Gästkrönika: Vem är supporter?
Vilka kriterier måste man uppfylla för att vara en riktig supporter? Och finns där några "lagar", om än oskrivna?
Mitt hjärta har nu tillhört Djurgårdens IF sedan 60-talet, och det har inte varit smärtfritt ska sägas. Sorger och besvikelser har avlöst varandra, men också förstås glädje och hopp. Oavsett om det gällt hockey eller fotboll, så har en vinst för laget inneburit att närmaste dagarna blivit enklare att ta sig igenom, likväl som att förluster gjort det extra tungt att kliva upp på morgonen.
Detta har nu visserligen blivit en smula nyanserat med åren, då jag förstås fått lite andra värderingar i livet. Nu ska sägas, att jag även gjort upp med en hel del gammalt skräp som jag gått och burit omkring på i min ryggsäck.
Nu till mina funderingar.
Måste man som supporter stänga ute resten av världen i strävan att blint följa sitt lag? Är det en lyckosam grund att man både är onyanserad och subjektiv? Måste man projicera sina egna misslyckanden i livet på motståndar (och ibland egna) supportrar för att vara en fullgod supporter? Måste man vara ovillig till att ta reda på så mycket som möjligt om själva spelet?
Kan man inte både vara objektiv och passionerad som följeslagare? Kan man inte både vara framgångsrik och/eller ha gott om pengar och att ha ett brinnande hjärta för sitt lag? Är det uteslutet att vara kulturell, livsnjutare, modeintresserad och ha en strävan att utveckla sig som människa när man ska vara fanatisk?
Så mycket frågor...
Nu ska sägas, att jag under en lång tid studerat de olika forumen, i min kanske passionerade inre strävan att forska i människan och hennes olika sätt att kommunicera utifrån sig själv. Jag fascineras av denna ibland lätt sekteristiska attityd som förekommer på vissa forum, ibland spetsad med lite smygrasism i form av en obehaglig indelning baserad på saldot på kontot. Man slår sig för bröstet i sin egen förträfflighet, och strävan att vara en familj. Gärna med en geografisk tillhörighet. Det tycks som viktigare än själva grunden, att stödja och stötta laget.
Nu ska sägas att det finns lysande undantag, om jag bortser från mitt eget hemforum, där förstås de allra flesta är helt OK, och vissa mycket mer än så. Jag är alltså inte ute efter att idiotförklara någon, då det skulle tala helt emot min egen övertygelse och strävan i livet.
Kort sagt, jag gillar er allihop. Nåja, nästan alla. Även om jag inte ogillar någon, så kan jag ifrågasätta deras uttryck, om ni förstår vad jag menar. Det sista är nog ett uttryck för min obotliga tro på människan.
Någon som hajar vad jag vill säga med det här inlägget? Lugn, det gör inte jag heller.
Hur som helst. Fotboll är jävligt kul. eller hur!?
Eller som någon sa: tänk att det faktum att tjugotvå personer som springer omkring på en gräsmatta och jagar en liten boll kan vara så otroligt fascinerande.
