Boom-boom, Swop-Swop och Wilton
Lösryckta tankar om derbyt som gått, försäljningar till gamle Vlads hemtrakter samt funderingar kring spelarbyten och forwardspositioner. Allting framkastat av en person med diplomerat dåligt minne.
Wiltons position i andra derbyhalvleken har bland annat avhandlats i senaste Matchpuls. Min frågeställning blir dock en annan. Har han tagit några djupleds- eller v-löpning som forward i år? Minns ingen. Jag har å andra sidan ett diplomerat dåligt minne. När Wilton är forward består hans spel ofta av att stå eller möta bollförare felvänd utanför straffområdet och peka på sina fötter. Det är vår offensivt individuellt mest skickliga spelare, absolut, men om han ska bedömas efter sin kapacitet har han, faktiskt, inte särskilt ofta levererat ett bra forwardspel i år. Oavsett vem han spelat med på topp så har de utan undantag fört en ganska anonym tillvaro. Om inte forwards växlar mellan mottagning och djupledslöpningar blir det enklare för försvaret att hantera dem. Det var en av anledningarna till att inledningen i derbyt blev så bra, för då gjorde Mendes och Wilton just precis det.
I min (lilla) värld vill jag se honom vara rörligare i sitt spel, som det är nu söker han nästan undantagslöst läge att vända upp och komma rättvänd centralt. Den ytan stängs ofta naturligt av en defensiv mittfältare och mittbackar. Nu vet ju inte jag om det är exakt precis såhär som Norling vill se Wilton spela, så felet (om det är något fel) är kanske inbyggt i spelsättet. Men för mig är en boll levererad till rättvänd Wilton i straffområdet lika med målchans. Med betoning på mål.
Dock. Som mittfältare får han fler möjligheter att rycka sig fram centralt vilket gör att vi kan få fler spelare som kommer rättvända med fart.
Samtidigt. Att spela honom på mittfältet blir ett Moment 22 eftersom vi i derbyt inte hade någon tillräckligt vass avslutare tillgänglig när vi väl lyckas få fram bollen till straffområdet. Det är sådana här avvägningar och beslut tränare ska göra och fatta. Och det finns inga facit och inga skyddsnät. Det går inte ens att googla.
***
Att Juan RÅhmán-Riquelme-Persson fick stiga av i halvtid har upprört eller iallafall förundrat flera betraktare. Min gissning är att man bedömde att bensintanken var nästan tom. Och nej, det har inget att göra med bristfällig fysträning. Den energinivån Robert inledde matchen på är helt enkelt inte möjlig att hålla, absolut inte mentalt. Mannen som varit AIK i hela sitt korta liv fick nu chansen från start på ett fullsatt Råsunda mot ärkefienden Djurgården och gav precis allt från första sekund. Han hade defintivt en stor del i Gnagets underbara spel och fick sånär sånär kröna det med en mörsare i krysset.
Nu blev det istället på krysset och jag tyckte man kunde se hur den mentala anspänningen började ta betalt ju längre halvleken led. Han föll framåt, ur sin position, han orkade inte vända upp och jobba hem, han missbedömde hur länge han kunde hålla i bollen. Det är sånt som är så oerhört värdefullt att lära sig. Att hushålla med sina krafter. Att veta exakt hur mycket tid man har, även när mental mjölksyra rinner ur öronen samt att ”känna” när man ska gå all-out i en chansbrytning och när man ska avvakta.
***
Att AIK inleder ett derby med två egna produkter som inte fyllt tjugo gläder mig på ett plan dit matchresultat och andra världsliga ting inte når. Det är en stor känsla.
***
Det finns flera aspekter med försäljningen av Niklas Sandberg. Vi börjar med negget. Det är en riktigt bra mittback som lämnar oss. Det är en spelare som vet vad det betyder att spela i och för AIK – som varit med oss såväl ner som upp. Om vi ser saken positivt kan man se det såhär: En lika bra mittback som Sandberg är inte på något sätt omöjlig att finna. Kanske någon ännu hungrigare? Om vi ansåg oss ha ett överflöd av försvarare (Per Karlsson ska vi inte glömma) torde Sandberg vara en av de mest med förtjänst säljbara, med tid kvar på kontraktet. Jag tillhör lägret som ser Arnefjord som en stabil, bra mittback som definitivt VILL ha speltid i AIK. Rönning är det svårt att bedöma än så länge. Har dock gillat det jag sett.
***
Rumänien alltså rankade sjua i Europa efter senaste säsongens internationella cupspel. Före bl a Holland. The times they are a-changin. Eller så är de inte det. Steua Bukarest vann Europacupen redan i mitten på åttiotalet.
***
Nicklas Carlsson är en överjävligt bra markerings- och man-manspelare. Vill bara påminna om att det är bra om man är det, som mittback. Han har inte sviktat i år utan levererat det han kan och det han ska. Jag saknar förståelse för negget. Även han var nära att näta på sin egna patenterade hörnvariant. Kanske är det symptomatiskt för årets säsong hittills jämfört med tidigare att den nicken inte gick in under ribban. Kollegan Sandberg fick i sin sista (?) match för Gnaget även han chansen att näta men missade mål från fyra meter ut.
***
Robert Åhman-Persson och Pierre Bengtsson. Känslan man får är att den store Tommy Söderberg än en gång kommer att få använda uttrycket Boom-Boom, Swop-Swop inom en inte alltför avlägsen framtid.