Gästkrönika: No more Money - vad gör vi då? Kämpa AIK!
Dagens sista krönika i ämnet Richard Moneys avhopp är signerad "Mary Poppins".
"Han har blivit vresig och fåordig. Han mot dom, en kamp man inte kan vinna. Kanske ett tecken på hans orutin som huvudansvarig tränare för en större klubb, vem vet?"
Richard Money kom som den engelske vite riddaren, "Räddaren i Nöden", "King Richard" i vakuumet som hade uppstått efter det att en omotiverad och pensions-sugen Dusan Uhrin ville hem till Tjeckien igen. Olustigt nog är Richard Money den femte tränaren på rad som säger upp sig i AIK under 2000-talet. Olle Nordin fick förvisso mer eller mindre "sparken" efter konvalescensen från sitt sammanbrott och sjukskrivning. Men Olle bad ju även han om att få permission från AIK-jobbet på grund av stress. Stuart Baxter kastade också in handduken efter förlorad maktkamp internt och bristande motivation. Skrämmande utveckling och verklighet för AIK bara det egentligen.
Richard Money fick lovord från bland annat Rolle Nilsson, Magnus Hedman och Tobbe Antonelius som en entusiastisk och schysst tränare. Och jag tror absolut att Richard är en schysst kille. En pådrivare och motivator, en kille med anglo-saxiskt passionerat fighter-hjärta och massor av entusiasm.
Vi Gnagare slukade allt i början, för Money kunde ju dessutom snacka med media. Han hade lätt för att uttrycka sig, var charmerande och sparade inte på visionerna. Han byggde upp en "vi mot dom" team-spirit a la "it's us against the World". Han visste hur han skulle lyfta fansens nedstämdhet från föregående år. Aptiten på återvunnen heder och nya medaljer gjorde att de flesta av oss slukade allt som Money och Peter Kisfaludy hade att säga om det "nya" AIK. Varningens pekfinger höjdes efter förlust-derbyt mot Bajen i fjol, när Money vreste i media om hur viktigt det var att bygga ett "nytt" AIK, och att flera spelare därför skulle förlora jobbet. Kanske fanns ett spår av hans uppgivenhet redan här?
När Peter Kisfaludy gick ut i media och berättade om hur man skisserade på en spelidé för det "nya" AIK tillsammans med Leif Carlsson så undrar man varför Money inte var omnämnd? Den nya strategin skulle presenteras för Styrelsen först till hösten. Varför nämndes inte Money heller i det sammanhanget? Är Peter Kisfaludy mer ägnad som spelstrateg än huvudtränaren? Hur demotiverande kan det inte ha varit för Money att inse klubbens önskan att smida strategiska planer utan honom? Märkligt.
Tyvärr smolkades också AIK-bägaren ytterligare av ett mystiskt "läckage" från DN om klubbens urholkade ekonomi och "det svarta hålet". Stort pådrag och brandsläckningsarbete, men media-strategiskt sett ett tveksamt bemötande av Sanny Åslund. Dock, med lite företagsekonomisk teknik och finjusterande i kolumnerna (och kanske med misstänkt hjälp utifrån) så var AIK ute ur knipan. Enligt Sanny. Detta lättvindiga rapporterande har dock inte köpts på alla håll, och flera ekonomer har granskat AIKs ekonomi och funnit att den fortfarande är mer än bräcklig. Vi MÅSTE ha framgång - det vet alla. Sanny vet det. Fansen kräver det. Richard Money kände nog trycket mer än någonsin, men klubben hade inte råd till några spännande nyförvärv att komplettera det "nya" AIK med.
Trots det så startar AIKs säsong (som vanligt) med sedvanligt stora förväntningar, nästan 10.000 säsongskort säljs. Inte dåligt när man är nederlagstippade i media (mittenplacering), men som vanligt upphaussade på GF och AIK.se. Nu skulle vi minsann visa omvärlden - det "nya" AIK mot resten. Siktet från klubbledning är tryggt inställt på sämst en 4-plats och Royal League.
Det dåliga spelet i premiärmatchen, den knappa och lite övertygande vinsten mot Giffarna från Sundsvall, kan inte ha gett Money arbetsro. Troligen förbereder han försvarstalet redan nu - kanske intuitivt eftersom han egentligen aldrig trodde på 4-3-3 trots allt. Många, inklusive spelare och Richard, är besvikna. Var detta det "nya" AIK? Tvivlen ger sig till känna, både i laget, i media och bland fansen.
Efter den eftertryckliga derbyförlusten mot Djurgården verkar Richard vara dränerad för all energi, han inser kanske att tiden har hunnit i kapp honom, att han inte har mer att ge. Han känner sig missförstådd, ville nog helst spela en rak 4-4-2 och kötta och kämpa på traditionellt brittiskt manér som i de lägre divisionerna han är van vid. Som i Scunthorpe. Som i Coventry.
Att just massmedia kritiserar honom är dock inte lite underligt. Pressen hade ju dömt ut AIK innan säsongen - ändå är det de som piskar upp stämningen, troligen för att AIK säljer lösnummer. Varför skriver man annars en ointressant artikel om en AIK-tränare på en helt vanlig krogmiddag 36 timmar innan en match? Därför att den tidigare så charmiga och vältalande Richard Money har gjort sig ovän med pressen. Han har blivit vresig och fåordig. Han mot dom, en kamp man inte kan vinna. Kanske ett tecken på hans orutin som huvudansvarig tränare för en större klubb, vem vet?
Vi det här laget kunde inte en utskåpning och målkavalkad mot nykomlingen Trelleborg komma lägligare, även om Money sedan tidigare insett och varnat för att motståndarlaget i omgång 3 är duktigt. Det rör inte mången AIKare i ryggen. Kraven från läktarna och ledningen stiger - AIK skall krossa Trelleborg.
Men det blir ytterligare en dålig match av AIK, utan mål, märkliga positions-byten och ytterligare förlorade poäng. Money uppträder surt och fåordigt efteråt. AIK har bevisligen Sveriges mest engagerade publik, och är Sveriges största klubb. Man tänker på hur mycket en missad chans kan betyda, där i fotbollens värld man hela tiden balanserar en hårsmån mellan himmel och helvete. Skillnaden mellan fansens dyrkan eller förtvivlan. Det vet Richard Money. Det är därför han också till slut drar sig ur. Han kunde inte leverera, och tar med detta sitt ansvar.
Om det är av lättnad för att slippa AIK, om det är för att han äntligen har släppt oket runt sin hals, vet man inte. Men Richard Money möter upp på presskonferensen på ett hedersvärt sätt. Rakryggat står han upp och hyllar fans och klubb på ett värdigt engelskt gentlemanna-manér. Snyggt, Richard. Thank you. Innerst inne önskar man att han hade haft det taktiska sinnet, för en sak är säker när det gäller Richard Money, han är mycket lätt att tycka om.
Nu står AIK inför en ny vår och match mot Örgryte redan på torsdag. Spelartruppen har förvisso blivit tagna på sängen. Förhoppningsvis har de så pass mycket förståelse för sitt ansvar uppe i det hela att vi redan på torsdag får se en helt annan inställning än den som skönjats hittills. Med Patrik Englund och Nebosja Novakovic vid AIK-rodret kan vi kanske hoppas på att möjligheten fortfarande finns att nå det hägrande målet redan denna säsongen?
För sådana är vi AIKare - obotliga optimister, om än kravstora sådana. Pallar våra gamla hjältar för trycket? Jag tror det. Kom igen Gnaget!
