Inför Enköping-AIK
Då var det dags för inträde i 2007 års upplaga av Svenska Cupen. En turnering man, precis som med det mesta här i livet, får tycka vad man vill om.
Själv älskar jag den, dels beroende på alla dödförklaringar den fått genom åren, dels för att cupturneringar har en särskild dramaturgi inbyggd i sig som seriespel saknar. När det gäller dess envetna fastklamrande vid livet blir jag påmind om scenen ur Monty Pythons Galna Värld där en person försöker få med en sjukling på likvagnen och vagnföraren vägrar ta med honom:
DEAD PERSON:
I'm not dead!
CART MASTER:
'Ere. He says he's not dead!
CUSTOMER:
Yes, he is.
DEAD PERSON:
I'm not!
CART MASTER:
He isn't?
CUSTOMER:
Well, he will be soon. He's very ill.
DEAD PERSON:
I'm getting better!
CUSTOMER:
No, you're not. You'll be stone dead in a moment.
Sådär har det låtit lite överallt några gånger per år de senaste tjugo åren men år efter år tar Svenska Cupen till slut ändå sin säng och går. Emellanåt blir det några skrällar som ser till att liva upp det hela, Gais åkte ut direkt efter 2-1 i baken mot IFK Skövde för några dagar sen. Över till matchen.
För ett lag med en bred och ganska jämn trupp som AIK:s är alla tävlingsmatcher enbart av godo. Någon matchtrupp har i skrivande stund inte gått att få tag på, därför blir det mest spekulationer från min sida över hur laget kommer att formeras. Med tanke på genomklappningen i lördags kommer besättningen hungrig och revanschsugen till spel, dessutom kommer troligtvis flera spelare som hittills mest fått nosa på seriespel nu sin chans. Eftersom vi redan på lördag även tar emot Helsingborg på Råsunda finns det flera intressanta avvägningar för ledningen att göra.
Det är alltså inte omöjligt att vi får avnjuta spelare som Mendes, Arnefjord, Pierre Bengtsson, Rönning, Gerndt, Rubarth samt Åhman-Persson i en på förhand ganska läskig match. Enköping har endast förlorat en enda match på hemmaplan sedan 2004. Om det är något vi AIK:are borde ha lärt oss senaste två åren så är det att det inte bara är att gå ut och köra över Superettanmotstånd.
Det bästa sättet att vinna sådana här matcher är att dra upp tempot till max, det är då AIK är som bäst och vackrast. När bollen går fort, när alla tar löpningar och inte tvekar att smälla på, då vi snabbt blommar ut från en knuten försvarsnäve till ett långt och brett anfallsvapen som snabbt tar bollen in på motståndarnas tredjedel. Då kommer inte Enköping eller något annat motstånd hänga med. Det är även viktigt att spela med stort tålamod, får vi fart på bollen och kan tvinga Enköping att jaga kommer vi att kunna trycka ner dem sista tjugo minuterna.
Enköpings tränare är kanske mer kända än dess spelare, Bosse Pettersson och Jesper Blomqvist behöver inga närmare presentationer. De gröna har ett fåtal spelare med allsvensk rutin tillgängliga samt vår utlånade målvakt Nicklas Bergh. De har tidigare i år spelat med en 4-2-3-1 formation och en av de som utmärkt sig mest hittills är Sebastian Rajalakso. Jag inbillar mig att de kommer att inrikta sig på snabba spelvänd... jag menar kontringar och att stänga ner AIK med många spelare bakom bollen.
Nu längtar vi efter att få se AIK-maskinen vältra sig fram över det gröna fältet samt att få se alla svartklädda gå ut och, som Tommy Söderberg brukade säga, ”ge dom skalle i 90 minuter.”
Enavallen eller TV4-soffan klockan 15.00. Var där eller var fyrkantig.
DEAD PERSON:
I think I'll go for a walk.
CUSTOMER:
You're not fooling anyone, you know.
