Hoppa inte - det är brant
Supporterrapport och tankar kring förlustmatchen i Gävle. Det enda som kan få mig att hålla humöret uppe är alla trevliga människor jag fått spendera dagen med. För spelet var sannerligen inget som värmde.
Jag hade det på känn. Jag skrev det i mina tankar inför matchen. Det skulle inte bli någon klang och jubelföreställning från Hammarbys sida. Och det blev det ju sannerligen inte. Jag ska erkänna direkt att Gävle var värda tre poäng idag. De var bättre än oss. Men grönvitt var verkligen inte bra idag, heller. Det ser så förtvivlat håglöst och krampaktigt ut.
Kantspel. Kantspel. Kantspel. Oh så jag saknar ett ordentligt, kreativt kantspel med variation. Jag kunde idag räkna till ett ordentligt inlägg in i boxen idag. Ett inlägg som inte kom så tidigt att ingen medspelare hunnit in i straffområdet. Ett fint inlägg på nittio minuter och det kom från Emils vänsterdoja i slutskedet av matchen. Eguren mötte med huvudet men nicken gick tätt över. Det var ju så dags då. Vi känns helt otroligt lättlästa. Det måste vara enkelt som tusan för motståndarlagen att lägga upp strategin mot oss om vi fortsätter att spela så här?
Det lät ju som att ledarstaben och spelarna hade receptet på det här. Goda passningsalternativ och bra rörelse. Så synd att vi fick se så lite av den varan. Mycket boll hade vi, men vi envisas med att slå passningar till stillastående spelare. Det funkar inte.
Kingson och Chanko får godkänt i min bok. De två räddningar som Kingson gjorde var helt makalösa. Chanko måste vara överjävligt jobbig att möta som motståndare. Han är där och stör hela tiden. Eguren hade en smula otur idag men sliter på hela matchen. Hans tunga skott borde ha resulterat. Undrar om inte den där stolpen darrar än. Det märktes dock ibland att han såg hämmad ut av sin onda fot. Eguren får godkänt han också trots att han borde gjort mål idag på någon av sina chanser.
Många spelare förväntar jag mig väldigt mycket mer av. Erkan Zengin har definitivt haft bättre dagar på jobbet. Jag får så gråa hår av alla tappade bollar i uppspelsfasen med kontringar som följd och idag tappade Erkan alldeles för många bollar. Även Paulinho och Charlie behöver höja nivån. Men felet är inte bara deras. Det här får kollektivet ta på sig. Däremot tyckte jag att Heidars inhopp såg rätt okej ut. Han var betydligt tuffare i närkampsspelet än Charlie.
Nu skulle det här dock inte vara en matchrapport. Det har Thimmy redan skrivit en. Här följer istället lite spridda tankar kring vår supporterresa upp till Gävle. Hammarbyklanen förtjänar en gigantisk eloge för att det ordnat det här så bra. Klockan elva i morse dök den gula Axelssons-bussen upp vid Zinken. Nästan 70 laddade supportrar i blandade åldrar slöt upp. Som vanligt hade Klanen ordnat allt perfekt. Vi bryddes ombord med fina små inplastade brickor som talade om vilken behörighet vi hade. På min stod det mediehora. Det förtjänar jag. Johan, kanske mer känd som Tomten, hade ”chimney access” på sin bricka. Badbyxbajarna fick fina små brickor med idolbilder på David Hasselhoff. Listan på sköna, träffande brickor kan göras lång. Tessan, som enligt ryktet är ett större kontrollfreak än jag, hade förärats med en bricka med deltagarlista på hela bussen. Allt för att då kunna bibehålla kontrollen. Jag tycker att det här hur stort som helst att bajensystrar och bajenbröder tagit sig sin fritid och gjort detta åt oss medresenärer. Bussvärdarna Sara, MacGuard och Åsvik är pärlor i min tillvaro. Mac-tack!
Det ordnades självfallet en tipstävling. Fråga Badbyx-killarna vilka som vann. Om jag säger att tre tjejer stod överst på tronen så förstår ni kanske att grabbarna inte var helt nöjda. Tanken från killarna var nog att försvara fjolårets seger. Jag måste tacka MacGuard för priserna. Jag har nu med mig hem två stycken löpsedlar från kvällstidningarna från den magiska natten i oktober 2001. Jag har väldigt lite sparat från guldåret och dessa två löpsedlar ska jag vårda ömt. Tack!
Roger ska som vanligt ha en stor skopa beröm för att han återigen tog med sin säckpipa. Det är en rätt ball grej att kliva ut från bussen på torget i Gävle till tonerna av säckpipa.
Dagens mest bisarra - och roliga - händelse inträffade på väg till arenan. Vi gick gågatan fram mot Strömvallen. Över strömmen och precis på andra sidan bron går en tjock häck på vänstra sidan. Plötsligt dyker det upp en bajenkille från höger och springer med hög fart rätt igenom häcken. Förmodligen var väl tanken att han där skulle göra sina behov och att han skulle göra passagen genom häcken på ett mer dramatiskt sätt. Vad han dock inte tänkte på var att först kolla hur det såg ut på andra sidan häcken. Vi var några som rusade fram i tron att killen förmodligen brutit nacken för bakom häcken sluttar det direkt brant en 3, 4 meter rakt ner.
Vi rusar fram, särar på det täta buskaget och ser ner på grabben.
- Hoppa inte, det är brant! säger killen som ligger med grenar och löv i en hög där nere i slänten.
- No shit, svarar vi. Vi krävde att han skulle ställa sig upp så att vi såg att han var hel och efter inspektion lät vi honom ta sig upp för egen maskin. Den där bilden av killen som flyger genom häcken kommer jag bära med mig länge. Min känsla är dock att han lärde sig att kolla omgivningen innan han gör något liknande igen. Och ska man göra en sådan manöver är det nog bra att göra som killen i fråga. Att göra det med en rätt hög promillehalt. Man tenderar ju klara fall rätt bra med alkohol i blodet.
Jag tyckte att klacken gjorde bra ifrån sig idag. Mittsektionen var på hela tiden och stundom var det riktigt bra drag. Det var skönt att se att så många hade tagit sig upp till Gävle för egen maskin nu när det strulade med de gemensamma bussarna. En sak som störde mig är att se, det kan inte ha varit bajare, hur vuxna människor tränger undan barn nere vid staketet. Sorligt att skåda. Och då pratar vi naturligtvis inte om staketet precis bakom mål utan långt ut på högerkanten.
Hemresan var av förklarliga skäl inte lika uppåt som ditresan. Men ju närmare Stockholm vi kom, desto högre blev stämningen. Jag tror säkert att flera valde att fortsätta partyt inne i stan.
Naturligtvis måste en reseskildring innehålla den senaste ”Bullen-historien”. Senast jag åkte med Klanen till Gävle så blev ju Bullen kvar när bussen åkte mot Stockholm. Det var ytterst nära idag också. Han valde nämligen att gå upp i stan i år igen med motiveringen att ”matchen var ju så jävla dålig”. Bilden i mitt inre när Bullen rusar de sista stegen mot bussen för att hinna med hem kommer att bli klassiska.
Resten av kvällen kommer att ägnas åt att tjura över dagens icke-insats på planen, klia på mina förbannade grekiska myggbett samt att jag borde försöka planera några lektioner inför morgondagen. Och, för att bli på bättre humör kommer jag tänka på mina medresenärer. Tack för att ni förgyllde min söndag!
Nu är det väl bara att ta nya tag mot Elfsborg kommande helg.
