Gästkrönika: En liten ort där hjärtat är stort
En gästkrönika från Alltid Blåvitts redaktör Marcus Toremar inför cupmatchen DIF - IFK Göteborg.
Intresset för Allsvenskan blir större och större från år till år men Svenska Cupen fortsätter att vara ett sorgebarn. Det som är charmen med Svenska Cupen, åtminstone i början när David brukar möta Goliat, är också problemet. Publikintresset blir sällan särskilt stort förrän finalen närmar sig, om ens då. I de första omgångarna är inte sällan motståndarna rejält trista lag som man knappt hört talas om. De kan visserligen vara nog så svåra att möta (Veberöd någon?) men en skräll skapar ju inget publikintresse i sig. Det man kan hoppas på är i bästa fall att få möta ett lag som har en historia.
I år har dock IFK Göteborg dragit en vinstlott. Degerfors är just ett lag med en historia, både i fotbollen som sådan men också i de spelare man fostrat. De tre senaste exemplen är Blåvitts egen Marino Rahmberg, Olof Mellberg och den i blåvitt en gång så framgångsrike Andreas Andersson. Längre tillbaka finns bland annat Bertil Nordahl, Gunnar Nordahl och Thomas Nordahl och många till. Spelarna man producerat är dock inte det enda som gör att Degerfors förtjänar respekt.
På senare år finns det en röd tråd och en delvis gemensam historia mellan Degerfors, IFK Göteborg och svensk fotboll i allmänhet. Tord Grip, spelare i Degerfors (41 Allsvenska mål på 119 matcher!) fick Sven-Göran Eriksson att ge upp spelarkarriären för att bli tränare. Svennis, som fascinerades av den engelska spelstilen, fick sedan chansen av IFK Göteborg och tog den efter en tid i Degerfors. Med Svennis vid rodret skrällde Blåvitt så högt att det hördes i hela fotbollseuropa och ett nytt sätt att spela spred blev standard. Svennis inledde sin långa och framgångsrika karriär som europeisk topptränare. Tord Grip tog VM-brons som assisterande tränare för Sverige. Ett VM
som blev startskottet på det sug vi ser kring svensk fotboll idag. Sedan ledde Svennis och Tord gemensamt Lazio till tidigare icke skådade framgångar i Italien och nu går deras resa vidare i England. Ser man på duons framgångar så är de ingen slump. Det är på många sätt samma grundläggande idéer som lett till framgång under 25 års tid. Det finns alltså en röd tråd och förklaring till framgången och den leder tillbaka till Degerfors någonstans där i bakgrunden. Det är sådant som gör att det är kul att möta Degerfors IF.
Som jag skrev inledningsvis är fotbollen i Sverige på uppåtgående. De större klubbarna, med allt vad det innebär ifråga om exponering i media, varumärken och spelarförsäljningar, leder utvecklingen. Förklaringen till det stora intresset är dock inte så enkel. Det krävs en bredd även i fotbollsintresset. Allt kan inte handla om de stora stjärnornas löner eller frisyrer. Det måste finnas något annat och mer genuint som drar också. Att en liten ort som Degerfors, med ungefär 11 000 invånare, har haft sådana framgångar som man haft, ger hopp om framtiden.
Marcus Toremar
Redaktör Alltid Blåvitt
