ÄNTLIGEN FREDAG – Sälj Matias Concha
En tidig vårkväll halvspringer jag hem från en sen psykologiföreläsning. I två timmar har vi suttit och diskuterat psykologiska teorier om människans olika behov. Härliga psykologi! Underbart att få bryta av det ekonomiska siffertragglandet med något så annorlunda, relevant och utvecklande.
De kalla vindarna stör inte det minsta, inte en kväll som denna. Att få bryta av ett mönster med något så annorlunda som psykologiska teorier lovar jag skulle värma varenda en av er i en period som denna. En period fylld med tentor och PM. En period med alldeles för mycket hypotesprövningar och fransk grammatik.
Halvspringande där bredvid ICA, med färska intryck från föreläsare Janne, vidgas tankarna till Djurgården och Djurgårdens spelare. Janne har precis pratat om människans existentiella behov – behovet att göra något som är långsiktigt meningsfullt. Även om Janne nämnde det existentiella behovet som en av tre delar i människans totala behov går det väldigt enkelt att applicera just denna del på en fotbollsspelares liv.
Att leva ett liv utan att veta vart man är på väg kan låta spännande och till och med lite romantiskt. Men jag kan lova er att i längden fungerar det inte. Du måste tro på det du gör och du måste veta att det är långsiktigt meningsfullt. En fotbollsspelare måste ha både kortsiktiga och långsiktiga mål som de själva tror och vill arbeta för annars finns risken att man börjar ifrågasätta sin tillvaro.
Ett typiskt exempel i Djurgårdens trupp idag, där man kan applicera teorin om det existentiella behovet, är Matias Concha. Matias har under en längre tid pratat om att ta nästa steg i karriären. Matias vill pröva på något nytt, en ny utmaning i en ny klubb. När en spelare har konkretiserat ett mål som Matias har gjort måste Djurgården hjälpa till och uppfylla detta. Det finns inget annat alternativ. Inte utifrån mitt perspektiv, för kvällen, det psykologiska perspektivet.
Om jag hade haft hand om de individuella samtalen med Djurgårdens spelare skulle jag aldrig lämnat en spelare förrän vi tillsammans satt upp en plan och en målsättning som spelaren känner sig nöjd och trygg med. Varje spelare i Djurgården ska veta exakt vad som krävs utav dem och vilket mål de arbetar för att uppnå. Och detta ska vara nedskrivet och regelbundet följas upp tillsammans med tränare och klubbledning. Min huvudmålsättning skulle vara att alla spelare skulle känna att deras tillvaro var långsiktigt meningsfull – deras existentiella behov skulle vara så tillfredsställt det bara kan bli.
När det gäller Matias Concha vet vi alla att han inte känner att sin tillvaro är långsiktigt meningsfull. Detta betyder inte att han inte trivs i Djurgården, för det tror jag han gör, men det betyder att det är dags för Djurgården att sätta sig ner och diskutera fram en framtidsplan som passar Matias. Det är dags för Djurgården att bevisa sin roll som allsvenskans bästa arbetsgivare.
Om Djurgården hela tiden agerar utefter målsättningen att alla spelare ska tycka att sin tillvaro är långsiktigt meningsfull får Djurgården inte enbart ett lag fyllt av glada och motiverade spelare utan man får också ett rykte om sig att ta väl hand om sina spelare. Jag tror att detta är grundstenen Djurgården ska bygga framtiden på och jag tror att det är på det här sättet man värnar om lagkänsla och klubbtillhörighet. Och jag är säker på att det här är livsviktigt för synen på Djurgården som arbetsgivare.
Trots värmen från den intressanta psykologin har jag börjat frysa rejält nu. Jag förstår inte varför jag valde att inte ta med mig jackan. Även om sommaren närmar sig snabbt så är den inte riktig här ännu. Jag får fortsätta att ta med mig jackan när jag går ut på kvällarna, precis som Matias får fortsätta att spela på sin backplats, i alla fall tills sommaren är här. Sen är det slut. Sen blir det förändring. För Matias del hoppas jag han får en framtidsplan med nya spännande utmaningar. En framtidsplan han kommer att trivas med. För min del blir det Spanien, nästan tre veckor i solen. Där ska jag i alla fall inte behöva ta med mig någon jacka.