Håll i hatten Åkeby
En överdos tankekedjor tar oss från Borås till Rancid via balkonggräs och systembolaget. Och Sören Åkeby bör nog undvika pepparkakshus ett tag framöver…
Jag måste säga att jag blev förvånad över den tröghet och stillastående som infann sig i matchen mot Gais. Antagligen beror det på min ljusblå blick, oförmågan att se saker och ting objektivt och klarsynt. Malmö FF hade säkert allt under kontroll, men jag upplevde det ändå som om de bitvis stod fastväxta i andra halvlek. Med en match som den i Borås i bakhuvudet var det så att man nästan kunde misstänka att spelarna längtade efter ett snabbt balkonggräs. Jag skrockade gott åt detta scenario på väg hem genom ett sommavarmt Pildammarna efter matchen.
Och på tal om balkonggräs. Sett till söndagens insats i Trelleborg bör jag väl äta upp de där munterheterna bums. Förutom domaren Jonas Eriksons försök att slå världsrekord i utdelade kort, var Malmö FF’s oförmåga att sätta fart en av de mer framträdande sakerna på Vångavallen. Så, när vi äntligen passerat konstgrässpöket till annalerna kan vi säga välkommen till nästa hokuspokus; naturgrässpöket.
Och på tal om annaler. Låt oss en gång för alla sluta upp med att klaga på svensk sportjournalistik. Håkan Malmström rapporterade i Sydsvenskan dagen efter Gais-matchen om mål nummer 3000 för Malmö FF: ”Junior blev således historisk i MFF-analerna”. Wow, jag får en bild framför mig av Malmö FF’s samlade rumphål från 1910 fram till idag. Tack för den Malmström, det är små saker som dessa som gör min dag ibland.
Och på tal om Junior. Det är sällan jag stöter på våra kära spelarna på stan nu för tiden (ja, det var bättre förr). Kanske för att jag aldrig hänger på Lilla Torg eller Etagé, vad vet jag. Men av någon anledning minns jag tydligt första gången jag såg Junior spatsera live i Malmö. Det var utanför Systembolaget på Södra Förstadsgatan, och med viss fasa förväntade jag mig att han skulle knalla in och handla en flaska Marinella. Till min stora lättnad stegade han professionellt förbi frestelserna. Eftersom det hela inträffade på Kanelbullens dag (4 oktober) så är det inte otänkbart att han siktade på Conditori Ambrosia och en rejäl påse nygräddat.
Och på tal om nygräddat. Håll i hatten Åkeby, för nu har ungsluckan öppnats i supportrarnas papparkakshus. Efter tre omgångar tycks det malmöitiska tålamodet ha nått vägs ände. Det är tamejfan imponerande.
Och på tal om tamejfan. Lördagsmatch mot AIK. Tillfälle att reparera, tillfälle att revanschera. Rancid smyger sig sakta in i högtalaranläggningen: Drunken bum, yeah yeah yeah, rats in the hallway again…
