Krönika: Ombytta roller mot Elfsborg
Kvällens match var en av de märkligaste jag sett Djurgården spela. För första gången på länge kändes det som att Djurgården var för dåliga för att räcka till och att vi borde skatta oss väldigt lyckliga för en poäng.
Kommer ni ihåg i fjol? De flesta hemmamatcher mot mittenlagen såg likadana ut. Mot Halmstad, Örgryte, GAIS, Kalmar... Djurgården skulle, enligt spelidén som präglat hela 2000-talets Djurgården, vara det spelande laget. Man skulle ha bollinnehavet, styra matcherna, skapa chanserna och göra målen var det tänkt. Hälften brukade gå bra. Oftast började man matcherna piggt och inspirerat för att sedan tappa och låta motståndarna komma in i matchen litegrann. Sen tog man över spelet i andra halvlek, gjorde ett ledningsmål, såg ut att ha allting under full kontroll. Men. Så kom den där förödande kvitteringen i 84:e minuten på inkast efter missade rensningar och man lackade satan på pressläktaren och suckade över att behöva skriva en likadan matchrapport igen som veckan innan. "Djurgården var det bättre laget men kunde inte ta vara på chanserna mot ett effektivt bortalag".
Kanske är det därför jag sitter med blandade känslor nu, en dryg timme efter slutsignalen. Djurgården kunde ha ställts inför åtal ikväll. Man rånade Elfsborg på en poäng, känns det nästan som. Jag är ruggigt tacksam för oavgjort. Men fortfarande skakis efter de första 20 minuterna. När var Djurgården så utspelat senast? Jag tackade Gud för att det stod 0-1 efter alla felbeslut som togs, inte minst av Robert Stoltz. Det var som att det var ombytta roller ikväll. Djurgården intog rollen som det nederlagstippade laget från landet som begett sig till storstaden för att kriga sig till en poäng efter att ha blivit stundtals rejält utspelade men kvitterat två gånger om på slumpmål. Oförtjänt eller välförtjänt låter vi vara osagt, vi är ju trots allt i Sverige där lagmoralen går före allt annat.
Det paradoxala i det hela som jag känner är inte bara Robert Stoltz' fantastiska 1-1-mål (som han inte gör om på 20 försök) efter att ha varit sämst på plan, utan också att jag känner medlidande för Elfsborg som jag för 1,5 timme sedan hatade. Sedan Djurgårdens alla poängtapp i Allsvenskan där man varit det överlägset bättre laget, men inte lyckats avgöra, har det växt fram ett grymt hat mot lagen som reser runt och tjongar bollar på alla bortaplaner i Sverige och dessutom vinner på det. Idag var Djurgården det laget - bortalaget som var utskåpade men lyckades utnyttja sina få chanser de fick. Visst kan man snacka om Sölvis nick och hörnan på slutet, men kom igen. Byt glasögon. Elfsborg var ruggigt mycket bättre. Och återigen förlorar det spelandet laget på att de vill döda matchen när de leder med uddamålet med tjugo minuter kvar. Fotboll kan vara grymt.
Vad är slutsatsen? Jag kom till en obehaglig insikt att Djurgården verkligen inte har samma potenial som vissa andra lag i Allsvenskan. Det kan låta naivt men det har jag inte riktigt trott. Eller inte velat inse? Vi får se om det betyder något.
Nu till det som var bra.
1. Grym lagmoral. En ovan situation för Djurgården som fick se sig underlägsna men ändå orkade vända på steken. Hade inte hänt förra året och jag vidhåller återigen att Siggi & Pålle har satt sin prägel på laget med betydligt bättre inställning än dess företrädare. Signifikativt är lagkapten Mackan som börjar uselt men spelar upp sig allt eftersom.
2. Ersättarna. Två norrlänningar, en ersättare och en inhoppare, målar ikväll. Lance kommer in och är en av de få som kan vända matcher på egen hand, det visar han. Stoltz gör en av sina bättre insatser i Djurgården efter målet. Amoah verkar pigg, det lilla vi fick se. Sölvi Ottesen gör en helt okej match och Dahlberg är nära startelvan nu.
3. Resultatet. Yes – två mål på bortaplan (trendbrott) och kryss mot svenska mästarna som visade upp sitt kanske bästa spel emellanåt.
Värt att nämna att Djurgården orkade väldigt bra. Det var just mot slutet Djurgården såg som piggast ut och Elfsborg började vackla lite efter sin rasande inledning. Gällande målen är min åsikt att 1-0 är en grym frispark som kanske Buffon eller Isaksson kan ta. Inga andra målvakter i världen, typ. Taco-Anders ska dock inte få göra mål. Undra om Siggi var rasande eller furisk i halvtid, dels över försvarsarbetet, dels över att släppa in mål med tio sekunder kvar.
Nu ska jag se Fotbollsmåndag och försöka få grepp om vad det här egentligen var för match.
