Cambridge - Leyton Orient
Inför IFK - HBK: Ett rejält test
HBK åker till Göteborg och Ullevi för en match där serieledning ligger i potten. Ska HBK ta sin första serieseger mot karmaterna sedan 2003?
Det må ha varit med måttligt underhållande spel, men så här långt i år har HBK gått en bit över förväntan. Sex poäng av nio emot topptippade motståndare är imponerande. IFK å sin sida har samlat ihop fyra poäng, och tog sin första seger i den senaste omgången, i en enligt rapporter oinspirerad insats mot Brommapojkarna. Göteborgarna tycks fortfarande kämpa för att hitta sin spelstil under den nya tränartrion Stefan Rehn, Jonas Olsson och Teddy Olausson.
I HBK saknas Tommy Jönsson, som har ont i ett lår, och Martin Fribrock, som har problem med en höft. På vänsterkanten finner vi därför Per "Texas" Johansson, som gjorde årsdebut i tävlingssammanhang i cupen mot Gamla Upsala och där stod för en helgjuten insats, och Dusan Djuric, som tog över rollen som vänsterytter med den äran mot Kalmar. Gissa om kämpen och extreme vinnarskallen Texas är spelsugen...
I övrigt ställer HBK upp med samma elva som mot Kalmar. Därför får Tibor Joza än en gång spela högerback med nykomlingen Hjalmar Öhagen framför sig. Hjalle var delaktig i flera fina kombinationer på sin högerkant mot GUSK och ser ut att finna sig bättre och bättre till rätta i blåsvart. Tibor har också tagit sjumilakliv i sin utveckling sedan förra året och har spelar ett mycket moget spel. Hans ambition och fokus imponerar, och smaknamnet "Halmstads Cannavaro" är givetvis en smula överdrivet men ändå adekvat.
De senaste åren har HBK haft svårt för Göteborg, och senast man slog kamraterna från Götet var 2003. Men det ska inte nödvändigtvis ses som ett problem med klubben i sig - det har varit minst sagt tunnsått med segrar mot klubbar på den övre halvan av tabellen sedan 2004. Silveråret togs inga segrar mot de övriga klubbarna som kvalificerade sig till Royal League, och 2005 var det endast Djurgården som HBK vann emot av de absoluta topplagen. I år har man redan efter tre matcher vunnit mot Henke Larssons HIF och defensivt urstarka Kalmar. Toppspöket kan redan vara fördrivet.
Inte för att det finns något som direkt säger att Blåvitt anno 2007 skulle vara ett topplag. I sviterna efter Arne Erlandsson har laget gått knackigt, och under Kjel Petterssons ledning sjönk man som en sten i tabellen samtidigt som det spelmässigt såg väldigt tveksamt ut. Lägg därtill andra störande element, som kontraktsbråken med George Mourad och de ljusskygga affärerna med "Janne Plånbok", och bilden av IFK som ett givet topplag framstår som direkt orimlig. Därmed dock inte sagt att potentialen inte finns där, för det gör den.
IFKs ungdomsatsning från 90-talet har börjat betala av sig de senaste åren, med Pontus Wernbloom som den absoluta juvelen i kronan. 21-åringen är en kraftfull närvaro på innermittfältet och har ett väl utvecklat sinne för mål. En drömspelare för de flesta tränare, och en given spelare för den nytillträdda ledningen att bygga laget kring. Andres Vasquez och bröderna Berg är andra intressanta unga spelare som under Rehn/Olsson har tagit mer eller mindre ordinarie platser i startelvan.
I dagens drabbning är det sannolikt att Wernbloom fortsätter centralt med Alexandersson som partner, medan Jonathan Berg tar Alex mer naturliga plats till höger. Den äldre brodern Berg har varit bra hittills i år, men ex-HBKaren Alex är en bättre spelare och är alltid ett hot på kanten med sina makalösa inlägg. I anfallet hittar vi ännu en f.d. HBKare i Stefan Selakovic, vars krut har varit allt annat än torrt så här långt. Lär dock få fortsätta, antagligen i par med Marcus Berg, som gjorde två mål i cupen mot Ängelholm senast (i en match där ett hart när toppat IFK fick se matchen gå till straffar innan de kunde höja sig över div 1-laget). På bänken finns alltid vasse slitvargen Jonas Wallerstedt, som ju målat mot HBK förr.
Det gäller alltså för favoriterna att hålla sig på tårna. Det finns inga enkla matcher, och ingenstans är det sannare än mot IFK på Ullevi. Minns att detta är arenan där Sveriges med stor säkerhet bästa klubblagsuppställning genom tiderna bemästrade Milan, Barcelona och Manchester United. Hjalmar Jónsson är visserligen inte (Falköpings-, inte Ovesholms-)Micke Nilsson och Mattias Bjärsmyr är inte Jocke Björklund, men traditionens makt och hela den där skiten. Det finns en fin extra morot för båda lagen i dagens match, och den moroten är serieledning. IFK går vid seger upp i delad ledning med Hammarby, Kalmar och Malmö, medan HBK om man tar tre poäng glider upp i topp i ensamt majestät.
Janne Andersson säger till Himlen är blå att han ser dagens möte som en öppen historia, "en 50/50-match".
- Vi har fortfarande inte fått till vårt spel så som vi vill ha det, men vi har en bra grundorganisation och vi "krigar" bra. Det har hittills gett utdelning i form av två segrar, men vi är givetvis inte nöjda med det. Spelet kommer alltmer och cupmatchen senast var en bra genomkörare där vi hittade vårt spel bättre.
- IFK vill vara det spelförande laget och ta kommandot i matchen. De har inte sett jättevassa ut hittills och förhoppningsvis kan vi störa dem.
Båda lagen har många unga spelare, vilket Janne tror påverkar mycket.
- När man är yngre och har mindre rutin är det mycket svårare att hålla en jämn, hög nivå. Toppinsatser kommer alltid att varvas med mindre bra sådana.
Mellan raderna anas en kritik av det missnöje som bredde ut sig bland HBK-fansen efter plattmatchen mot Dif på Stockholms Stadion. Och den är till stor del befogad. 2006 spelade HBK utmärkt de första omgångarna, men lyckades inte göra mål. Fastän spelet fanns där kom inte poängen. Nu tar man poängen, utan att spelet sitter där så där sömlöst som vi skulle vilja. En bra jämförelse är då 2004 - där man radade upp segrarna fastän spelet var långt ifrån fläckfritt. Liret kom så småningom, men utan den goda organisationen och självförtroendet som grund hade det aldrig hållt så länge som det gjorde. HBK är på rätt väg - oavsett utgången på Ullevi i kväll.
