjäll.
Den tredje och sista delen publiceras på torsdag kl. 16.00.
