Debatt: Geezers need exitement
Debatten om huliganism och fotbollsvåld måste ta priset i kategorin mest klyschor, alltid är det samma visa.
Med anledning av bråket efter AIKs förlust mot HIF för någon vecka sen satt Mats Olsson, Jennifer Wegerup och Johan Esk i SVTs morgonsoffa och rabblade upp de flesta av standardkommentarerna: Vi måste ha hårdare straff, ut med dem från arenorna, de är inte där för att se fotboll utan för att bråka, klubbarna måste ta sitt ansvar, jag blir så ledsen så jag snart slutar se på allsvenskan, gör som i England…
Ovanstående journalister anser jag inte vara de mest korkade men ändå har de i princip ingenting nytt att säga i frågan. De kräver att klubbarna ska ”ta sitt ansvar”, jag frågar mig om de som journalister tar sitt ansvar på allvar?
Om man ser till helheten, i denna av media älskade och ständigt hårdbevakade skandalföljetong, så är ledordet fortfarande: fördöm! Så har det mer eller mindre varit ända sen bråken ägde rum på hovet, minns kommentarer i stil med ”det är några få rötägg som förstör för oss andra som vill se hockey..”.
Jag säger inte att det är fel av trion Olsson, Wegerup och Esk att fördöma, MEN det skrämmande är att de fortfarande inte har gått vidare från denna fas. Är inte det ett tecken på att de inte själva har lagt ner skamligt liten tankeinsats för att överhuvudtaget kommentera frågan? I min värld så räcker det inte att sitta i SVT och dra samma gamla oförstående haranger år 2007, lite nyans och finess om jag får be!
Vi har haft det här problemet länge nog, det är dags att börja förstå istället för att bara fördöma. Misstolka mig inte nu, jag menar inte att folk bör förstå på så vis att de accepterar våldet, men för att hantera det så bör man nog ändå försöka komma ett steg vidare från den enfaldiga synen på våldet som fortfarande råder.
Fotbollsvåld är ingen ny företeelse, i Bill Buford’s ”Bland huliganerna” berättas om massiva kravaller redan kring sekelskiftet då ett engelskt lag spelade 0-0, 7 matcher i rad. Det blev för mycket för arbetarna som förmodligen inte hade mycket annat nöje än lördagens obligatoriska fotbollsmatch. Det är fortfarande samma orsaker till våldet, frustration, passion för sitt lag (här finns såklart undantag) och viljan att vinna (alternativt oviljan att acceptera en förlust).
Jag tänker inte måla upp någon snyfthistoria om att alla huliganer är offer för sin uppväxt och egentligen bara är en produkt av samhället, därmed oskyldiga (buhu…) Men samtidigt, relativt få kommer förmodligen från trygga uppväxtmiljöer, lyckad skolgång etc. Ett visst mått av utanförskap lär de flesta hålla med om att det finns som orsak till våldet.
Fokus i den nuvarande debatten ligger enbart på konsekvenserna av våldet, inte orsakerna till det. Förutom de nämnda anledningarna frustration och passion kan ni lägga till: ett visst behov av våld, nu är jag nog inte helt politiskt korrekt men låt mig utvecklad det här! Alla har inte detta behov (tack gode Gud för det!) men om vi ser till människans aktiviteter i ett större (inte minst historiskt) perspektiv så nog verkar vi ha en aggressiv ådra i oss. Det blev som vanligt tydligt nyligen, under valborg. Vanligtvis lugna personer hetsar och dagen efter syntes spåren av förstörelse lite överallt. Ett talande Mike Skinner-citat (från The Streets) passar bra här,
” Geezerz need excitement, If their lives don't provide them this they incite violence, Common sense simple common sense…”
Kanske inte common sense för alla, men de flesta unga män förstår nog. För det är ju så vi uppfostras; att stå upp för sig själv, inte backa undan, slå tillbaka om någon slår dig. Kanske inte uttalat från föräldrar osv. men nog är detta verkligheten genom uppväxten. Civilisationen må ha kommit långt men så djupt rotade traditioner som att den manliga könsrollen innebär en smula aggression är hejdlöst svårt att tvätta bort.
Så om morgonsoffan var så enfaldiga och korkade, vad är då mitt förslag till att lösa eller åtminstone minska det här problemet? Jo, för att i alla fall ge ett konkret förslag så tycker jag att förbundet skulle göra allsvenskan en tjänst och återinföra möjligheten till kontrollerade tifon med bengaler och fyrverkeri. Detta vore bra för vår kära liga på två plan. För det första tror jag att ett sådant tillmötesgående av tifogrupperna skulle få en viss andel av potentiella huliganer att ledas in till en mer positiv form av passion för sitt lag. Att vara med och göra ett snyggt tifo inför ett derby är säkert lika imponerande att skryta om i skolan som ett bråk mot Hif/Dif. Den andra anledningen till att förbundet borde förbättra villkoren för tifon är att de i allra högsta grad är med och bidrar till otroliga stämningen på derbyna, en fin påminnelse för Lagrell & vänner är på sin plats.
Att få bränna bengaler och skjuta raketer kommer såklart inte lösa hela problemet men det vore åtminstone ett steg vidare från tjatet om att bara fördöma och straffa. Kärnan i det jag föreslår och som jag tror är lösningen, är att försöka förstå huliganismen för att hantera den.
Den ena delen är att fotbollsrelaterat våld är en ventil för frustration. Den andra och viktigaste är att folk behöver en identitet. Att bära rätta kläderna, känna till uttrycken, känna rätt folk. Alla dessa markörer är minst lika viktiga som att slåss. För de flesta yngre är det garanterat viktigare, vi har alla sett grabbar som är små karbonkopior av Danny Dyer i Football factory men som säkert inte tycker det är lika roligt när det brakar.
Att vara del av en subkultur är lika viktigt som, eller viktigare än subkulturens inriktning, man tillhör något, är någon. Tillhörigheten är viktigare än förr på grund av alla valmöjligheter, vår generations möjlighet att välja sin framtid är både lyx och rotlöshet på samma gång. Lyx för några och rotlöshet för många, äldre generationer anser att dagens unga är bortskämda och samtidigt går många arbetslösa och villrådiga. Att ha en identitet är en trygghet, en samling värderingar och intressen som man delar med sina vänner.
Så även om jag nyss gav ett förslag så är detta en fråga som inte ens är nära att lösas genom någon enstaka artikel eller SVT-morgonsoffa. Poängen med denna text är att föra vidare en mer än lovligt stel debatt och sätta problemet i sitt rätta sammanhang. Det borde inte sitta sportjournalister i morgonsoffan, det borde vara politiker, samhällsvetare och sociologer för det är de som har kunskap och makt att hantera fotbollsvåldet.
