Tony Ernst på träning dagen innan
Prahl har ställt upp hela det västlösa, tänkta a-laget i försvarsposition inför motståndarhörna. De med gula västar hittar sina offensiva IFK Göteborgs-platser. Prahl tar tag i Darko, ställer honom vid bortre stolpen och säger: "Här står Rosenkvist. Han ser inte mycket ut för världen, men han gör mål". Det ser ut som att det blir Höiland som ska bevaka Rosenkvist vid hörnorna.
Dagens träning, den sista innan morgondagens match, går på halvfart. Först är det den klassiska fyrkanten där två spelare försöker ta bollen från sex sju andra och där samtliga ska hålla sig inom en fyrkant på cirka tio gånger tio meter. Bra intensitet, visst, men den ende som är riktigt på hugget är Grahn. Han räknar varje passning högt som hans lag slår på sin märkliga dialekt. Det är viktigt för honom; det märker man. Han har ett rättvisepatos som ett sexårigt barn.
Sen är det ett gäng trista övningar innan tvåmålsspelet tar vid. Då passar man på att titta på övriga besökande. Mycket folk. Mycket press; teve och tidningar. Jens Fjellström står och ser elegant ut. Någon intill berättar att de andra nu börjat kalla Grahn för Pac-Man. Varför? Han käkar ju alla. Och en snubbe som är otäckt lik Claudio Ranieri smyger omkring i närheten. Det visar sig sedan att det är Jon-Inges far.
Tvåmålsspelet ser halvslött ut. A-laget består av Asper - Björnligan - Elanga, Jon, Afonso, Grahn, Höiland - Skoog, Iggy. B-laget matchar Moberg - Holgersson, Thommie Persson, Guiomar Nilsson - Safari, Jocke Nilsson, Barlay, Tomas Olsson, Reginaldo - Yngvesson, Darko. Ingen gör mål. Några sekvenser etsar sig dock fast. Igor ser ruskigt pigg. Där finns ett par moment när han rycker förbi sin back och det ser ut som att han liksom flyter ovanpå gräset. Än så länge får man ju ge generalen rätt när det gäller bytet Igor/Jörgen P. Annat: Jon Inge ser nästan oförskämt fräsch ut. Han kan, verkar det som, nästan som han behagar promenera rakt igenom sina motståndare. Och så tycker jag att Daniel visar härligt okokta tendenser. Målet han gjorde mot Elfsborg har säkerligen stärkt honom; jag tror att han är på väg mot förrförra årets form.
Det är i sanning ett riktigt mästarmöte imorgon. Ettan och tvåan i maratontabellen. Ettan och tvåan i SM-guldligan. Sveriges enda representanter ute i Europa (ja, i alla fall de enda utan skammens rodnad täckandes kinderna). Prahl och Bosse Johansson är ju också de enda tränarna i allsvenska som har tagit guld innan; två vardera. Zoran Lukic? Snälla; skoja inte. Det var Sören Åkeby som tog gulden; Zoran bar koner.
Ingen Mattisson eller Chanko på dagens träning. Inte heller någon JO eller Kenneth Mattsson. Det blir med största sannolikhet Jon som tar Lolos plats imorgon. Om nu inte Lolo spelar, vill säga. När vi övar offensiva hörnor på slutet så säger Prahl ". om nu inte Lolo spelar imorgon, för då tar han dom" när Skoog tar hörnorna från vänster.
Egentligen var det faktiskt meningen att jag och Johan Lindström, Alltid Blåvitts eminente skribent och träningsrapportör, skulle skriva en text tillsammans inför matchen imorgon. En sorts "Tony & Johan debatterar världens två finaste lag"-artikel. Nu blev det inget på grund av datortrassel, övertidsarbete och föräldramöten. Ändå hann jag skriva en början på den tänkta artikeln. Den vill jag nu delge er.
"Snart smäller det, Johan! Matchen imorgon känns hetare än det som finns inuti jordens kärna som väller fram vid vulkanutbrott och som jag tror att vetenskapsmännen kallar magma. Jag tror inte att jag under de drygt trettio år jag följt MFF har varit med om en hemmamatch med samma dignitet. Det kokar härnere; det ska du veta. Mycket har att göra med hela allsvenskans gemensamma uppryckning. Det är ju snart tifokaos på alla orter i Sverige. Men mest beror såklart den hundragradiga värmen på alla vi himmelsblås längtan efter den ädlaste av metaller. Mer? Jadå, här finns att plocka av. Kejsaren är tillbaka. Afonso har börjat dunka in frisparkar. Publikrekordet kommer ånyo att slås. Och så, efter den starka inledningen vi gjort, kommer våra gamla ärkefiender IFK Göteborg på besök! Dessutom, som extra bonus free of charge, som den rårivna löken på laxen, som den snitsigt tillskurna citronskivan i den iskalla groggen i det dimvåta glaset, återvänder Peter Ijeh till Malmö Stadion i fel tröja. Vad säger du om allt det här; hur känns matchen för er i änglaskaran?".
Ja, så nånting. Sen var det alltså tänkt att Johan skulle svara på det där. Och så skulle jag ånyo svara på hans svar. Fram och tillbaka några gånger. Hmmm. Jag känner att jag svamlar här. Troligtvis är det nervositet. Så det är väl bäst att jag slutar.
