Daniel Alexandersson, från gult, till gult, till guld!
Att det är många Boråsare som åker till Halland, inte minst sommartid vet vi. Att många Hallänningar åker åt andra hållet är inte lika vanligt, men här följer en intervju med en som har gjort det. Daniel Alexandersson, tidigare i Falkenbergs FF skall söka lyckan i Borås, i Elfsborg och i allsvenskan, förhoppningsvis många år framöver.
På 70-talet spelade Varbergsbröderna Bengt och Christer Andersén i Elfsborg, många år senare Falkenbergssonen Jesper Bengtsson och i år har vi åter fått in halländskt blod i Boråslaget. Inte bara en utan tre stycken.
Förutom den pinfärske tränaren Magnus Haglund, fystränaren Henrik Dagård, även spelaren Daniel Alexandersson från Vessigebro utanför Falkenberg. Samtliga uppvuxna i landskapet med de fyra floderna som alla kan ramsan om, "vi ska äta, ni ska laga", i alla fall om man gick i skolan på 70-talet.
Eftersom jag själv är Hallänning (inflyttad) och har ett stort fotbollsintresse så tycker jag det är trevligt med detta inslag i dagens Elfsborg. Så, jag ringde upp Daniel Alexandersson och ställde ett antal frågor (utan några som helst journalistiska kunskaper) om lite av varje, och han svarade både tålmodigt och belevat på det jag frågade.
Daniel valde Elfsborg efter att ha fått en förfrågan i slutet av förra säsongen. Även HBK var intresserade av honom men efter att ha träffat och diskuterat med Elfsborg valde han således Borås och har inte ångrat detta en sekund. Klubben gav honom ett positivt intryck och han tyckte det var en större utmaning i en ny klubb, HBK var ju bekant sedan sejouren där några år tidigare. Det kvarstående valet var att stanna kvar i Falkenberg ytterligare något år men Daniel tog chansen att flytta, vilket gläder oss alla med gulsvarta sympatier.
Han berättar vidare att han trivs mycket bra i Borås, en något större stad än Falkenberg men samtidigt lite av småstadskänsla kvar. Högskolan spelar också in i trivseln men möjligtvis finns lite hemlängtan emellanåt, inte minst till havet och till sommaren kommer han sannolikt att dyka upp någonstans i hemtrakterna för välförtjänt semester.
Daniel berättar också om trivseln med och i laget, han beskriver stämningen som mycket god och har fått ett riktigt bra mottagande. Han kände inga spelare sedan tidigare, förutom Andreas Drugge som ju var i Falkenberg en tid i höstas men har snabbt kommit in i gänget.
På förfrågan om Elfsborgs målsättning i årets allsvenska finns det ingen tydligt satt sådan. Men en sak tycks vara säker och en genomgående målsättning för hela laget är att komma bättre än förra årets tiondeplacering. Hans egen målsättning är satt till att få spela så mycket som möjligt. Daniel vill helst spela som forward men har postiva minnen från förra året i superettan. Falkenberg hade förlorat en hel del matcher och det gick knaggligt för laget, tränaren satte ner honom på mittfältet vilket höjde laget och Daniels spel räddade FFF från att ramla ur serien.
Jag frågar honom vilken spelare han tycker är viktigast för laget i dagens Elfsborg. Efter en hel del betänketid svarar han "det var en svår fråga", och jag får heller inget svar. Kan man ana en rejält stor portion diplomati här?
Om Magnus Haglund har han bara positiva saker att säga. Både Magnus och Peter Wettergren är omtyckta av hela gänget. Båda besitter den förmågan att ha den rätta känslan och konststycket att kunna ta människor på rätt sätt. Enligt Daniel har allt känts helt rätt med tränarduon och det lovar ju riktigt gott. Daniel och Magnus har träffats på tidigare, i HBK då Daniel spelade där och Magnus var ungdomsansvarig. Dessutom några gånger då Falkenberg spelade i division två och mötte Laholm.
Två mål har det blivit hitintills i träningsmatcherna, han har varit med från start i merparten av dem och tycker att han har lyckats bra och är ganska nöjd. Riktigt nöjd kommer han att vara efter premiären! Visserligen har Hasse Berggren varit lite småskadad som han själv säger, här hittar vi kanske den där diplomatin igen?
1998 då Daniel var i HBK gavs egentligen ingen riktig chans under Tom Prahls ledning. Visserligen var han fortfarande bara tonåring, han trivdes bra även i den klubben men det var svårt att ta en plats i A-laget. Det blev en hel del B-lagsmatcher istället och massvis med mål men den stora chansen lät vänta på sig.
Stack istället till Danmark för spel i Viborg men där funkade det inte socialt. Stannade bara i tre månader och spelade i stort sett ingenting. Men en nyttig upplevelse var det i alla fall och tillbaka i Falkenberg var han ett flertal erfarenheter rikare.
Oundvikligen kommer vi att prata om storebror Niclas som ju återfinns i IFK Göteborg i år. De båda bröderna har aldrig spelat vare sig med eller mot varandra. På långfredagen är det dock dags och Daniel tycker att det kommer att vara lite extra då. Han nämner den intakta förlustfria sviten mot blåvitt och han skulle mycket gärna vilja möta storebror och gå segrare ur den kampen. Som alla vi som har större bröder vill. Jag tror det blir så.
Ryavallen har nästan blivit en favoritarena. Ett minne från 1997 lever ännu då han blott 18 år gammal fick hoppa in för Danijel Milovanovic (idag i Landskrona) och gjorde två mål för sitt FFF i mötet med Norrby. Det enda allsvenska målet hitintills är från året därpå då HBK vann med förkrossande 4-1 mot Elfsborg. Det var inte juste gjort Daniel men de där två mot Norrby uppväger det hela :-). I år lovar han att det skall bli många fler allsvenska mål, ett hattrick mot just HBK skulle sitta fint.
Själv tippar han att Djurgården kommer att vinna allsvenskan i år igen. Elfsborg kommer att hamna på fjärde plats och när det sedan blir tal om att tippa hur det går för Falkenberg utan honom, då tippas det med hjärtat och tipset blir att kontraktet klaras på nytt.
Jag tackar Daniel för samtalet och önskar honom all lycka i årets allsvenska. En sak är säker, är han bara hälften så bra fotbollspelare som trevlig på att låta sig intervjuas kommer han att bli en sevärdhet utöver det vanliga på Ryavallen i år. Låt mig gissa att det slutar med minst sju mål, trots hård konkurrens av både Hasse Berggren och Lasse Nilsson. Men vem har sagt att man inte kan vara tre anfallare på planen samtidigt?
