Om en bild från 1971
En bild säger mer än tusen ord, heter det ju. Så är det kanske. Men det finns också saker som en bild inte säger.
Först tyckte jag inte det var något speciellt med bilden: en oattackerad Bosse Larsson drar till bollen med högerfoten. Några meter bakom honom till vänster en stillastående AIK-spelare (troligen Tommy Stenborg) som sammanbiten följer händelseförloppet. I övrigt är där inte en enda spelare i bild. Kan det vara en straffspark? Fast verkar inte bollbanan lite för hög i så fall? Å andra sidan visste Bosse säkert var han siktade, tänkte jag. I krysset, kanske.
Läktarna ser välfyllda ut, och skyltarna runt omkring gör reklam för ”OSCARIA - moderna skor – OSCARIA – till bra priser”, ”ESSO” och ”Skantic TV”.
Det är vad jag såg, i alla fall. Och att Bosse har ett par Puma-kängor, förstås. Och vinkeln på foten antyder att han slagit bollen med sträckt vrist, eller möjligen med höger insida. Dessutom har han på sig den gamla klassiska matchtröjan med snörning i halsen. Det var ungefär det jag kunde se. Varken mer eller mindre. Sen blev jag lite nyfiken, och ville se hur långt jag kunde komma med den här bilden. Sätta in den i ett sammanhang, som man säger.
Bilden är tagen onsdagen den 11 augusti 1971. MFF var i Stockholm för att spela höstomgångens första match – AIK stod för motståndet. 5 533 personer hade trotsat regnet som fallit hela dagen och begett sig till Solna Fotbollsstadion (som Råsunda hette på den tiden). Ganska många valde att stanna hemma den här dagen och istället kika på TV och sändningarna från EM i Helsingfors.
Prick 18.00 satte Bo Lennart Jonasson från Borås pipan till munnen och blåste igång matchen. Två minuter senare ledde MFF med 1-0. Bosse fångade upp en slarvig passning från AIK:s Ove Ohlson och stormade fram mot straffområdet. I den efterföljande duellen föll båda i straffområdet, och Jonasson valde att blåsa för straff. Bosse tog den själv och satte den säkert i mål bakom Ronny Gustafsson i AIK-målet.
Det blev inga fler mål i första halvlek. MFF valde att spela på säkerhet, analyserade Sydsvenskans Calle Palmér efter matchen: ”och då märktes framför allt stoppern Krister Kristenssons stora pondus. Han avskräckte nästan ensam samtliga i AIK:s fyramannakedja.”
Krister, ja… Som efter drygt 25 minuters spel råkade kollidera med lagkamraten Staffan Tapper. Att krocka med Kristensson hade sitt pris, och den långe gänglige Tapper fick bäras ut på bår och sy ett par stygn över ögonbrynet. Faktum är att Tapper blev så illa tilltyglad efter sammanstötningen att han inte kunde spela vidare. In kom istället Roland Rasmusson. Även Freddie Forsland råkade illa ut i första halvlek. Efter en kollision spottade han blod och kände sig lite yr. Men det var ändå inte värre än att han kunde fortsätta efter en minuts behandling.
I halvlek sa MFF:s Lasse Granström till Antonio Duran att det fick räcka med en halvlek för hans del. Han hade fått en smäll på låret i slutet av halvleken, och hade fortsatt ont. Duran bestämde sig för att köra med Björn Friberg istället. Efter obligatorisk vätskepåfyllning och taktiksnack var det snart dags för andra halvlek. Bosse rökte i vanlig ordning färdigt sin cigarett innan det var dags att springa ut på mattan igen. Publiken på Fotbollsstadion hade mumsat i sig sina korvar och här och där spädde en och annan ut kaffet med medhavd gök att värma sig med i regnet.
Fem minuter in i andra satte Tappers ersättare Rasmusson 2-0 ”med ett grant skott” bakom en skymd Gustafsson. Rasmusson var på ett strålande humör den här dagen, och bara kvarten senare slog han till igen ”med en elegant skarvning”. AIK hade ingenting att sätta emot. Det var Malmö FF som svarade för allt. Det fanns ”bara ett lag på plan, MFF, som totalt dominerade”. Tio minuter före full tid fastställde Curt Olsberg slutresultatet 4-0 ”efter matchens vackraste anfall”.
Ett ”antiklimax” inträffade i slutet av matchen då Bosse Larsson ”råkade slå till Bengtsson”. Bengtsson var alltså AIK:s Jörgen Bengtsson som hade fått i uppdrag att punktmarkera Malmö FF:s skyttekung. Domaren, som tidigare i matchen hade varnat Bosse, såg inget annat alternativ än att ta fram det röda kortet.
Men exakt vad som hänt rådde det delade meningar om.
I sportradion efter matchen hävdade linjedomaren Stig Pettersson tvärsäkert:
”Bosse Larsson satte en armbåge i underlivet på AIK:s Jörgen Bengtsson. Jag var tvingad att ingripa. Något sådant får inte förekomma på en fotbollsplan.”
Domaren själv, Bo Lennart Jonasson från Borås, förklarade:
”Jag såg inte själv förseelsen… men linjemannen stod perfekt placerad. Jag litade på hans omdöme.”
Jörgen Bengtsson själv beskrev upprört händelsen: ”Bosse satte upp ena knät i mitt underliv.”
Att Bosse Larsson hade en annan uppfattning om vad som hände är inte förvånande:
”Jag måttade med knäet mot Jörgen. Jag träffade inte ens honom. Man han var snabb att se chansen. Han kastade sig baklänges och det var ren filmning. Svagt, tycker jag. Onej, det var inte snyggt av mig men jag hade hela matchen fått tjuvsmällar av Jörgen. Hade jag skadat honom hade jag inte sagt någonting, men när väl domaren visat mot utgången – första utvisningen i mitt bollsparkarliv förresten! – rusade Jörgen upp, piggare och kryare än någonsin. När han sekunderna tidigare låg och grimaserade såg han ut som om han skulle avlida vilket ögonblick som helst.”
Om utvisningen bedömdes som grov skulle MFF fått undvara Bosse i den kommande seriefinalen mot Åtvidabergs FF. Eric Persson och Egon Jönsson gjorde vad de kunde, och halvsprang efter slutsignalen in till domartrion för att ge sin syn på saken. (Bosse blev inte avstängd, och var återigen på plan veckan senare när MFF slog Åtvidaberg med 2-0 på Kopparvallen.)
Tillbaks till AIK-matchen som MFF alltså vann med 4-0 (för övrigt siffror helt i linje med dem från hemmamatchen den 23 juni då MFF vann med hela 5-1). Segern innebar i vilket fall att MFF tog ledningen i serien – en ledning som laget behöll de resterande omgångarna. Och den 24 oktober stod Malmö FF som seriesegrare med två poängs marginal till Åtvidabergs FF och fyra poäng före trean IFK Norrköping. MFF hade dock redan säkrat guldet i hemmamatchen mot Öster i näst sista omgången, och tog det därför lugnt borta i den avslutande matchen mot Örgryte som slutade med en 4-2-seger för göteborgarna.
Men bilden var det… Ja, Bosse satte straffen alltså. Med sedvanlig precision. Och bidrog till ännu en seger för Malmö FF.
Och idag, 36 år senare fyller han år. Det säger bilden ingenting om, men så är det. Bosse Larsson, blir 63 år just idag lördagen den 5 maj 2007.
Ett stort grattis till dig, Bosse – du är den störste!
