Blackpool - Hartlepool
2 - 1

Dur och moll

Det såg bra ut i 60 minuter men sedan spårade det ur rejält och Elfsborg tog en fullt välförtjänt seger mot Blåvitt.

Blåvitt fortsatte med uppställningen som imponerat stort i de senaste omgångarna mot ÖSK och Gefle. Inget ont om dessa lag men det kändes som om det kanske skulle bli lite svårare att bjuda på samma skönspel i dag, borta mot Elfsborg.

Hemmalaget inledde också piggast och kom fram till några tidiga avslut. IFK såg dock säkra ut bakåt och backlinjen med Ragnar i spetsen fick en bra start på matchen. Det märktes tidigt att båda lagen ville hålla ihop lagdelarna och krympa ytorna. Alla spelare blev samlade på en rätt liten del av planens längd, särskilt på mittfältet blev det trångt med Elfsborgs fem man och våra fyra. För att inte tappa bollen direkt var det tvunget att hålla ett högt bolltempo och spela vidare direkt, så fort det blev för många bolltoucher var motståndarna där direkt. Det blev inte så många direkta farligheter för något av lagen men trots det var det ändå ett underhållande och snabbt spel.

Elfsborg försökte ofta i matchinledningen spela upp bollen direkt på Mattias Svensson för att passera trängseln i mitten och så skulle han skarva vidare till mittfältare som kom offensivt. IFK hade bra koll på den här taktiken och efterhand började hemmalaget mer och mer att använda planens hela bredd och involvera yttermittfältarna vilket gav bättre resultat. Efter ett snabbt anfall fick Holmén ett bra nickläge i den i 17:e spelminuten och bara minuten efter det hotade Daniel Alexandersson det blåvita målet efter en djupledsboll. Fortsatt agerade dock det blåvita försvaret säkert och Holmén blev satt under press och nickade utanför och i nästa situation följde Adam med över till vänsterssidan och täckte för den yngre Alexandersson.

Blåvitt hade inte skapat så många farligheter såhär långt in i matchen och de lägen man främst hade noterat var ett skott utanför av Berg och en halvfarlig nick av Ragnar. I den 25:e matchminuten smällde det istället till rejält, Hjalmar följer med upp i plan och slår ett högt inlägg mot straffområdesgränsen, Berg kommer löpande med bevakning men lyfter huvudet högre än Augustsson i nickduellen och nickar in ledningsmålet med en skön bollbana över Wiland. Bollen träffar något stag inne i målet och studsar snabbt ut och det tar en kvarts sekund innan vi på bortaläktaren på andra sidan arenan inser att det är mål och det verkliga jublet kan bryta ut.

Det håller dock på att fastna i halsen när Elfsborg bara ett par minuter senare får ett farligt frisparksläge strax utanför det blåvita straffområdet. Jon Jönsson får en bra träff som går just vid sidan av muren och dessutom träffar Holmén i ryggen vilket ändrar bolllbanan, Bengt kastar sig mot det vänstra krysset och lyckas få ut bollen till hörna med en mycket bra räddning. Den hörnan rensas undan lätt men det blir lite farligare på en ny Elfsborgs hörna några minuter senare. Då slår Ishizaki en lång boll mot högersidan av IFK:s straffområde där en elfsborgare ostört kan nicka vidare mot den vänstra stolpen där Martin Andersson kommer men ur snäv vinkel inte kan få sin nick på mål.

IFK lärde sig inte av den varningen och när Elfsborg får en ny hörna i den 38:e matchminuten kör de samma variant igen men denna gång med ett annat resultat, Ishizaki slår en lång boll, Jönsson nickar den inåt och centralt kommer Anders Svensson först till bollen och kan nicka in kvitteringen. Inget imponerande försvarsarbete av IFK där direkt och framförallt måste man vara med bättre på förstabollen och inte låta motståndaren få gå upp ensam och kunna måtta en nickpassning mot det centrala straffområdet.

Efter målet kommer Blåvitt tillbaka och innan halvleken är slut har ”Sella” haft en hyfsad chans men framförallt var Ragnar nära ett mål när han kommer perfekt till ”Alexs” hörna i den 44:e minuten men nicken sitter stenhårt i ribban.

Totalt sett en välspelad första halvlek där jag tycker att båda lagen bjuder på bra spel. Elfsborg blev bättre när de fick med kanterna mer i spelet medan IFK spelar bra centralt. Båda lagen bjuder på fint försvarsarbete även om IFK ser sårbara ut vid fasta situationer.

Om avslutningen på den första halvleken bjöd på lite öppnare spel än inledningen så är det en trend som förstärks ytterligare i den andra halvleken. Inledningsvis ser det ut att gynna IFK som spelar riktigt bra den första kvarten, man har dock lite svårt att komma till avslut men Berg är inte långt ifrån sitt andra mål för dagen när han efter en fin klackpassning från ”Sella” går på skott i den 49:e minuten. Bollen tar på en back och Wiland tvingas till en riktigt bra räddning nere vid sin vänstra stolpe.

Istället är det Anders Svensson som blir tvåmålsskytt i den 62:a matchminuten. Mattias Svensson, med ryggen mot mål tar emot ett inkast och lägger bollen bakåt till Anders Svensson som för kanske första gången i matchen får löpa ostört med bollen mot det blåvita målet, han måttar ett skott och får givetvis utmärkt träff. Bengt kastar sig men är inte nära att nå bollen som sitter lågt vid vänstra stolpen till. När man möter Elfsborg är det väl första punkten på dagordningen att inte låta Anders komma till sådana här lägen och nu visade han varför.

Efter målet ändrar sig matchbilden rätt radikalt, IFK tappar helt strukturen i sitt spel och Elfsborg får ny energi. Framförallt är det på mitten som IFK nu förlorar greppet, lagdelarna får allt större avstånd mellan sig och man bjuder på helt andra ytor än tidigare i matchen. Boråsarna kan bara tacka och ta emot och vore det inte för ett par utsökta räddningar från Bengt hade Elfsborg snabbt kunna sätta ett par mål till. Framförallt är det fritt fram för Ishizaki på sin kant och Hjalmar hade säkert inte tackat nej till lite bättre understöd från Eldins håll.

Istället kom det definitiva avgörandet först i den 79:e matchminuten och återigen var det på en hörna som Anders Svensson höll sig framme och kunde sätta sitt tredje mål för dagen. Vad IFK sysslade med vid det här tillfället var rätt svårt att förstå, Ishizaki slog en rätt låg, halvhård boll mot straffpunkten till och inte en IFKare är framme och ens stör Anders, riktigt dåligt.

Blåvitt ändrar en del i laget på slutet och lyfter in både Wallerstedt och Wernbloom i anfallet men matchen är avgjord och efter Elfsborgs tredje mål blir det mest en väntan på slutsignalen. IFK försöker visserligen anfalla men precisionen i det offensiva spelet hjälps inte direkt av att Wernbloom tycks ha bollrepellerande material i sina benskydd för tillfället.

Kontentan av det hela är att vi inte är framme än, stundtals spelar vi bra men när vi tappar spelet så kan det fortfarande svikta rätt rejält. Elfsborg gjorde en bra match i nittio minuter, vi gjorde en bra i sextio minuter. Boråsarna är starka och inte helt oväntat var det på mitten som det blev tungt till slut, när vi inte höll ihop laget och jobbade som en enhet så har Elfsborg tillrackligt bra spelare för att kunna utnyttja ytorna vi ger dem. När vi sedan också agerar tveksamt i försvarsarbetet på hörnor flera gånger om så blir det inget lyckligt slut.