Gästkrönika: Ett stort steg framåt!
"I min tidigare krönika ville jag ha upp Rosenkvist på topp bredvid Ijeh och precis så blev det."
Bordade tåget i Karlstad. Det skulle ta mig till Göteborg, påskfirande med familj och vänner plus en hyperintressant match i fotbollsallsvenskan. Borås elva solstrålar gästade Ullevi och våra elva blåvita änglar. Ett västkustderby med mycket känslor!
Innan Kalmar-matchen hade jag stor förväntningar på våra mannar, men inför denna drabbning hade jag dämpat förväntningarna och en viss nervositet hade tagit över i kroppen. Hur bra är vi i år? Jag ville ha positiva överraskningar i denna matchen. Från bänkrad femton såg Ullevis gräsmatta helt okej ut för att vara tidiga april. Vädret visade sig från sin bästa sida och förutsättningarna var strålande fina!
Uppställning såg intressant ut. I min tidigare krönika ville jag ha upp Rosenkvist på topp bredvid Ijeh och precis så blev det. Bosse Johansson tog bort Mourad och satte Rosenkvist på topp. Ett lyckat drag skulle det visa sig. Att Erlingmark tog platsen bredvid Mild gjorde mig dock lite tveksam. Det visade sig att jag inte alls behövde vara det. Erlingmark och Mild är två långsamma, otekniska MEN rutinerade rävar. De tråkade ut Elfsborgs mittfält, vann både första- och andrabollarna. De var lysande ihop! Deras defensiva jobb gjorde att de övriga spelarna kunde lägga mer tid på det offensiva tänkandet. Kan dessa två fältherrar hålla sig skadefria är detta ett stort plus för Blåvitts spel.
Efter endast tio sekunder hade Ijeh ett friläge och jag var säker på att det skulle bli mål, men han missade! Sådana lägen får han inte missa om han ska bli den skyttekung vi hoppas på. Istället klev Rosenkvist fram och gjorde två fina mål i första halvlek. Jag var nöjd med resultatet i halvtid men inte speciellt tillfredställd vad gäller spelet. Som en äldre herre bryskt sa på sittplatsläktaren: "De har teknik som ett gäng invalider". Kanske lite väl kritiskt, men visst ligger det nåt i det. Mottagningarna och passningsspelet måste upp en nivå.
I andra halvlek blev det bättre. Mycket tack vare den pigga injektionen Ozcar Wendt, som kom in på bekostnad av Jonas Henriksson. I Ozcar har vi en spelare som visade framfötterna. Bra driv, fina hörnor och inlägg och fin teknik. En spelare helt i min smak. Många tycker nog att denna spelare borde vara given framöver, men jag tycker Bosse ska ta det lugnt med Ozcar. Låt honom känna på nån match då och då. Matcha in honom långsamt. Unga spelare håller sällan hög lägstanivå och är oftast mycket ojämna. Han är dock helt klart ett namn som kan överraska många i årets Allsvenska! Avslutningen i matchen var helt underbar. Magnus Erlingmark gör precis det jag aldrig trodde han skulle kunna göra. Han bröstar ner bollen och drar till den på volley i det bortre hörnet, helt otagbart för Wiland i målet. Tji fick jag...
Matchen är ett klart steg framåt och kan laget fortsätta sin stigning på formkurvan kan det bli en rolig vår innan EM-uppehållet. Förlustnollan är intakt i Allsvenskan och backlinjen är stabilare än på mycket länge. Dennis Jonsson är felfri bakåt, men mindre bra i det offensiva. Risp och Antonsson finner jag inga ord för. De är kanonbra! Hjalmar Jonsson var återigen stabil bakåt, men även involverad i det offensiva spelet. Många fina initiativ, synd bara att inte skärpan fanns i den sista passningen, men det kommer. Fortsätt våga bara, så kommer det...
Uppdelningen av hejarklacken var lite rolig. En större klick på vanliga stället och en mindre längst upp på sittplatsläktaren. Två goa gubbar ställer sig nedanför sittplatspubliken och drar igång oss "tråkiga" människor. De ville väldigt gärna ha med de gula också, vilket medförde ett stort och hjärtligt skratt från alla i publiken. Tyvärr tillhörde jag och mina kamrater den skara som mumlade tyst. Tråkig och civiliserad svensk som man är, tyvärr. Även Ijehs vänner var en rolig event på läktaren. Trumpeter och dans livar verkligen upp. Tänk om man själv kunde våga släppa loss sådär... Fortsätt gärna i denna stilen och ge mig lite tid. Nästa gång kanske jag vågar mig på ett "Vi e Blåvitt, Bäst i Sverige!".
Red:s anmärkning - Skribenten är inte den Andreas Johansson som var kassör i Supporterklubben Änglarna tidigare.