Gästkrönika: Spel på konstgräs – bu eller bä?

Gästkrönika: Spel på konstgräs – bu eller bä?

Årets serie hade knappt blåsts igång innan Syrianskas kiropraktor Jimmy Daoud ånyo tapetserade upp rehabiliteringsprogrammet i omklädningsrummet. Ett tag var det fler spelarna i rehab än de som faktiskt medverkade på träning. Sällan har Syrianska konstaterat så många skador sedan flytten till den nya arenan blev ett faktum.

Skadeeländet har satt djupa sår i uppbyggnadsfasen. Vi har flitigt fått erfara spelare, som avlagt större del av försäsongen till rehab, inledningsvis haft det svårt att komma igång. Många spelare, i synnerhet nyckelspelare, har inte kommit upp i normal standard och det känns bittert att ideligen behöva vittna om nya skador. Inför derbyt mot AFF var några spelare tvungna att spela halvskadade medan andra precis hade återvänt från rehab och det syntes på långa vägar vilka som saknade matchtempot i sig. Att tejpa hårt och bita ihop håller bara en match - möjligen två - men inte i längden.

Frågan som fått dosen av Alvedon att markant öka i ena hälften av Södertälje är huruvida det är konstgräset som utgör boven i dramat eller om Syrianska helt enkelt tränat fel? Den senare tror inte jag på då ledarstaben varit en del av Syrianska sedan många år tillbaka och äger god kännedom om att planera och sjösätta en uppbyggnadsfas. Riktigheten i den förra känns då mera sanningsenlig. Det finns dock inget som påvisar att det föreligger ett vetenskapligt samband mellan konstgräs och skador, men problematiken med skador har märkligt nog eskalerat sedan flytten till arenan blev ett faktum.

En studie som gjorts i Idrottshögskolan i Göteborg visar bl.a. att spel på konstgräs ökar till större stressrespons samt att många spelare upplever ökad muskelspänning och värk i ryggen, knäna, ljumskar och fotlederna dagen efter en match. Muskelspänning leder till uttröttning, minskad rörlighet, koordinationssvårigheter och muskelineffektivitet. Studien visar att spelarna vid frekventa byten av underlag tvingas byta strategi och har svårt att använda sig av sin anticipation som inte stämmer överens med verkligheten. Den adekvata rörelsen i kroppen och spelet på konstgräs skiljer sig markant mot vanligt naturgräs och det sätter sin effekt på spelets beskaffenhet.

Det frekventa bytet av underlag kan vara en förklaring till alla de skador som Syrianska har haft. Efter en lång försäsong med samtliga träningsmatcher på konstgräs blev det en rejäl omställning till träning på naturgräs på träningslägret i Turkiet. Att planerna där dessutom var hårda i konsistensen var det bara en tidsfråga innan någon skulle gå sönder vilket också blev fallet. Så nära inpå seriestarten satte skadorna käppen i hjulet att etablera en startelva och spelidé.

Spelarna är vana vid ett visst spelmönster på konstgräs och anpassat kroppens rörelsemönster därefter. Spelets karaktär tar vid naturgräs därmed ordentligt med stryk och inte blir det lättare att dessutom tampas med de leråkrar som förekommer i vår serie. Redan i den andra omgången borta mot Västerås gick exempelvis Ivan, Michel och Sezgin sönder. Hur många av Er som följt Syrianska i år har känt igen laget eller njutit av det spel som bjudits på naturgräs?

Apropå leråkrar, förbundet borde införa hårdare restriktioner på fotbollsplaners kvalité och kondition. Vissa lags leråkrar är i ett så dålig skick att de lika gärna går att likna uppsynen av en rugbyplan efter ett rugbypass. Om det är medvetet eller inte låter jag vara osagt. Men spelare ska inte behöva springa sig sönder eller utvinna yrsel av alla upp och nedförsbackar.


Hanna Barsuryoyo2007-06-01 11:51:00

Fler artiklar om Syrianska FC