Inför Hammarby - FC Haka

Idag onsdag kl 14.30 (svensk tid) möter Hammarby  FC Haka på  Alpha sport centre utanför Larnaca. Bajen har revansch att utkräva...

Försäsongen börjar gå mot sitt slut, allsvenskan är mindre än 3 veckor bort. Visst känns det i magen...

Hammarby väljer än en gång att möta ett skandinaviskt topplag för att få internationell rutin inför allsvenskan och UEFA-cupkval. Haka innehar en speciell plats i Hammarbys historia och för mig personligen var mötet hösten -83 extra känslosamt... mer om det längre ner.


FC Haka från Tammerfors grundades 1934 och är ett av de bästa lagen i Finland genom tiderna. 8 SM-guld och 11 cupguld har det blivit sedan 1960. Placeringarna de senaste 10 åren imponerar:

1994: kom laget 6:a
1995: 1:a
1996  11:a (åkte ur)
1997: 1:a i div 1 (uppflyttade)
1998: 1:a
1999: 1:a
2000: 1:a
2001: 4:a
2002: 3:a
2003: 2:a

Åren 1997-2001 hette tränaren Keith Armstrong, samme engelsman som sedan gjorde HJK till mästare 2002 och -03. Nuvarande tränare är Olli Huttunen och Kari Martonen.

Hakas goda resultat i Finland har lett till återkommande spel i de europeiska cuperna. Där har laget sällan överlevt första omgången. Bästa resultat var när man slog ut Bajen i 2:a omgången -83/84 och fick möta Juventus i kvartsfinal (fattar ni, vi hade fått möta Juventus! I kvartsfinal!! Jäkla finnar...) Mot Juve fick man stryk med 1-0 både hemma och borta, Juve vann sedan hela Cupvinnarcupen.

De senaste åren har man fått stryk av Liverpool med  5-0 och 4-1, men också spelat jämt mot lag som Hajduk split och Fulham då man förlorat på bortamålsregeln.
Eftersom Veikkausliiga börjar först en månad efter Allsvenskan har laget bara spelat 4 träningsmatcher hittills i år. 2 vunna och 2 oavgjorda mot finskt motstånd har det blivit.


Vad gäller Hammarbys laguppställning så sa Thom Ålund innan de lämnade Stockholm att de spelare som inte är 100% hela kommer stå över denna match. Alltså lär Ante Covic, Nichlas Hindsberg och Max von Schlebrügge få se matchen från läktaren.
I övrig blir det en hel del byten. Några spelare har matchats väldigt hårt de senaste matcherna och lär inte behöva göra 90 minuter. Viktigare då att alla spelare i truppen får känna på riktigt matchtempo.

Försvarsspelet har ju fungerat väldigt bra hittills, förhoppningsvis går det lika bra med Jon eller Simon mellan stolparna som med Ante. På träningarna är Jon betydligt bättre än Ante på att dirigera sina backar. Nu får han chansen i en "riktig" match, hoppas han tar den!

Visst hoppas man på vinst, men nog känns det betydligt viktigare att ingen skadar sig!?

Fotbollens officiella hemsida kommer ha direktrapportering från matchen. Larnaca-mannen lämnar matchrapport i efterhand här på Söderst@dion


Avslutningsvis vill jag, i bästa LåN-anda, berätta mitt personliga minne från de 2 höstkvällarna -83 då alltså Haka berövade Juventus chansen att någonsin få beträda Söderstadions gräsmatta...

Larnaca-mannen har redan berättat att det var Kenta Ohlssons sista matcher i Hammarbytröjan. Det jag minns bäst är dock att det var brorsan Billys comeback efter hans proffssejour.

Jag var 14 år och Billy hade varit min stora idol sedan flera år. Jag hade bl.a en pappfigur i naturlig storlek av Billy när han läser Aftonbladet på väggen i mitt rum (nån som minns den reklamskylten?)! Jag minns att jag blev ruskigt besviken när han nåt år tidigare hade lämnat Bajen för Arminia Bielefeld.
Men nu var han alltså tillbaka i moderklubben. Eftersom han varit småskadad skulle han få börja på bänken. Oj vad jag längtade efter att få se honom igen...

Det var en riktig höstkväll med ruggigt väder och dåligt spel på en sliten gräsmatta. Finnarna hade svart/vitrandiga tröjor som Juventus och spelade grisfotboll.
De tog ledningen med 1-0 redan i första halvlek och eftersom domaren tillät dem spela sin benknäckarfotboll var det ingenting som talade för Bajen en bit in i andra halvlek.
Thomas Lundin vägde för lätt mot de massiva finska back-tanksen och blev utbytt i 66:e minuten. Billy kom in och möttes av stående ovationer och jag minns att jag fick tårar i ögonen och kände en obeskrivlig lycka inombords. Som att få sen en gammal vän igen efter lång tid. Torkade bort tåren i smyg (pinsamt, ju) och satte mig ner. Där satt jag med varmt hjärta och fånleende och var så nöjd med att få se min hjälte igen.

Sex minuter senare får Billy en lång passning på djupet. Med perfekt bollkontroll springer han ifrån sina bevakare och placerar bollen enkelt i målvaktens vänstra hörn.

Jag bara grät.
Tårarna forsade ner för mina kinder och gjorde det omöjligt att se klart. Försökte skrika, men det fanns ingen luft, ingen kraft i mina lungor.
Jag bara hulkade och grät. Lycklig som en bebis.

Det var första (men inte sista) gången jag grät p.g.a Hammarby. Och tills den dagen min ofödde tittar ut (vilket f.ö borde ske när som helst nu) så rankar jag den kvällen, Tingvalla och 2001 som de största händelserna i mitt liv. De känslorna man upplever i ett sådant ögonblick är fullständigt omöjliga att förklara för en "icke troende", men vad gör det. Man bär ju med sig de känslorna resten av livet!

Forza Bajen!

John Holmström2004-03-17 06:00:00

Fler artiklar om Hammarby

Utvärdering och nästa steg för den sportsliga strategin!
Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö