AIK – lokomotivet dundrar vidare
Det är ett jävla drag kring AIK just nu. Laget ligger bland de tre i topp med sina sex pinnar, klubben utstrålar självförtroende och optimism, och uppbackningen finns där: dryga 56 000 åskådare har sett de två inledande hemmamatcherna på Råsunda.
På lördag kommer de till Malmö: AIK – Sveriges kanske hetaste lag just nu.
Efter den snöpliga degraderingen 2004 har AIK farit fram som ett lokomotiv de senaste två säsongerna. 2005 vann de Superettan i stor stil, och i fjol var det bara en futtig poäng som hindrade dem från att erövra Lennart Johansson pokal. Och så här tre omgångar in på säsongen 2007 ser AIK ut att fortsätta i samma framgångsrika spår. Frågan är om Gnaget kan upprepa bedriften från i fjol eller rent av ro hem mästerskapet?
– Såklart vi kan, säger Johan Nilsson från Gnagarforum, och fortsätter: Problemet är att det finns tre-fyra lag till som kan det, däribland di blåe. Truppmässigt är det svårt att påstå att vi inte är starkare än förra säsongen, de spelare som lämnat var marginalspelare förra säsongen och nyförvärven har ofta redan presterat bra i Allsvenskan eller är unga talanger. Dessutom har vi fler spelare med fler AIK-matcher tillsammans som vet vad det handlar om att spela i den magiskt vackra svarta tröjan. Vad som kanske är mest slående är hur samtliga spelare utvecklas i AIK under Norling. Att t ex Niklas Sandberg skulle bli landslagsman var det inte många som trodde 2004, knappast heller att Wilton eller Dulee Johnson skulle vara nyckelspelare i ett topplag. Kapten Tjernström skulle, enligt flera tyckare, vara för långsam till och med för Superettan. Förra året var han en av Allsvenskans absolut bästa innermittar. Under de mörka åren köpte vi dyra bra spelare som snabbt blev sämre dyra spelare, lite som Hasse Borg gör för er nuförtiden.
Kan du berätta lite om de förstärkningar AIK gjort inför den här säsongen, och vilka intryck du fått av de nya spelarna.
– Nya för året är Khari Stephenson (Gais), Patrik Karlsson (Gefle), Alexander Gerndt (Visby Gute), Niklas Westberg (Sirius) samt Per Verner Vågan Rönning från Kongsvinger. Stephenson har tyvärr fått en släng av armbrott och kan inte spela förrän tidigast juli, han var annars värvningen med högst profil. Lång, stor och stark, bra på båda fötterna, skjuter som en häst sparkar och gillar reggae. Patrik Karlsson var bland de tre bästa spelarna i Gefle förra året säger de som vet. Vet att han var med och vände ett 3-0 underläge i halvtid till vinst i någon match förra säsongen. Gjorde en halvlek senast mot Bajen som jag tyckte var strålande. Gerndt är en ung Kaká-liknande kille, snabb och kan spela både ytter och forward. Herr Rönning är en lång rödhårig norsk gutt som oftast spelat mittback förut men i AIK har det även blivit en del vänsterbacksspel. Blivit bättre för varje spelad minut hittills men är inte van vid att spela AIK-fotboll än, är mer van vid långa bollar på Harald och upp och nicka sockerdricka från tiden i Norge. Westberg är reserv bakom Örlund.
Vi har i precis rullat igång årets serie, men ändå brukar där vara en och annan spelare som sticker ut redan från start. Vem eller vilka tycker du har inlett säsongen bäst för AIK, och är där någon spelare som överraskat dig?
– Det har varit tre tuffa jämna bataljer så här långt, och om jag ska nöja mig med tre spelare tar jag Wilton, Tamandi och Tjernström. Wilton för att han i mångt och mycket är den som det offensiva spelet kretsar kring, Tamandi för att han är så otroligt ettrig, aggressiv och löpstark, Kaptenen för att han, precis som AIK, är överallt. Överraskad har jag inte blivit. Än.
I de AIK-matcher jag har sett tycker jag det är svårt att se en tydlig ”spelmodell”. Ibland är det ett avvaktande och defensivt lag som överlåter initiativet åt motståndarna. Vid andra tillfällen är det AIK som håller i taktpinnen och för spelet. Hur skulle du vilja beskriva AIK:s sätt att spela fotboll?
– Förra året var det ofta stor skillnad mellan hemma- och bortaspel. Det är nog ytterst sällan vi ger bort initiativet i år, det får motståndarna ta ifrån våra kalla döda händer, för att citera Charlton Heston. Ibland lyckas de. Om vi med ”initiativ” menar ”bollinnehav” och det gör vi ju. Vi har hittills sällan fått igång vårt offensiva kantspel som annars var ett varumärke förra året. Vad tränare brukar säga om AIK är att vi spelar med ”ett högt risktagande i det defensiva spelet”, något jag skriver under på. Vi är inte ett dugg rädda för att hamna två mot två med motståndarnas forwards, vilket är mycket ovanligt i svensk fotboll. Fördelen med det är ju att vi kan vara jobbiga att få grepp om eftersom vi öser på framåt med mycket folk. Så är iallafall tanken. Nu älskar de flesta svenska lag att lägga huvuddelen av sin kraft på att förstöra spelförande lags spel och det har inte lyckats för oss riktigt än att knäcka det förrän sista tjugo minuterna mot Blåvitt och Bajen. Detta är inget påstående om att vi står för någon slags Bra Fotboll, det enda som i slutändan spelar roll är resultatet, oavsett om det är grisfotboll eller Barca-fotboll.
I Sverige får man ibland känslan av att det råder en slags inavel på tränarfronten. Det är samma namn som snurrar runt mellan klubbarna. Så dyker Rikard Norling upp, och ganska snart får han närmast en Messias-status i tränar-Sverige. Hur bra är han egentligen? Vilka är hans styrkor? Hur mycket betyder han för AIK?
– Det där är bara ytterligare ett uttryck för medias behov av att förenkla allting ner till svart eller vitt. Alla kommer väl t ex ihåg Den Magiska Manualen som Djurgården vann alla sina SM-guld med. Den som ingen läste. Messias-statusen kommer nog helt enkelt av att han vinner och att han vinner med AIK samt att han uttrycker sig lite annorlunda. Den är defintivt inget han odlar själv, han är alltid noggrann med att peka på att alla i AIK är lika viktiga.
– Hur bra Norling är? Tommy Söderberg-bra, vilket är mitt högsta betyg. Hans styrkor: Jag tror att han är en förbannat bra människa som är bra att lyssna på andra, som vill vinna till varje pris, som kan få omgivningen med sig, som är ödmjuk, som älskar det han gör och som in i minsta partikel av sin själ och kropp är AIK. När han vinner verkar han inte bara vara nöjd över att han och laget gjort ett bra jobb, han verkar få energi av att veta hur mycket en seger betyder för alla AIK:are. Vilken klubb vill inte ha en sådan tränare?
I fjol åkte ni på däng med 3-1 på Malmö Stadion efter två mål av Jonatan Johansson och ett av Junior. Gabriel Özkan fixade ert tröstmål på övertid. Överlag har AIK svårt på Malmö Stadion, och under 2000-talet har det inte blivit någon allsvensk seger för Gnaget i Malmö. Varför har AIK det så svårt på Malmö Stadion, tror du?
– Efter vad jag hört gjorde AIK en av sina bästa matcher för året borta mot iff iff, resultatet till trots. Att vi inte vunnit borta mot Malmö beror nog inte så mycket på själva arenan utan att ni ofta har den dåliga smaken att vara ett riktigt bra lag. Lägg av med det. På Råsunda spelade vi ju också bra mot er och då var resultatet mer tillfredsställande. När vi är inne på sviter, AIK hade inte vunnit mot Blåvitt på (Nya) Ullevi sedan 1970 och inte vänt underläge till seger mot dem sedan 1957. Eller, för den delen, slagit Bajen på, eh, rätt länge. Allting har en ände.
Och slutligen: vad blir det på lördag?
– En sjujävla bra match. Det känns så.
