Jakten på Allsvenskan, dag 505
Ovana känslor ger känslor?
CaddE gav i gårdagens krönika en liten bild av hur det snackas runt IFK Norrköping idag. Att det ändå klagas trots serieledning och en mycket positiv inledningen på serien.
Kan man helt enkelt tolka det som att alla supportrar runt IFK är så svältfödda på framgång, så att rädslan för ännu ett misslyckande tar överhanden? Många av de supportrar som yttrar sig idag har inte fått vara med om riktiga framgångar för IFK. Senaste gången som IFK Norrköping vann något och då räknar jag inte med Östgötacupen, var 1994. Då vann man Svenska Cupen mot Helsingborgs IF, men det är ändå inte något riktigt stort.
Svenska mästare 1989 är det senaste riktigt stora och vi som var med då, kommer ihåg hur underbart det var.
IFK Norrköping inledde serien bra även 2005, då man ledde efter fem omgångar, för att sedan tappa.
Måhända kan det finnas i bakhuvudet på de som inte vågar vara riktigt glada för inledningen på årets serie.
Det störste IFK-spelaren av dem alla
Min bror gick igenom gamla saker efter vår far och hittade där en bok som heter "Guld och gröna planer". Författare till den boken är ingen mindre än Gunnar Nordahl. Boken är skriven 1954 och då var Gunnar fortfarande aktiv i AC Milan.
Det finns många sköna berättelser i den boken bl.a. den här, som handlar om när Gunnar precis kommit till IFK Norrköping:
"Till en början var jobbet på brandkåren påfrestande. Där togs ingen hänsyn till en fotbollsspelare utan den som ville komma någonstans, måste gå långa vägen. Man arbetade två dygn i sträck och var ledig det tredje. I två år gick jag som extra och blev sedan ordinarie.
Men träningen var bra. Där kände man sig i sin rätta miljö och där fick man kontakten med de nya kamraterna. Norrköpingskamraterna var en storklubb med helt ndra resurser än Degerfors. I Värmland var det ingen som muckade om dagtraktamentena av omständigheterna prutades av till hälften eller om "banketten" ersattes med medhavda smörgåsar. Hade man några skavsår på hälarna behöll man det för sig själv och lyx som massage hade man aldrig förfallit till.
Norrköpingskamraterna var längre komna. Där pysslades spelarna om som något dyrbart och ledarna övertog många bekymmer och mycket ansvar. Man blev bortskämd. Men laget var en vältrimmad manskin och goda resultat nåddes, men det måste jag säga, att det är synd om de idrottsmän i allmänhet och fotbollsspelare i synnerhet, som aldrig fått pröva på den riktiga, den primitiva sporten, alltifrån att tvätta och sköta sina egna grejer till att själv ansvara för matchresultaten."
Källa: Guld och gröna planer av Gunnar Nordahl
1660 dagar sedan degraderingen