Felkörning ledde till ”Danmark”
IFK Göteborgs andra match i Svenska cupen spelades mot småländska Ljungby. Även denna match spelades borta och det var en del änglar som tog sig dit denna torsdag.
Klockan 13.00 rullade den hyrda ”Blåvitt- bilen” ut från parkeringen i Fjärås. Det var jag som fick ta ansvaret vid ratten. Tyvärr var en av oss tvungen att ställa in resan ner till Ljungby, så ”Lennis” ersattes av ”Glenny”. Vi var fem stycken som såg fram emot cupmatchen, även om vädret inte var så lockande. Det regnade nämligen en bra bit ned mot småland.
Vid 15.00 var vi framme i Ljungby och genom att veva ned rutorna på bilen, visade vi vilka färger och vilken musik som gällde. Efter att kört runt en stund blev vi invinkade av en bil som frågade om vi skulle på matchen. Han förklarade vägen till arenan, vilket var bra eftersom vi inte hade en aning om vart den låg. Men innan vi skulle bege oss dit kände vi att magen var tvungen att mättas, vi svängde in och åt på en pizzeria. Efter det var det dags att bege sig vidare och pizzabagarna önskade oss lycka till i matchen.
Matchen spelades på Lagavallen och den startade klockan 17.00. I 17: e minuten får IFK Göteborg en straff som ”Ölme” sätter. Spelet flyter på bra och i 42: a minuten är det dags för Jonatan Berg att få göra mål. I pausen spelar lokalbandet ”Rockom” för oss åskådare på Lagavallen.
När andra halvlek är igång får ”Sella” göra mål i 64: e minuten. Ramsor som ”vi ska grilla med Stefan” och ”Stefan har en engångsgrill” börjar nu skrikas, ingen förstod nog riktigt varför. Ljungbysupportrarna som innan hade hörts åtminstone lite då och då, har tystnat vid det här laget. I 62: a minuten är det dags för ”Sella” igen, den här gången skriks ramsorna ännu högre. ”Hällås” säger senare till mig följande till mig:
– Jag går på toa i mindre än fem minuter och jag missar tre mål!
Visst hade han rätt, i 90: e minuten gör ”Sella” ett mål till, Freddie Nilsson gör Ljungbys första mål i matchen i 91: a minuten och Jonas Wallerstedt gör ett i 92: a minuten. Matchen slutar 6-1 till IFK Göteborg och Stefan Selakovic blir matchens lirare i laget, vilket han var värd efter ett äkta hattrick, bara att gratulera.
Innan det är dags att åka hem vill ”Glenny” försöka få ”Sellas” matchtröja. I väntan på att Stefan ska komma till spelaringången får vi höra en hel del roliga kommentarer från Glenny. Bland annat börjar han av någon anledning att prata med Hjálmar Jónsson på engelska och säger:
- Hello Hjalmar, can I get your matchshirt?
Han frågar Stefan Rehn om det blir några fler pannkakor, och till svaret han får av den leende Rehn är att det kan vi vänta oss.. Till sist råkar ”Glenny” säga:
– Hej Jonatan.
Men inte till Jonatan utan till Gustav Svensson, vilket han har väldigt dåligt samvete för när vi sätter oss i bilen. Det för oss in på diskussionen om Gustavs ålder, de flesta i bilen trodde på att han är född 1986, men ”Glenny” trodde på 1987. Helt plötsligt springer han ur bilen och säger att han ska fråga. Just i det tillfället trodde vi inte han menade allvar utan vi satt bara kvar och skrattade. Han kommer tillbaka och säger att Gustav är född -87. Vi frågade om han hade sagt förlåt för att han sa fel namn, det hade han såklart inte tänkt på att göra utan han hade istället frågat Gustav om han har en bror som heter Jonatan, för det hade varit en ”Grattis-annons” i tidningen till någon som hette Jonatan Svensson och som enligt ”Glenny” varit väldigt lik Gustav.
Innan vi ger oss iväg får jag beröm av en utav publikvärdarna för att jag höll killarna lugna under matchen, något som jag tror de flesta skötte bra själva, men det var bara att tacka. Ute på vägen svänger vi av för att köra ut på motorvägen, men upptäcker att publikvärdarna som legat bakom oss kör rakt fram istället. Vi tänker inte vidare på det utan fortsätter att köra. Innan matchen hade vi alla lovat att ta ett segerbad om Blåvitt vann matchen, de vann ju matchen och badet skulle göras. Vi svängde av när det började skyltas för badplats, vi följde skyltarna en lång bit tills vi kommer fram till ett stängt utomhusbad. Besvikna kör vi tillbaka ut på motorvägen, vi börjar misstänka att något är fel när vi inte ser någon skyltning mot Halmstad utan bara mot Helsingborg. Vi fortsätter att köra en stund tills Marcus säger:
– Det här går inte, vi är helt fel!
Mårten ger då till svar:
– Vi är väl inte fel? Vi skulle ju bada och där har vi en badplats.
Vi ser en ny skyltning för badplats och svänger av motorvägen och kör en bit, tills vi kommer fram till badstället som heter Rasta. Jag och Mårten är först i, Glenny hoppar i efter mycket om och men, Marcus och Erik däremot fegar ur. Vid ”strandkanten” ligger en trampbåt som vi lånar. Jag och ”Glenny” trampar, Erik sitter där bak och Mårten står där fram som kapten med Håkan Milds nummer 7 på ryggen, Marcus råkade vi lämna kvar vid strandkanten. Vi bestämmer oss för att trampa över till ett rött hus på andra sidan för att sedan vända tillbaka. Raderna ”Till alla dom som korsat atlanten, visat att det går” sjungs och helt plötsligt ser vi att människor spelar fotboll vid det röda huset. När vi kommer fram till bryggan börjar ”Glenny” prata med två män som kommer och möter oss. Mårten säger då:
– Nämen där ser man, det är ju Norrmän.
Han får till svar av männen:
- Naj, fö faen.
Det visade sig då att de var danskar. ”Glenny” frågar om det är okej att vi är med och spelar, de tackar nej eftersom de spelade med sina barn. Det kan ha vart därför men det kan också ha varit för att ”Glenny” var blöt efter badet och stod där i bara kalsongerna, vi andra hade åtminstone bytt om innan vi satte oss i båten. Men det var inget att göra åt saken så vi satte oss för att trampa tillbaka till andra sidan. Sjungandes till ”vi er røde, vi er vide”, fick vi höra danskarnas applåder bakom oss.
På rastplatsen fanns en karta som visade att vi hade kört väldigt långt åt fel håll. Vilket gjorde att det lättaste för oss var att åka tillbaka till Ljungby igen. Vi räknade från början med att vara hemma i Göteborg vid 10- tiden, något som såg svårt ut att hinnas med när vi var tillbaka i Ljungby halv tio. När vi var ute på rätt väg igen såg vi att det fanns en stad som hette ”Angelstad”, något som vi tyckte var lite komiskt.
Ungefär kvart över elva, svänger vi av till Kungsbacka för att tanka och släppa av Mårten och ”Glenny”. Klockan tolv anländer jag, Erik och Marcus till ”Mabi Hyrbilar” för att lämna tillbaka ”Blåvitt - bilen”. Efter det får jag stressa bort till min buss och killarna till sitt tåg. Jag kom hem klockan ett och jag var inte bara nöjd över att vi hittat hem utan jag var självklart nöjd över 6-1 segern och att vi är vidare i Svenska cupen, jag var glad för ”Sellas” skull som fick göra tre mål, och jag ser givetvis fram emot bortamatchen mot Elfsborg nästa tisdag den 22: e maj. Heja Blåvitt!
