Är allt verkligen Yksels fel?
"Det finns lag, med all respekt, som vi helt enkelt ska avfärda även en dålig dag. Även en dag med bara 10 spelare på planen."
Två dagar efter matchen i Örebro börjar besvikelsen så smått lägga sig. Som den brukar göra. Om två dagar är det Landskrona i cupen (den försmådda, men så viktiga) och ytterligare tre dagar senare är det Gefle hemma på Stadion. Mycket står på spel innan vi tar försommarledigt några veckor. Det går liksom inte att hänga fast vid det förgångna, om än bara några dagar gammalt, när framtiden står och knackar på dörren.
Men det går inte riktigt att släppa ÖSK-MFF 1-1 ännu. Kanske har jag gått på myten om att ”vi är Malmö FF”. Ska vi vara nöjda med 1-1 i Örebro? Är allt verkligen Yksels fel?
På den första frågan bör naturligtvis svaret vara nej. På den andra frågan tycks det allenarådande svaret vara ett rungande, och närmast hatiskt, JA. Hans utvisning ledde till att vi tappade spelet, tappade anfallet, tappade segern, tappade två poäng. Allt är Yksels fel, och nu ska det bli skönt att se honom på läktaren nästa match, där han för övrigt bör sitta resten av säsongen. Så låter det i en hel del mail och forum.
Jag har ingen avsikt att ta honom i försvar. Det är inte vad den här krönikan går ut på (ha tålamod, det bör komma en poäng i resonemanget snart). Hans agerande var huvudlöst och korkat. Punkt. Slut. Finns inget försvar. Utvisningen var korrekt, och han ska skämmas, rutinerad som han är. Vilket han säkert gör. (Att han sen gått och blivit en paria i klass med Thylander och Christian Karlsson hos delar av Malmö FF:s supporterkretsar efter denna dumhet, kommenterar jag inte, för det i sig är en sådan dumhet att den bör lämnas utan åtgärd.)
Det tog inte många sekunder efter det att Yksel lämnat planen innan laget Malmö FF drog sig tillbaka och började spela försvarsfotboll. Effektivt och snyggt, för dem som gillar sådant. Och det höll på att hålla hela vägen. Och hade det inte varit för en reservmålvakt hos motståndarlaget hade vi åkt hem med tre poäng och alla hade varit nöjda och belåtna, även Yksel. Eller, nåja…
Men (och det är ett men med emfas): ska Malmö FF, om än på bortaplan, verkligen behöva lägga sig på försvar mot Örebro, bara för att man har en man mindre på planen? Ska vi behöva ägna kraft åt det riktiga eller oriktiga i att en Örebro-spelare inte blev utvisad? Ska vi verkligen behöva skylla på domaren för att vi endast fick med oss en poäng från Örebro? Jag har mina svar klart för mig och det är inte ja på dessa frågor.
Det finns inte en spelare hos närkingarna som skulle platsa i den himmelsblå truppen. Vi har enligt många det bästa laget i Sverige, och det är så många miljoner investerade i MFF-truppen att jag inte kan räkna så långt. Vi har en blandning av gammalt och ungt, svenskt och utländskt. Vi har spelskickliga mittfältare, ytterbackar som vill anfalla, vi har Jonatan Johansson och Daniel Andersson, vi har tränat kortpassningar, långpassningar, snabba passningar; vi ska vara ett spelförande lag helt enkelt. Men när Yksel försvann från planen så försvann också allt det där. Man valde att backa tillbaka och hålla Sandqvist sällskap, och passningar inom laget var inte legio. Det höll på att ge tre poäng, men jag kan inte sluta fundera på meningen med det.
Det finns lag, med all respekt, som vi helt enkelt ska avfärda även en dålig dag. Även en dag med bara 10 spelare på planen. Ska vi vara ett allsvenskt topplag ska inte detta hindra oss från att vinna tämligen enkelt. Och där är inte Malmö FF. Om det beror på bristande förmåga eller brist på mod (självförtroende) vågar jag inte spekulera i. Men sett till namnen på våra spelare kontra våra motståndares så ska vi vinna en sådan här match, liksom i Trelleborg, med några mål.
Vad hände i söndags, och tyvärr i många andra matcher den här säsongen, med det snabba passningsspelet, överlägsenheten i spelet, den offensiva skickligheten, dödandet av en match?
Jag undrar: är vi inte bättre än så här? Förra året hade vi ett försvar som läckte, men ett anfall som lekte. I år är det det omvända. Finns förmågan att få ihop ett HELT lag? Tålamod, säger ni, och kanske har ni rätt. Men nu har snart en tredjedel av årets allsvenska spelats, och jag känner att pusselbitarna snart måste passa ihop. Jag vill se en hel match som den mot AIK oftare. Inte bara se intentioner.
Fast kanske är det bara en idiotisk dröm jag har att få se Malmö FF dominera en serie. Och inte behöva bita på naglarna i slutsekunderna mot motstånd som Örebro och GAIS.
**********
Som sagt, jag försvarar inte Yksels agerande i söndags på en endaste punkt, men om han nu är så sinnessjukt usel som en del vill göra gällande, så kan jag inte låta bli att fråga mig hur hans frånvaro kunde förändra matchbilden så radikalt. Om han nu ändå betyder nada på en fotbollsplan, alltså.
