Ernst rapporterar om b-lagsvinst över Mabi
Vädret som Gud glömde - ihållande kursivt regn och genomträngande skånsk blåst - därute och b-lagsmatch på agendan.
Bara en medgångssupporter stannar hemma i familjens trygga famn med koppen te i soffan och Bonnie Prince Billys nya på stereon. Jag och min gode vän Stephan ställde oss mittemellan MFF:s och MABI:s tränarstaber på Stadions konstgräsplan och frös - bokstavligt talat - ryggslutet av oss. Ibland när jag är på sådana här fullkomligt idiotiska tillställningar hoppas jag innerligt att ingen jag känner ska se mig. Och att de därmed ska förstå vilken förlorad själ jag är. Ungefär som när jag är på tyska gaybarer, alltså.
Ja, vi spelade 3-5-2 igen. Och, ja, jag är fortfarande orolig. Det har gått för fort för mig, det här systembytet. Jag kan inte överblicka konsekvenserna. Får inte ordning på linjerna. Känner mig otrygg.
Vi ställde upp enligt följande: Moberg - Nilsson Guiomar, Thommie Persson, Magnus Carlsson - Fuxberg, Mattisson, Tobias Nilsson, Joakim Nilsson, Safari - Igor, Marcus Pode. I paus gick Fuxberg ut (halvskadad, fick tryckförband på baksidan av låret) och Andreas Wihlborg kom in. Efter ungefär sjuttio minuter bytte Mattisson med Tomas Olsson. Och på slutet skedde två byten till: Carlsson mot en ny testspelande Sierra Leone-spelare vid namn Orama Bangura och Pode mot Magnus Bönnemark.
Matchen vann vi med 1-0 efter ett riktigt snyggt mål. Nilsson Guiomar spelade upp bollen på Igor, befinnande sig vid mittplan, som iskallt släppte den (han liksom gick igenom den. svårt att förklara, underbart att se) och därmed friställde Tomas Olsson. Han i sin tur skickade fram den till Marcus Pode som äntligen (han missade två soprena frilägen i första halvlek) satte den bakom storebrorsan med ett avigt skott.
MABI var för övrigt mycket bra. Betydligt kraftfullare och spelskickligare än ligakonkurrenten Höllviken. Man hade planens bäste aktör i mittbacken Baskim Sopi. Målvakts-Pode var duktig och Esbjörn Berghult på topp är alltid kul att se. I paus bytte man in Gezim Osmani och när han får lite mer tid på sig att vårda bollen, och det lär han ju få i tvåan, så kan de bli hyperfarliga. Jag hoppas att de pissar på IFK Malmö.
Jag känner mig trött så här på söndagskvällen och har för övrigt annat att göra än att servera er med b-lagsreportage som jag dessutom inte får en spänn för. Känner mig dessutom oförsonligt pessimistisk. Vi vinner inte i år; inte en chans. Mörka moln där ovanför min privata himmel. Avslutar därför alltihop snabbt med lite spelarkritik.
Moberg hade inget att göra så där är det svårt att säga något. Jo, han missbedömde i vanlig ordning ett inlägg som blev lite småfarligt. Men att vi gjorde oss av med Pode och behöll Moberg framstår mer och mer som en gåta.
Backlinjen var lätt kaotisk. Thommie Persson är inte rätt man att styra ett 3-5-2-försvar. Speciellt inte som han är en tvärhand hög och därmed inte vinner en endaste nickduell. Nilsson Giuomar var bättre; det verkar som att han är mer hemtam med såväl boll som system. Han hamnar nästan aldrig i tidsnöd. Magnus Carlsson har jag aldrig sett förut; det visade sig vara en lång stolpig vänsterfot som allt som oftast såg malplacerad ut. Inte mycket att visa upp för världen.
Vingbackarna var omsöm vin, ömson vatten. Safari var vinet; Fuxberg vattnet. Jag vet att man inte ska döma ut fotbollsspelare för tidigt. Se på Edu i Arsenal som har gått från klåpare till världsstjärna på två år. Å andra sidan: se på Kenneth Gustavsson, som har gått från ordinarie i MFF till läktaren i TFF på samma tid. I vilket fall som helst så känns Fuxberg helt menlös. Det händer inget kring honom offensivt och defensivt är han medioker. Safari, å sin sida, är väl den spelare i MFF som mest lider av systembytet. Men nu känns det som att han sakta men säkert börjar hitta sin roll. Utan tvekan ett sparkapital för framtiden.
Mittfältet var bästa lagdel idag. Mattisson tacklade så att det stod härliga till. Inställning och attityd av finaste märke. Tobias Nilsson är duktigt med boll; slår aldrig bort en passning. Men är sämre utan boll. Det går långa perioder då han inte syns i matcherna. Han måste jobba på det. Joakim Nilsson var MFF:s bäste man. Hård i närkamperna, hundraprocentig i passningsspelet. Jag har tyckt att han har varit på nedgång ett bra tag nu, men så plötsligt har han vänt det och nu pekar det uppåt igen. Kul!
Inhopparna: den där Wihlborg lade jag inte märke till överhuvudtaget. Däremot var Tomas Olsson tillbaka i gammalt gott slag. Framspelning till målet och en nick som så när resulterade efter frispark. Med tanke på Jons fina match mot Höllviken så har vi nu en hög med mittfältare tillgängliga igen. De andra två spelade för kort tid för att kunna bedömas, men Orama Bangura hade snyggt knutna cornrows i alla fall.
Pode gjorde ju målet och eftersom en forward bedöms efter hur många mål han gör så får han med beröm godkänt. Aningen vek fortfarande, dock. Och så var äntligen Igor med igen. Han spelade bra; utan att glänsa. Var med i upptakten till målet och uträttade en del andra bra saker. Men behöver fortfarande lite tid på sig. Och det ska han få. Jag tror nog att han, klädd i den vackraste tröjan av alla, kan glädja oss när det börjar bli lite varmare ute.
