Tankar från södern - guldet blev till sand, del 2
Andra delen.
Trots att frågan om Gamla Ullevi har stötts och blötts i vad som känns som en evighet, tror vi inte att det sjunkit in hos alla hur otroligt viktig denna fråga är för klubbens framtid. Det finns så oerhört stor potential i Göteborg både när det gäller publik och sponsorer - det har inte minst Västra Frölunda HC visat och IFK Göteborg borde med sin stolta historia och breda folkliga förankring kunna prestera mångdubbelt bättre.
Dock går det i dagsläget inte att locka Glenn Glensson, och hans 20000 likar i staden som är lite lagom fotbollsintresserade men självklart blåvita, till några andra matcher än derbymatcherna mot Öis. Denna såväl sportsligt som ekonomiskt otroligt viktiga målgrupp är helt enkelt inte intresserad av att gå på fotboll på Gamla Ullevi när man i princip tvingas att ställa sig på ståplats. Inget ont om supportrar som väljer ståplats för att stötta Blåvitt, ni gör oftast strålande insatser, men de så kallade marginalsupportrarna väljer inte det alternativet.
"Money is better than poverty, if only for financial reasons."
(Woody Allen)
Detta kan man naturligtvis tycka vad man vill om men det är fakta och hur tråkigt och ekonomifikusaktigt det än låter måste vi komma åt denna målgrupp om vi långsiktigt skall tillhöra toppen i svensk och förhoppningsvis europeisk fotboll.
Glenn Glenssons motsvarighet bland företagen och sponsorerna är Skivat Bröd AB, vars VD gillar att bjuda med kunder till olika evenemang och i samband med detta kunna smörja dem med lite mat och några öl i baren på arenan. Skivat Bröd AB är inte lika sugna på att sponsra Blåvitt för att i paus få armbåga sig in i cafeterian för att ha möjligheten att bjuda sina kunder på kaffe och mazarin innan man återvänder till snålblåsten på plaststolarna. För undertecknade räcker en kokt korv med Festis mer än väl för att försöka dämpa nervositeten inför andra halvlek, men tyvärr ser inte företagsrepresentanter alltid på Blåvitt av samma anledning som vi galningar gör.
Kontentan är att Malmö FF och Djurgården är på väg att ekonomiskt springa ifrån oss och det finns inte så mycket Halse & co kan göra åt det för tillfället. Inte så länge vi förfogar över en arena med 4000 sittplatser och sponsorutrymmen som får Oves Gatukök i Sävedalen att kännas som en lyxrestaurang i jämförelse (maten på nämnda ställe är för övrigt kalas). Kommunen måste, måste, måste, måste och åter måste fortsätta sättas under press av oss supportrar om något ska hända i denna fråga.
Vi uppmanar härmed alla supportrar - såväl Änglar, Öisare som Gaisare att fortsätta skriva och ringa till tidningar och politiker. Vi får aldrig låta politikerna och näringslivet glömma vilka möjligheter som finns i Göteborg. Det går dessutom att få uppmärksamhet, det såg vi prov på i höstas.
En annan het potatis denna vinter har varit riskkapitalbolagen. Här har IFK Göteborg valt att skynda långsamt för att få till en så bra lösning som möjligt för alla parter. Det har dock varit snack om detta väldigt länge nu och snart borde det vara hög tid att sjösätta projektet. Att göra som AIK och ÖIS är dock inte ett alternativ - skall det investeras hoppas vi att det sker i riktiga spetsspelare med utvecklingspotential och inte som i ovanstående klubbar där medelmåttor som redan finns i klubben har köpts upp för att täcka det löpande driftsunderskottet. Så stor öppenhet som är möjligt krävs också. Det är förbluffande att AIK:s medlemmar accepterar att inte bli informerade om vilka spelare klubben äger och vilka som har sålts till riskkapitalbolaget under året.
ÖIS är ett annat sorgligt exempel där man har lyckats att gå back 4 miljoner trots att egna spelare sålts till riskkapitalbolag för 10 miljoner! Vad blir nästa steg? Att sälja tränaren och massören till mamma Allbäck?
