Det finns ostbågar och så finns det. . .
Ännu en utmärkelse tänkte jag dela ut då det är så poppis nuförtiden.
Jag satt i bilens förarsäte en dag i höstas när jag och sambon varit nere på det köpcentra som heter Valen. Valen är ett stort betongkomplex i bästa miljonbyggstil och ingen brukar vara gladare än jag när det lämnats bakom mig. På vägen hem kör vi förbi det i förhållandet otroligt vackra badhuset i Trelleborg och tanken slår mig. Jag vänder mig till sambon och säger "vi borde gå dit en dag och bada". Rösten som svarar antar en ton av permafrost och rysk tundra samtidigt som den förklarar att hon inte kan det just nu.
Resonemanget förs vidare ända tills hon snabbt replikerar att det inte är så att hon har något mot vatten. Hon har heller inget emot att simma det kan hon. Problemet ligger som vanligt i utstyrseln och det är väl här kvinnors problem för det mesta ligger. Hon påstod att den förkrympta baddräkt hon ägde fick henne att se ut som en ostbåge. Skrattande för mig själv över den ryggbockade varelse hon då skulle likna har jag burit det uttrycket med mig.
Jag har länge velat inkorporera detta i mitt liv på något sätt och med risk för att bli avrättad av de svart-vita från Landskrona kommer det här. Vinnare av utmärkelsen årets ostbåge blir härmed den hemvända Jörgen Petterson. Det finns vissa spelare som går rakryggade och ser ut som en rund miljon när de går in på plan. Sedan finns det, just det "ostbågar" till spelare.
Innan alla nu börjar slakta mig på diverse forum här runt omkring skall jag förklara vissa saker. Jag gillar chips och jordnötter mycket mer än ostbågar. Medan de förstnämnda är antingen runda och hårda eller snyggt vågade är de gula bågarna en helt annan sak. Det luktar illa redan när man öppnar påsen och sedan är det bara nerförsbacke hela vägen. Proppar man in ett antal i munnen blir det mycket snabbt en lös degig massa man gör klokt i att antingen svälja snabbt eller spotta ut.
När Jörgen kom fram i Malmö för numera så många år sedan att jag knappt kan räkna det var han definitivt ingen ostbåge. Han var som en snyggt formad chipsflinga. Snabb, krispig och smakade mer, desto mer man såg desto mer ville man ha. Hans tekniska kvalitéer översteg vida de flesta andra i ett annars ganska trögt MFF. Det var inte frågan om han skulle bli proffs utan mer när och när han väl lämnade fanns det ett hopp om utveckling i en lite hårdare och snabbare miljö än den annars så bördiga skånska myllan.
Jag tappade för ett antal år kontakten med Jörgen och hans fotbollsspel. Det var bara Sydsvenska Dagbladet och diverse tabeller som gjorde mig uppmärksam på hans existens under ett antal år. Lyckligtvis eller hur det skulle visa sig dök han sedan upp igen. Nu dock på ett för mig mer behagligt avstånd till Skåne nämligen i FC Köpenhamn. Här såg jag honom i ett antal matcher under Backes ledning och det var ingen vacker syn. Allt det som var bra med Jörgen innan såg numera bara ängsligt, slött och stukat ut. Det var ingen tvekan i mina ögon att Backe och ledningen var mycket irriterade på Jörgen och att han mentalt inte var på rätt nivå.
Tyvärr har jag inte sett Jörgen mer än en gång i år men mitt omdöme står fast och jag undrar om Janne kan få fart på honom. Han har aldrig varit en rakryggad ledare för ett lag och det känns lite orättvist att tvinga på honom denna roll. Ledare ser inte ut som ostbågar de ser mer ut som fyrtorn oavsett om de bara är 160 cm långa.
Problemet för de flesta lag brukar vara att det ibland är lättare att hitta just ostbågar istället för fyrtorn men vissa lyckas bättre än andra. Malmös Patrik Andersson är ett lysande exempel på ett fyrtorn och det är inte en talang man kan förvärva. Viljan att vara ett fyrtorn sitter i ryggmärgen och är inget man kan skaffa sig under tidens gång fullt ut.
Tyvärr får jag på söndag inte se Jörgen ge mig svar på tal då han uppenbarligen är skadad. En bristning i låret förhindrar honom från spel i derbyt mot TFF och jag kommer att sakna honom. Inte för att han är en ostbåge utan för att han kanske i Landskrona hittar det han saknat under ett antal år. Jag tror att orden måste vara glädje, harmoni och vilja för utan dessa blir Jörgen inget annat än en ostbåge och Landskrona tyvärr ännu ett felköp rikare i en lång lista som vi helst glömmer oavsett vilka vi håller på.
