Hellre dödande effektivitet än stort bollinehav!
Fotboll handlar om att göra mål. Vad spelar det för roll om man har bollinnehavet i matcher, utan att kunna sätta sina målchanser? Hjälpte det att Assyriska i princip hade spel mot ett mål i matcherna mot Bunkeflo i kvalet? När Bunkeflo ändå bara behövde 1-2 målchanser som man utnyttjade effektivt?
Spelade det någon roll att Syrianska pressade Qviding i kvalmatchen t ex när man ändå bjöd på några ordentliga tabbar i försvaret som avgjorde matchens utgång?
Det är ju knappast några dagstidningar som idag har rubrikerna: ”Assyriska hade mest bollinnehav i derbyt” utan snarare läser vi tidningsrubriker där liknande rubriker som denna lyder:
Syrianska tog hem festligt derby
Derbyfest när Syrianska vann
Publikrekord - och Syrianska skrällde!
Dinko – Syrianskas store hjälte
Syrianska vann Södertäljederby
Syrianska – bäst i Södertälje
Det är utgången som räknas i matcherna och jag tror det knappast var någon tröst för AFF-supportrarna att dem hade bollinnehav när man ändå besviket och uppgivet lämnade arenan tidigt efter matchen. Man samlades knappast i någon närliggande lokal och firade att man hade stort bollinnehav mot lokalkonkurrenten.
Syrianska satte sina chanser och var värdiga vinnare. Assyriskas taktik med tjongbollar på anfallarna passade vårt försvar alldeles utmärkt och när väl målchanserna dök upp stod Alexander Valentini för makalösa räddningar.
Men å andra sidan kan jag förstå att vissa har svårt med att kunna ta en sådan förlust. Inför matchen gick man ju ut med självsäkra kommentarer i Zelge-tv och andra hemsidor som skriver för AFF om att segern skulle bli förkrossande och att lillebror Syrianska inte skulle ha någon som helst chans mot serieledarna Assyriska inlett serien starkt. Vi som befann oss på plats såg ett krigande Syrianska som gav allt jämfört med dem tidigare matcherna och det ledde till en härlig derbyseger som fortfarande firas i Södertälje.
Vi kom, vi segrade och lyckliga åkte vi hem! Men nu gäller det att fokusera framåt mot nästa match mot Vasalund, för den matchen beyder oerhört mycket.
Stort grattis till storebror Syrianska FC!
Skrivet kring derbymatchen och slaget om Södertälje:
Johan Esk (Dagens nyheter)
För Assyriska skulle kvällen bara vara ett snabbt stopp på vägen uppåt. Istället åkte klubben på en ny smäll. Lillebror slog till.
Sophie Gill, Svenska Dagbladet
Vid Syrianskas ingång på den norra kortsidan går några tjejer, klädda i lagets färger från topp till tå. De rödgula flaggorna svajar i deras händer.
– Vi är syrianer så det är klart vi håller på Syrianska. Det här är det bästa som finns, det går inte att förklara känslan, säger dem.
Peter Wennman, Aftonbladet
Utanför mitt fönster mot Nygatan i Södertälje råder ett komplett vansinne när jag skriver detta, jag har inte hört så många tutande bilar sen jag väntade en halv sekund för länge vid grönt ljus i Milanos rusningstrafik. Det är tjut och tut, firande, glädje, ett slags rullande party, och flaggorna det viftas med är gula och röda, Syrianskas färger.
Matchen dominerades av Assyriska, men kungarna på plan fanns hos motståndarna: målvakten Alexander Valentini med grymma reflexräddningar på slutet, och den långe Dinko Felic som ser ut som Peter Crouchs äldre bror och bars på guldstol framför Syrianskas saliga fans efteråt.
Felix Rimfrost:
”Syrianska vann stämningen på läktarna och kämpade för varandra på planen”.
Svenska fotbollsförbundet:
Spelmässigt var det en helt jämn historia och den borde nog slutat oavgjort. Men fotbollen är sällan logisk.
Johan Orrenius, Kvällsposten:
Syrianskas effektivitet är mördande, Dinko Felic blir med ett mål och en assist matchens hjälte.
