Back in black!
Årets första krönika från Isak Svart är här.
Ljungskile SK är tillbaka. Tre pinnar i en match som egentligen inte är värd att kallas för mer än en halv fotbollsmatch. Dagen till ära värmde LSK-spelarna upp i sitt svarta Umbroställ och redan på uppvärmningen såg en herre lite mer tänd ut de andra - Niclas Svensson skulle visa tvivlarna att han är "tungan på vågen". De tillresta supportrarna fick idag se "det gamla LSK" - laget som springer mest och tacklar hårdast, laget som aldrig ger upp, hur illa läget än må vara. "Back in black" är inte bara titeln på ett klassiskt hårdrocksalbum, det är numera också startsignalen för Ljungskiles marsch uppåt i tabellen, samt en rubrik som betyder att fjolårets krönikör i svart är tillbaka - Isak Svart.
En halv fotbollsmatch är också en fotbollsmatch. Den första halvleken mellan Ljungskile Sportklubb och Jönköping Södra bjöd inte på mycket mer än en hörna som tog i ribban, signerad Martin Smedberg, samt ett hyggligt läge för Jönköping Södra, där Niclas Svensson gjorde sig stor och täckte ut bollen till hörna. I övrigt var den första halvleken en gigantisk fest för all publik som gillar småfult närkampsspel, snedsparkar som landar på sittplatsläktarens tak och långa passningar med fel adress.
I den andra halvleken hände något, något som gör spelet fotboll så härligt och oförutsägbart. Cedomir Zarkovic (för dagen högermittfältare) plockades av banan till förmån för den före detta gaiskelgrisen Mattias/Messias Gravem. Andreas "Kärna" Kristoffersson gick från en anfallsposition till en plats på vänster mittfält, vilket medförde att Martin Smedberg tog hand om höger mittfält. Plötsligt lossnade allt. I en dryg kvart spelade LSK en finurlig fotboll, där ett perfekt balanserat anfallspar (Wålemark och Gravem) fick understöd av två offensiva yttrar (Smedberg och Kristoffersson). 1-0-målet var visserligen ett rent viljemål, där Jon Stockhaus (nässkyddet gjorde att han återigen var skrämmande lik Hannibal Lector) till sist fick en tå på bollen. Det var 2-0-målet som fick oss åskådare att hoppas på en tabellklättring för LSK. Smedberg kom, äntligen, rättvänd på sin högerkant, gjorde sin gubbe, tog sig in i straffområdet, serverade Gravem som avslutade med en iskall lyftning. Målet luktade klass. Om bara Wilson vågar, så kan det denna ljumma vårdag i Jönköping ha skapats ett livsfarligt offensivt vapen. Ett vapen med fyra beståndsdelar som kan föra LSK uppåt; Smedberg, Kristoffersson, Gravem och Wålemark.
Visst saknar LSK en riktig playmaker. En Lars Larsen, en Anders Svensson, eller varför inte en Dusan Djuric? Jag har alltid förespråkat att Hasse Hagberg ska ta fram stora plånboken och göra en investering i en spelfördelare. Visst, de tidigare nämnde namnen är inte några realistiska investeringar, men det är just spelartypen som jag är ute efter. Yehia Daouk, som numera finns i Oddevold, tillhör definitivt denna spelartyp, men tyvärr höll han inte måttet högre upp i seriesystemet. Inför säsongen föreslog jag Västra Frölundas Peter Nyström som ett potentiellt nyförvärv, han har flera fina egenskaper och skulle kunna fylla detta tomrum. Tyvärr var det också andra som såg Nyströms storhet och Peter Nyström i LSK känns inte längre realistiskt. Jag tror inte att LSK hittar sin playmaker (om man ens söker) och då återstår bara en sak - att arbeta med det fina material som man ändå har.
Kitic och Augustsson är två viljestarka herrar som gör livet surt för motståndarna, men ingen av dem är någon spelfördelare. För att få lagom balans mellan kreativitet och bollvinnare; låt Kitic och Augustsson göra det som de är mästerliga på och se till att "de fyra" får vara på planen på samma gång.
Hur gick det då för mannen som var lite mer tänd än alla andra? Tja, ett lite tveksamt ingripande vid Jönköpings mål. Trots detta är Svensson LSK:s store man denna eftermiddag - hans straffräddning höll hög klass. LSK-målvakten trivs med att vara i centrum och efter sin räddning roade han sig med att "elda" LSK-supportrarna med sina gester.
Till sist; låt för guds skull seriens bästa högerback, spela just högerback. Cedomir Zarkovics fina uppspel och dragningar vill vi ser mer utav. Det är, för övrigt, helt otroligt att motståndarna varje gång faller för hans uppspels-/inläggs-fint!
