Måndag morgon... Äntligen!
Måndagar är jobbiga för de flesta. Helgen är slut och en ny tung vecka stundar.
Men det finns vissa måndagar som känns helt annorlunda. Idag är det en sådan dag.
När jag tänker efter har jag aldrig gillat måndagar. Måndagen betyder slutet på en lättjefull helg. Den betyder en skrällande väckarklocka, en ny oändlig arbetsvecka (eller en oändlig vecka utan arbete) och vardagens monotona lunk – allt det där. Att stiga upp till en måndag är, från och till, som en brysk lusing mitt i nyllet.
I vissa fall är måndagar riktigt, riktigt jävliga. Det tyckte i alla fall 16-åriga Brenda Ann Spencer den där måndagen i januari 1979 då hon, med sitt gevär som hon fått av sin käre far i julklapp, sårade sju personer och dödade två med motivationen: ”Jag gillar inte måndagar. Det här livade upp min dag.” (En händelse som senare låg till grund för låten I don’t like Mondays med Bob Geldof och hans band Boomtown Rats som några av er kanske minns.)
Nåja, nu är inte mina måndagar fullt så jävliga, skall erkännas. Jag tänker inte lägga mig och lurpassa på gamla antagonister med geväret i högsta hugg för att liva upp tillvaron. För se, just nu behövs det inga utflippade skottväxlingar för att livet skall kännas bra. Det räcker istället med att följa Malmö FF.
Efter debaclet på Vångavallen den 22 april har MFF öst in femton mål (!). Ok, elva av dem mot ett mediokert Stenungsunds IF i svenska cupen – men ändå… Pågarna hade lika gärna kunnat skita i det efter några mål. Då var allting redan säkrat. Men icke. Pågarna trummade på och det ena målet efter det andra susade in bakom den stackars keepern i SIF. De hade skoj, och tillät sig för en gångs skull att leva ut den där glädjen som vi alltför sällan får ta del av i vår moderna fotbollsvärld.
Ännu viktigare än cupsegern var förstås förra helgens övertygande seger över AIK. 4-0 är inga dåliga siffror, även om MFF normalt sett brukar köra över AIK på Malmö Stadion. Det var inga dåliga siffror framförallt av den anledningen att MFF var piskade att vinna. Inte så mycket för att en förlust skulle innebära att det var kört för i år. Nej, inte alls. Utan snarare för att förväntningarna i MFF-land är så högt ställda på årets upplaga av MFF. Två allsvenska förluster på raken skulle få det att braka loss riktigt på allvar. Det visste Åkeby, det visste spelarna och alla andra inblandade. Därför var det en sådan underbar seger. Den gav välbehövlig arbetsro för spelare, tränare och alla andra i lagets omedelbara närhet. Och den gav oss fans ny näring och nya förhoppningar om ett storartat 2007.
Så den här morgonen kan man stiga upp med allt detta i tankarna. Det har varit en schysst vecka som passerat sedan förra lördagen, kan man tänka. MFF spelar propagandafotboll, och solen fortsätter att lysa från klarblå himmel.
I vilket fall är det så jag känner precis i det ögonblick jag sätter fingret till väckarklockan som klämtar: Äntligen måndag! Snart dags för match igen!
