Ska Mattiasson frälsa Djurgården?

Sektion F har pratat med ”Christus”.

Tre kvart försenad efter diverse pappersexercis i Klocktornet anlände Christer Mattiasson till Djurgårdens träning. Anfallaren hann med en assist och ett mål i tvåmålsspelet, låt vara att planen var kraftigt krympt.

Varför blev det Djurgården?

– Jag bestämde för två veckor sedan att jag ville lämna Lilleström. Då bad jag min agent att söka upp en klubb som är intresserad. Efter en vecka ringde Djurgården. Därefter blev det mer och mer kontakt och jag tyckte kontraktsförslaget var så pass bra att det bara var att tacka ja. Jag nappade direkt.

Varför blev det så lite spel i LSK, och varför trivdes du inte där?

– Jag kom inte rätt in i spelet, för det första. Det var för mycket långbollar. Eller … det var bara långbollar. Det var mycket ”norskt”. Långt och mycket fysik. Får man sämre och sämre självförtroende då är det tungt till slut. Det var bättre att säga till i tid än att bara gå och vantrivas.

Var det något särskilt med Djurgården som lockade eller hade det kunnat bli vilket storstadslag som helst?

– Framför allt trivdes jag bra i Stockholm tidigare. I Norge saknade jag Stockholm nästan hela tiden. Och Djurgården har ett lag som jag tror på även i framtiden. Många unga spelare. Även det spelade in.

Vad vet du annars om dagens Djurgården?

– Man känner ju igen ett par spelare. Sedan har jag följt med i ”Fotbollskväll” och andra media, så man får reda på vilka spelare som kommer fram. Och Andreas (Johansson), kände jag sedan tidigare.

Känner du dig fräsch, eller tar det tid att komma in i matchtempot nu när du varit bänkad?

– Jag tycker bara att det ska bli gôtt att få spela fotboll igen. Spela fotboll … Vi hade faktiskt ett bra lag i Lilleström, som trillade boll fint på träningarna. Fast så fort det blev match fick vi inte göra någonting, knappt spela upp genom mitten. Det var väldigt styrt.

Djurgården spelar offensivt, med tremannaanfall. Vad är din erfarenhet av att spela i ett sådant?

–-97 och -98 spelade vi så i Elfsborg.

Men då var det inget tjongande.

– Nä, att trilla boll och hålla den inom laget var ju Elfsborgs styrka. Ibland släppte man in tre mål men ibland gjorde man också fyra framåt. Och motståndarna blev oftast uttröttade.

Hur vill du beskriva dig själv som spelartyp?

– Framför allt målfarlig, även om jag inte visat det på senaste tiden (skratt). Har bra spelförståelse. När jag får tillbaka mitt självförtroende vet jag att jag kan vara en bra passningsspelare. Det finns brister i huvudspelet, det är under all kritik (skratt) …

Vilket spelsätt från lagets sida passar dig bäst – vill du ha inlägg från kanterna, vill du få stickare i djupled …

– Det är sak samma. Det beror på hur jag löper och på spelaren som lägger passningen.

Vad gör du konkret för att snabbt komma in i det nya spelsystemet – förstå hur du ska löpa och så vidare. Får du snabbinstruktioner eller ska du växa in i det?

– Jag har pratat med tränarna för att få en snabbgenomgång. Sedan får det bli mer och mer efter varje träning. I morgon är det ju match och jag hoppas få vara med då. Om inte annat kommer jag att stå vid sidan och titta hur vi spelar.

Vet du om de har någon papperskorg på Stadion som du kan sparka på?

– Jag vet inte vad du pratar om just nu (rodnar) …

Det fanns ingen papperskorg i Lilleström, va?

– Nä, och ingen där borta heller … på Råsunda (skratt).

Fotnot: Under Mattiassons framgångsrika år på Ryavallen hade han ritualen att inför varje match sparka på samma papperskorg i spelargången.

Oskar Ståhl2001-06-05 20:23:00

Fler artiklar om Djurgården