Krönika: Vi är inte bättre än så här…just nu
Ifjol vann TFF superettan överlägset. Statistiskt sett hade vi ett av världens bästa försvar. Det kan man inte tro när man tittar på TFF anno 2007.
Skillnaderna mellan dagens Trelleborgs FF och det lag som spelade som förra årets succésäsong är än så länge ganska så stora. Vår en gång så starka defensiv kan nu inte ens stoppa en mittback som rusar över mer än halva plan och får till ett slumpskott. Vi har släppt in näst flest mål i allsvenskan så här långt. Våra mittfältare kämpar, gnetar och jobbar, men deras slit ger långt ifrån alltid resultat. Mensah och Westerbladh har svårt att hitta flytet och målet. Kort sagt, det en gång så starka lagbygget TFF har hamnat på tillfälligt obestånd. Det är något som inte stämmer jämfört med förra året. Har spelarna blivit sämre? Matchar Conny fel lag? Har Ingvar Oldsberg infiltrerat Vångavallen och injicerat spelarna med utomjordisk dna?
Förresten, glöm att jag berättade det sista. Det är sekretessbelagt.
Hellre en back i hallen…
Om vi tittar på backlinje så tycker jag vi kan konstatera att det inte är TFF:s backlinje som blivit så mycket sämre, det är våra motståndare som blivit så mycket bättre. Till detta kommer det som jag valt att kalla eftertankens kranka blekhet. Det som förra året gick som på räls, det som fungerade så bra, har nu blivit konstlat och onaturligt. Det verkar för en utomstående som om Linus och grabbarna tänker efter för mycket i situationerna och gör dem mer komplicerade än vad de egentligen borde vara. Dessutom tycker jag inte att backarna får tillräckligt med understöd från mittfältet, särskilt gäller detta yttermittfältarna. Jag hoppas och tror på en avsevärd förbättring under säsongens lopp här.
Jakten på den försvunna diamanten
En sak som jag för min egen del saknar är en tydlig rollfördelning på mittfältet. Problemet som jag ser det är att nu har TFF två centrala mittfältare som är väldigt lika varandra i spelstilen. Dynamiken dem emellan är helt enkelt inte lika stark som den var mellan Thylander och Bjurström förra året. Märk väl att jag inte kritiserar varken Magnus eller Thylle, båda spelarna har tillhört TFF:s bästa i år, men sett till vilka egenskaper de besitter som spelare så anser jag kanske inte att de två tillsammans är den bästa lösningen för TFF:s mittfält.
Tyvärr har vi dock inte så många alternativ att tillgå här. Hasan har inte Connys förtroende. Patrick, Emiloch Toni har fortfarande inte tagit det där extra steget i utvecklingen som alla väntar på och Jens Sloth springer fortfarande runt som en höna med avhugget huvud varje gång han byts in. Kort sagt: Alternativen för att piffa upp mittfältet med nuvarande spelarmaterial är i nuläget inte så särskilt stora.
Anfall är bästa försvar
Våra anfallsproblem är nog alla sorgligt medvetna om redan, men låt mig få friska upp era minnen i alla fall. Michael Mensah har gjort ett mål, Björn Westerbladh har gjort 0 mål och Olcay Senoglu har gjort ett mål. Man behöver inte vara särskilt matematiskt kunnig för att förstå att det här inte är ett särskilt bra snitt för våra anfallare. Vad värre är: Det finns tyvärr avsevärt mindre utrymme att experimentera på här än i de andra lagdelarna. Mensah och Westerbladh fungerar, om vi ska vara helt ärliga, väldigt bra tillsammans. Det visade de inte minst förra året.
I år har utdelningen däremot varit väldigt skral hittills, inte minst beroende på att Mikes skärpa framför mål varit väldigt dålig samtidigt som Westerbladh i alla lägen desperat försöker passa bollen till någon annan istället för att avsluta själv. Olcay har ännu inte riktigt tagit chansen tycker jag. Mot BP skötte han sig hyfsat, men i gårdagens match mot HBK så hände det mer än en gång att han var ute och snurrade ordentligt. Rasmus Bengtsson är nog inte ens aktuell för inhopp, så honom hoppar vi över för tillfället. Att anfallsalternativen inte är särskilt många i TFF för tillfället kan vi med andra ord lätt konstatera.
Det är aldrig för tidigt att ge upp
För att sammanfatta det hela: Vi är inte bättre än så här. Dessutom är vår spelartrupp för tillfället bara något tjockare än Kiera Knightleys överarmar, så är det inte så svårt att konstatera att Conny inte har så väldigt mycket att experimentera med för tillfället. Med andra ord så har vi precis så många poäng som vi förtjänar, inte på grund av oflyt eller otur eller något annat utan helt enkelt för att TFF inte är bättre än så här i år. Ju fortare alla inser det, desto bättre.
Tyvärr så får vi nog konstatera att Conny helt enkelt spelar med det absolut bästa laget som han kan ställa på fötter just nu. Visst har vi haft möjlighet att ta fler poäng, men nu har vi inte gjort det. Vi har inte kunnat utnyttja spelövertag eller varit tillräckligt effektiva framför mål i någon match i år, förutom matchen mot MFF då så klart. Hade detta mönster bara varit begränsat till någon enstaka match så hade man kunnat skylla på otur, men nu matcherna rada upp sig och då är det något annat än otur.
TFF:s styrka har alltid varit kollektivet, men när kollektivet fallerar så krävs det individuella prestationer för att laget ska kunna vinna. Tyvärr så har TFF av idag för få sådana spelare i truppen, det är det som är skillnaden mellan ett topplag och ett bottenlag. Thylle har än så länge varit det lysande undantager, men tyvärr så kan vi inte förlita oss på att Thylle ska stänka in två mål i varje match. Nu måste även resten av laget följa Thylles exempel och lyfta sig till nästa nivå i sitt spel.
Om TFF ska kunna hålla sig kvar i allsvenskan krävs det inte ett mirakel, det krävs hårt arbete och en gnutta tur. Än så länge har TFF jobbat stenhårt i varje match, återstår att se om det resulterar i fler segrar eller fler hedervärda förluster. Kampen om vem som ska ligga sist kommer i vilket fall bli stenhård med både Örebro och BP resten av säsongen, det är jag helt övertygad om.
Dagens visdomsord:
Conny Karlsson sover inte, han väntar
