I en trång hiss med Jocke Persson
Läs om Jörgen Pettersson gipsade hand, Daniel Andersson på kattjakt och snyggingen Jocke Persson.
Himmelrikets rookie Helen Johansson minns.
Trots att det gått många år, minns jag det som igår. Året var 1995. På den tiden bodde jag i ett av höghusen som ligger intill Malmö Stadion. Tidigare på dagen hade jag varit och sett den avslutande matchen i årets allsvenska mellan Malmö FF och Örgryte. Matchen slutade 1-1 och Malmö hamnade detta år på en medioker 4:e plats. I samband med matchen avtackades Jörgen Pettersson för sina insatser i den ljusblå tröjan. Jörgen som nu skulle flytta till Tyskland och prova på proffslivet i Borussia Mönchengladbach.
I min lägenhet på 9:e våningen satt jag och väntade på att TV-sporten skulle börja, när det ringde på dörren. Utanför stod blivande Tysklandsproffset, tillika min dåvarande granne, Jörgen Pettersson. Med sig hade han sina lagkamrater, mittfältaren Joakim Persson och blott 18-årige Daniel Andersson. Jörgen frågade om jag kunde skjutsa dem till sjukhuset eftersom de ej lyckats få tag i en taxi. Jörgen skulle ta en del prover inför sitt proffsäventyr.
Så vad svarar man när ens fotbollsidoler står utanför dörren och ber om skjuts?
Man får behärska sig för att inte bli alltför glad och börja studsa omkring och svaret blev naturligtvis JA!
När dörren stod på glänt passade min katt på att smita ut i trappan. Med 16 trappor är jag tacksam för att Daniel, då precis som nu, visade stor offervilja, ansvar och löpvillighet, när han sprang efter och lyckades jaga in katten.
I huset vi bodde i fanns två hissar. Vi hamnade i den som var lite mindre. Fyra personer i denna hiss gjorde att man stod väldigt tätt. Något jag inte hade ett dugg emot! Här stod man i en trång hiss med blivande proffset och landslagsmannen Jörgen Pettersson, Roy Anderssons son/Patrik Anderssons bror – Daniel Andersson som spåddes en lysande karriär och inte minst min stora favorit Joakim ”Jocke” Persson. ”Jocke”, som inte bara var en lysande fotbollsspelare, han var också himla snygg och väckte starka känslor inom mig. Behöver jag säga att jag hoppades på att hissen skulle stanna?
Jag skjutsade killarna till akutintaget på Malmös Allmänna sjukhus, som det hette på den tiden. Där hade resten av MFF-spelarna slutit upp – i gänget från den tiden ingick bl a Robert Prytz, Jens Fjellström, Anders Andersson, Jonnie Fedel och Mattias Thylander (!). Jörgen som trott att han skulle ta diverse prover inför Tysklandsresan vart lurad. Istället gipsades en bägare fast på Jörgens hand. I denna var det tänkt att Jörgen skulle inta diverse alkoholhaltiga drycker under kvällen då MFF-spelarna skulle fira av Jörgen inför hans proffsäventyr.
Åren har passerat sedan dess. Jag har ingen aning om spelarna kommer ihåg denna händelse som för mig blev ett minne för livet.
Alla tre har lämnat Malmö FF för att göra proffskarriär utomlands – och alla tre har nu återvänt till Skåne igen. I torsdagens cupmatch på Landskrona IP möts de tre vännerna igen. I Malmö FF återfinns Daniel Andersson. Daniel återvände till Skåne 2004 efter sin proffskarriär i Italien. I Italien spelade han i tur och ordning i följande klubbar mellan åren 1998-2004: Bari, Venezia, Palermo, Chievo och Ancona. Att Daniel är en av Malmös mest värdefulla spelare behöver jag väl knappast nämna.
Samma år, 2004, återvände även Jörgen Pettersson till Skåne. Det ryktades att han ville till Malmö FF men att klubbens intresse för Jörgen var svalt. Istället valde Jörgen att spela för Landskrona Bois. Här har han med sin rutin och briljanta teknik utvecklats till en av lagets absolut viktigaste spelare. Jörgen är även lagkapten i Landskrona. Under sina år som proffs utomlands spelade Jörgen i, förutom redan nämnda Borussia Mönchengladbach, Kaiserslautern och FC Köpenhamn.
Efter en lång och brokig proffskarriär, som inleddes i italienska Atalanta 1996 återvände så även Joakim Persson till Skåne inför denna säsong. Även ”Jocke” hamnade i Landskrona. Detta blev hans tredje svenska klubb på elitnivå. Efter att ha blivit bänkad i Atalanta under sin andra säsong valde han nämligen att återvända till Sverige redan 1998. Då valde han, till många MFF-supportrars förtret, att spela för IFK Göteborg. I Göteborg stannade Joakim bara i två säsonger innan han år 2000 försvann utomlands igen. Mellan år 2000-2006 spelade Persson i tur och ordning i Esbjerg (Danmark), Hansa Rostock (Tyskland) och Staebeck (Norge). I upptakten av denna säsong har Joakim Persson varit skadedrabbad och hans medverkan mot Malmö FF är högst osäker. En frisk ”Jocke” är med sin rutin och speluppfattning en stor tillgång i Landskrona Bois försvarslinje.
En fjärde spelare som var med redan 1995 är Anders Andersson. Hans proffskarriär inleddes i England och Blackburn 1997. Därefter har Anders även spelat i danska Ålborg samt i Benfica och Belenenses (båda Portugal) innan han återvände till Malmö FF i juli 2005.
Anders har under säsongsinledningen gjort stor succé i sin nya roll som mittback i MFF.
DÅ var Jocke min stora favorit! Och han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Detta är något som jag många gånger häcklats för med tanke på att han i Malmöled anses vara en stor svikare. Detta eftersom han vid sin återkomst till Sverige 1998, valde en av Malmös främsta konkurrenter - IFK Göteborg. För mig är det dock omöjligt att ena dagen heja på och hylla spelare i den ljusblå tröjan, för att vid senare tillfälle skrika glåpord efter dem.
Idag spelar dock ”Jocke” och Jörgen i ”fel lag. Och om det ska svingas någon bägare av Jörgen efter matchen mellan Landskrona och Malmö FF hoppas jag att den får fyllas med gravöl efter en dyster cupförlust. Jag hejar nämligen otvivelaktigt på Malmö FF och på de spelare som visade klubbkänsla när de återvände till Sverige. Klubbkänsla i dagens penga-styrda fotboll är något unikt och blir mer och mer ovanligt i en fotbollsvärld där spelarna byter klubbar som andra byter kalsonger. Därför värdesätter jag spelare som Daniel och Anders Andersson enormt mycket! Och om kapten Daniel visar prov på samma uppoffrande slit och löpvillighet som han gjorde när han jagade min katt där i trappan för snart 12 år sedan så är jag övertygad om att han kommer att visa sina mannar vägen mot en cupseger i mötet med de gamla vännerna på Landskrona IP…
