Måndag morgon: En hjälte är tillbaka!
"Skulle Niklas Skoog komma upp i den form han skämde bort oss med under 2002 till 2004 skulle det vara ett grovt tjänstefel av herr Åkeby att hålla honom utanför startelvan. Trots den stenhårda konkurrensen från Junior och Jonatan."
Ofta får man uppmaningen "håll tummarna". Det kan röra sig om så skilda saker som att hjälpa någon på traven med en tenta eller att hjälpa någon bekant få bra väder under sin semester. Oftast, måste jag lite pinsamt erkänna, glömmer jag totalt bort att hålla tummarna och kanske är jag därmed en bidragande orsak till misslyckade tentor och bortregnade semestrar. Men idag kommer jag banne mig hålla tummarna. För Niklas Skoog.
Det finns ingen i MFF-truppen jag mer unnar en period utan skador. Alltså, Skoog har varit borta så länge att det säkert finns yngre förmågor på Malmö Stadions ståplats som inte ens vet vem han är. Men nu är han redo, i kväll för ett inhopp och längre fram vill han säkert vara med och bråka om en plats i startelvan.
"Lägg av!" Kanske någon utropar framför sin morgontrötta dator. "Inte fan petar han någon av Junior och Jonatan!" Jo, hävdar jag å det bestämdaste. Det kan han visst göra. Skulle Niklas Skoog komma upp i den form han skämde bort oss med under 2002 till 2004 skulle det vara ett grovt tjänstefel av herr Åkeby att hålla honom utanför startelvan. Trots den stenhårda konkurrensen från Junior och Jonatan.
Skoog har naturligtvis en bra bit att vandra innan han når upp till samma klass som innan skadan, men det finns ingenting som säger att han inte kommer göra det. Han har blivit ett par år äldre. Och kanske är han lite långsammare. Men Niklas Skoog har den fördelen som spelare att han på karriärens höst inte per automatik blir en sämre fotbollspelare för att han tappar farten. För Skoog har aldrig varit snabb, men han har varit allt annat. Han har varit smart, elak, teknisk, målfarlig, passningsskicklig och dribbelkunnig. Och det är ingenting han tappat bara för att han har lagt till ett par år på prästbetyget.
Det finns så många matcher under de senaste säsongerna som saknaden av Niklas Skoog har varit plågsamt tydlig. Och då tänker jag inte på hans skicklighet framför mål, för den har Hasse Borg på något sätt lyckats ersätta. Nej, jag tänker på allt det andra. Jag tänker på hans exakta små rörelser framför motståndarnas backlinje som gör att han utan att de fattar det styr deras uppspel till punkt och pricka. Jag tänker på hans flera minuter långa sessioner vid motståndarnas hörnflagga när MFF leder med uddamålet. Och så tänker jag såklart på hans vinnarskalle.
Det är bara Kapten Daniel som blir surare än Skoog när hans lag förlorar under träning. Han vill alltid vinna – och det till varje pris. Och det är kanske det som har saknats mest i MFF:s lite mätta trupp under de senaste åren.
Så, ikväll håller jag tummarna lite extra när jag traskar till Stockholm Stadion. Se nu till att hålla dig frisk Skoog - då vågar jag drömma ljuva drömmar om en underhållande höst.
