Krönika: Värdet av att ha profiler
Den förra löjliga säsongen bjöd på gedigna värvningar och de som kom in har presterat väl efter förväntningarna. Djurgården ligger med i tabelltoppen men ännu falnar glorian kring vad som en gång var ”Sveriges ledande klubb”. Forum1891:s skribent Sebastian Björk tror att vägen tillbaka går lika mycket utanför planen som på den.
Den allsvenska säsongen har hittills varit en berg- och dalbana för alla med blårandiga hjärtan. Fullständigt fenomenala segrar (Helsingborg, Halmstad och AIK) har varvats med bittra förluster (BP och GAIS) och spelet har hela tiden varvats i samma takt som resultaten. Men låt oss, för en gångs skull, låta bli att prata om varvandet av resultat och istället prata om resultat av värvandet.
Försäsongen var ur djurgårdsperspektiv en ganska lugn tid. Förutom egna produkter och återvändande lån värvades blott tre spelare och av dessa är det bara den sist inkomna, Jan Tauer, som ännu kan sägas ha spelat sig in i startelvan. Mikael Dahlberg har visserligen fått en del chanser och gjort det mycket bra, men än så länge måste man påstå att Mattias Jonson och Jones Kusi-Asare ligger närmare till i jakten på de två anfallspositionerna i startelvan (om nu inte Daniel Sjölund slagit lagt beslag på någon).
Har värvningarna då varit misslyckade? Nej, jag tycker inte man kan påstå det. Alla som kommit in har levt upp till de förväntningar man kan hålla och både Dahlberg som Kebba Ceesay kommer vara viktiga i Djurgården i många år framöver. Trots detta kan man dock inte sticka under stol med att Djurgårdens position som Sveriges ledande klubb var utmanad redan innan säsongen och att den fortfarande är minst lika utmanad. Trots att laget är bra med i toppen och trots att man inte förlorat mot någon av de på förhand uttalade guldkonkurrenter man mött varvar pressen krisrubriker med hyllningsartiklar på samma sätt som Johan Arneng varvat felpass med assister. Detta tror jag beror på Djurgårdens avsaknad av en riktig galjonsfigur.
Det är därför jag blir lite glad inombords när jag läser sammanställningen av rykten här på Forum1891. Antingen är det unga, lovande och lånsiktiga spelare som nämns eller så är det den kategori av äldre rutinerade spelare som hör hemma i kategorin ”profilvärvningar”. Får Djurgården tillbaka Tobias Hysén till exempel får man inte bara en bra spelare. Man gör även klart att de stora spelarna vill spela i Djurgården, man vinner en viktig dragkamp med IFK Göteborg, och det tror jag kan bli nästan lika viktigt som det som händer på planen i år. Min förhoppning är att vi efter året ska kunna stå raka i ryggen och säga att ”ja, Djurgården är tillbaka i toppen”. Och det behöver inte bara ske med hjälp av hörnvarianter, nya spelsystem eller målskytte. Det kan lika gärna ske vid förhandlingsborden, och där litar jag helt på Bosse och Bosse.
Slutligen: Jag skrev i en krönika att Andreas Johansson inte skulle vara lyftet Djurgården letar efter. Nu vill jag bara säga att jag ändå, självklart, önskar honom tillbaka. Om inte annat så är han den främsta tillgängliga garanten för det jag ovan varit inne på (slagen bara av Källström eller Elmander). Förresten har jag mer än gärna fel om det där med lyftet.
