Tankar om tränarrollens betydelse
En gästkrönika från signaturen "Hercules" med tankar om det vi så många funderar över.
Arséne Wenger har nu lett Arsenal i hela 7 säsonger. Endast Alan Curbishley och Sir Alex (Ferguson) har mäktat med att leda sina respektive klubbar längre. Och ser man till resultaten hos dessa herrar så talar väl allt sitt tydliga språk?
Visst kan det låta banalt och idiotiskt att ens snudda vid tanken till en jämförelse mellan dessa klubbars spelare och ledare jämte våran egen förening. Men jag kan inte riktigt slå bort tanken. Framgång föder framgång. Framgångar föder massmedialt intresse samt underlättar spelarvärvningar. Spelarvärvningar görs i sin tur av managern, i vårat fall tränaren, som har en bild långt bak i huvudet på exakt vilka pusselbitar han behöver. Oftast inför även tränaren ett nytt spelsystem efter eget tycke och spelare värvas därefter. Är det därför smart att man som i Sverige ofta benämner tränarposten som ett rotationsjobb på ungefär 3 till 4 år?
Självklart kanske mångt och mycket av mina tankar baseras på att jag/vi snarast vill se Anders Linderoth signa ett nytt långt kontrakt som binder upp honom, till för dagen Sveriges bäst spelande fotbollsförening (Läs själva på Fotbolldirekt). En trupp som han och Åhlund har byggt precis efter mitt tycke. En föryngring har skett. Spelare värvas inte längre på grund av enskilda prestationer och rekommendationer utan studeras noga och endast de som kan tänkas tillföra något inhandlas. Hittar man ingen som håller måttet får egna produkter ta steget upp.
Vem ser inte hellre att spelare som Haris och Erkan gör tabbar på planen men man vet innerst inne hur mycket de brinner för klubben. Än att se spelare som Fofana, Fischbein, Lennhagen och Blomgren med flera kosta pengar i övergångssummor, en troligtvis låg men dock ändå lönekostnad för att egentligen inte tillföra någonting konstruktivt på planen. Inget ont om dessa spelare, men dom höll inte den klassen vi då behövde ha.
Det är dock lite detta som skrämmer mig inför framtida utveckling. Vi har idag en spelidé som man försöker spela rakt igenom Hammarbys alla ungdomslag. Vad händer då om vi tillexempel byter tränare just i och med att taktiken satt sig hos de yngre juniorerna? Vad händer med alla de inhandlade spelarna som idag handlats in för att passa in i just nutida lag? Självklart är förnyelse och taktiskt kunnande en viktig del att anamma som spelare. Men som det ser ut idag skulle jag vilja se en långvarig satsning även på tränarposten.
Visst kan styrelsen hävda att även nästa tränare ska spela efter Hammarbys koncept. Men faktum kvarstår att alla tränare ser hur bollen ska rullas efter eget tycke!
Jag skulle vilja se vår styrelse våga satsa på Anders om det så kostar en extra slant! Vi har något stort på gång och jag hoppas verkligen vi kan bibehålla det än bara de närmaste säsongerna.
Vet att dessa tankar kan vara menlösa och idiotiska. Men ur mina ögon sett så tar det ca tre säsonger att forma ett lag efter eget tycke (Se på Arsenal) för att sen kunna få utdelning i form av troféer.
Vi har fått berget i rullning. Nya sponsorer signas till höger och vänster. Våra unga spelare fortsätter blomstra och får redan massmedial uppmärksamhet i positiv bemärkelse. En ny samarbetspartner av klass har införskaffats. Läktaren på Söderstadion har byggts ut så föräldrar kan ta med sina barn på matcherna (dock fortfarande hutlösa priser). Spelare som Yksel Osmanovski nämns som tänkbara nyförvärv. Oavsett hur denna killes proffssejour sett ut under de senaste åren skulle denna man vara Hammarbys största värvning någonsin om den gick igenom.
Se nu till att snarast signa upp Max, Salle, Petter och Anders på långtidskontrakt. Låt oss inte förlora ytterliggare landslagsmän och tränare som Bosman. Dessa dagar bör ligga bakom storlaget Hammarby... Eller?
Just idag mår jag bra....
